Fråga till pappor som har barn med olika mammor
Hej alla Pappor!
Jag undrar om ni som har barn med olika mammor kan tänka er att dela med mig av era tankar kring några frågor jag har, och har funderat på ganska länge nu. Jag skulle verkligen uppskatta det.
Jag är ihop med en kille som har tre barn sedan tidigare. Han har sagt att han väldigt gärna vill ha barn med mig. Jag är tveksam eftersom det i så fall skulle vara mitt första barn och hans fjärde.
Eftersom han redan har tre barn (14, 11 och 9 år) känns det lite som att graviditet, förlossning och första tiden med barnet borde vara lite av en ?rutin? för honom vid det här laget, medan för mig blir det absolut första gången med alla dom känslorna det innebär (panik, livsomvälvande och mycket annat).
Vi har pratat mycket om det, och han anser att det visst kommer att bli helt nytt för honom. Dels för att det var ganska länge sedan han fick sitt sista barn (9 år sedan) och han inte kommer ihåg så mycket. Men också för att han aldrig älskat barnens mamma, medan mig älskar han på riktigt. Han säger att han tyckte mycket om henne, men älskade henne aldrig.
Därför kommer han vara minst lika nervös och det kommer vara nytt för honom med.
Jag kan verkligen inte förstå hur man kan tro att något som man varit med om tre gånger kan vara ?nytt?.
Jag vill verkligen uppleva den där första barnet känslan med en man som också gör det. Jag vill kunna uppleva graviditeten, förlossningen och tiden med barnet tillsammans med någon som inte jämför eller drar paralleller till sin tidigare fru och barn hela tiden. Kunna göra fel utan att få höra hur det borde vara, osv.
Helt enkelt få känna mig unik och utvald, och inte som en andra hands sortering i allt som händer under graviditeten.
Hur upplevde ni era graviditeter och förlossning med barnet/barnen med en annan mamma än den ni fock ert första barn med? Var det totalt olika? Var ni lika nervösa och okunniga inför den, eller var det inte alls lika farligt som med första barnet?
Hur känner ni inför barnet? Är det lika speciellt som ert första barn? Eller är den där första barnet känslan bara något som infinner sig med det första barnet, och barnen efter det är inte lika livsomvälvande?