Så svårt att ta beslutet att lämna!!!!
Mitt liv är rätt bra, på pappret. Jag och min man har varit ett par i 7 år, köpte vårt DRÖMSTÄLLE för ett par år sedan och har en älskad dotter på 2 år. Efter mycket om och men har däremot mina känslor tagit slut för min man. Jag älskar honom inte längre som make. Samtidigt så är jag livrädd för att lämna. Mycket skuldkänslor mot både min man och dotter för att jag ens överväger det samtidigt som jag teoretiskt vet att det vore fel mot min man att stanna trots att kärleken är död och fel mot min dotter för att hon också kommer att förstå vad som försiggår. Är dock inga bråk.
Jag vill inte heller förlora huset då jag verkligen har hittat min plats här på jorden, men kan inte bo kvar själv. Inte säkert att mannen har råd att behålla heller och då ökar skuldkänslorna ytterligare över att jag försätter min man i denna sits.
Har hittat en lägenhet som jag måste tacka ja eller nej till inom kort. Den är fantastisk. Men just det där att jag måste fatta ett beslut nu gör mig livrädd och allt ältande börjar om igen.
Ni som har skiljt er, vad fick er att ta det slutgiltiga steget? När/hur vet man att man gör det rätta? Och finns det något jag kan göra för att underlätta hela processen? Min man är såklart jätteledsen och då jag har en inbyggd mekanism att försöka vara alla till lags jämt så kopplar kroppen på autopilot och tänker att det ändå är bäst att stanna. Men är det verkligen det?
Behöver lite perspektiv på saken.