Desperat mamma
Hej! Ska försöka förklara situationen så kortfattat det bara går och hoppas på att få tips, råd eller till och med synpunkter från någon som varit med om liknande.
Jag har en dotter på 4 år, jag och hennes pappa separerade redan när jag var gravid och idag har vi varannan vecka. Jag och dottern var ensamma i tre år, första åren så var hon hos sin pappa mest på helger så man kan väl säga att det var vi mot världen och dottern och jag trivdes med vårt lilla lugna liv. För ett år sedan blev jag tillsammans med en man jag känt i några år, eller känt och känt vi var snarare bekanta sedan innan men vi började umgås mer och mer över förra sommaren tillsammans med dottern. Allting gick sedan väldigt snabbt, man kan säga att vi blev sambos efter bara några månader men han hade ändå kvar sin gamlabostad men var egentligen här alltid förutom när han jobbade och träffade familj och vänner.
Nu ska vi gå isär vilket tar emot fruktansvärt mycket på grund av dottern, hon är redan orolig och utåtagerande på förskolan då min pojkvän spenderade mindre tid här för att försöka rädda förhållandet. Förhållandet är destruktivt, han.har dålig impulskontroll och kan tända till på två sekunder och senaste tiden har jag kommit till insikt att det inte är en sund relation. För några veckor sedan blev jag "tvingad" till att göra abort av en planerad graviditet. var så ledsen och arg och han bara lämnade mig i sticket genomn att gömma sig hos sina föräldrar eftersom hans lägenhet är uppsagd, när jag behövde honom som mest eftersom han tycker jag var jobbig ocj gnällig efter aborten, jag bara grät och grät och grät. Anledningen till aborten var just hans humörsvängningar och att han gör mig ledsen och sårad så gott som dagligen
Han.är däremot UNDERBAR med dottern de har en fantastisk relation och det är just det som hat gjort att jag velar med om jag ska lämna pojkvännen eller inte, han har sagt tidigare att han absolut hade velat fortsätta ha kontakt med dottern om vi går isär men han har ljugit om så mycket annat plus att han ofta är arg på mig så jag vet verkligen inte om han kommer finnas kvar i hennes liv eller inte.
Nu till frågan, hur ska jag förklara för min dotter? Den relationen de har .. hon kommer bli knäckt med tanke på att hon redan visar.missnöke och sorg genom att vara utåtagerande på förskolan eftersom.dwr varit kaos här ett tag jag har ju dessutom gråtit framför henne pga relationen trots att jag gör mitt Bästa för att hålla tårarna inne. Tror hon kommer ha jättesvårt att acceptera detta, När hon ringer på pappaveckorna via facetime frågar hon alltid efter min pojkvän, han jobbar skift så vissa dagar har hon inte träffat honom.pha det och hon blir alltid lika ledsen och besviken. Snälla hjälp hur jag sköta detta snyggt? :(