Skadas barnen av att föräldrarna separerar ? Läser många trådar där många hävdar det och barnen för alltid kommer känna sorg över kärnfamiljen som aldrig blev och även om de säger det är bra menar de inte det?
Hur känner ni själva som haft föräldrar som gått isär?
Självklart påverkar det, men o andra sidan påverkar det nog mer att leva med två föräldrar som inte älskar varandra.
Jasg är skilsmässobarn och kan säga att det blev BÄTTRE när dom separerade för att leva i bråk och två vuxna som typ avskyr varandra är knappast bättre enligt mig. Då var det bättre med två skilda föräldrar som var glada på varsitt håll. Jag har inte tagit skada av att mina päron separerade. och skulle AÖDRIG hålla ihop själv med en människa jag slutat älska för barnens skull. Mitt mående är lika viktigt som barnens om jag ska kunna vara en bra mamma fullt ut.
Nej, jag tog inte skada. Inte då eller senare. Var 7 år och förstod väl inte så mycket ang föräldrarnas skilsmässa. Dom skildes som vänner. Min storasyster däremot, som var 10 år, blev ledsen, hon förstod nog mer än jag. Men vi har absolut inte tagit skada.
De flesta jag känner och jag själv känner sorg över att inte haft en trygg och kärleksfull familj som barn.
Inte på grund av skilsmässan.
Att föräldrar stannar i en olycklig dålig förhållande är ingen bra lösning heller.
Klart att de tar skada. Det var aldrig något bråk hemma, men plötsligt (för oss) lämnade mamma vår pappa för en annan man. Min syster och jag blev vv-barn, men hos mamma trivdes vi inte med hennes nye man och pappa var så ledsen och mådde dåligt av skilsmässan så vi kände ansvar för att göra honom glad men det gick ju inte. Vår barndom blev väldigt mycket sämre och ingen av oss har barn idag då vi inte vill utsätta dem för något liknande.
Barn lider avsevärt mer av att ha föräldrar som är trötta på varandra men som håller ihop. Vi ska ju lära barnen hur en sund familj ser ut, så de i framtiden inte stannar kvar i osunda förhållanden bara för att man "ska inte ge upp" och så de vet hur man ska behandla sin partner kärleksfullt.
Klart att de tar skada. Det var aldrig något bråk hemma, men plötsligt (för oss) lämnade mamma vår pappa för en annan man. Min syster och jag blev vv-barn, men hos mamma trivdes vi inte med hennes nye man och pappa var så ledsen och mådde dåligt av skilsmässan så vi kände ansvar för att göra honom glad men det gick ju inte. Vår barndom blev väldigt mycket sämre och ingen av oss har barn idag då vi inte vill utsätta dem för något liknande.
Barn påverkas av allt som händer. Däremot går de inte under av allt som händer. Man kan inte skydda barn från allt i livet men man kan hjälpa dem att hantera saker på bästa möjliga sätt.
Svar ja. Döda inte familjer.
Läste en artikel (har ej källa) om just detta.
Det intressanta var att alla som var med i studien skulle svara på vilket deras starkaste minne från barndomen var. Nästan alla svarade att skilsmässan mellan deras föräldrar är deras starkaste minne.
Sen behlver det uppenbarligen inte betyda att barnen far illa av en separation.
När jag träffade mitt ex var hans dotter 3år. Jag blev snabbt hennes mamma. Eftersom hon hade dålig kontakt med hennes biologiska mamma så sa vädjade hon ofta till mig att inte flytta nånstans. Det etsade sig fast hos mig. Jag stannade med en psykopat för att skydda henne tills jag kollapsade själv. Hon var 17år när vi skildes. Jag ville inte att hennes minne av barndomen skulle vara två separationer. Men nu i efterhand förstår jag att hon tagit mycket större skada av att bo med två olyckliga föräldrar, än om jag faktiskt tagit mitt pick och pack från början.
Hade inte tagit skada av separationen om det inte varit för att min känslolösa, egoistiska mor rivit upp mig från min trygga tillvaro hos pappa och dragit in mig i en bonusfamilj där jag blev både åsidosatt, var oälskad och blev misshandlad både mentalt och fysiskt av hennes nya man. Hennes oförmåga att älska mig har satt djupa spår och gett mig men för livet. Hade haft det bättre om jag fått bo kvar hos min far. Bodde heltid med honom några år efter skilsmässan och trivdes bra med det. Han var en bra förälder som hade mitt bästa för ögonen till skillnad från mamma.
Mina egna barn har det mycket bättre sedan jag och deras pappa gick åt varsitt håll. Deras pappa har betett sig som ett svin både mot mig och barnen när vi bodde ihop. Har idag träffat en man som tagit barnen till sig som om de vore hans egna. Han ordnar med resor och roliga aktiviteter för barnen och tar ofta med dem på olika nöjen, allt på eget initiativ. Han älskar dem och visar det i både ord och handling. Samma sak med mig. Han behandlar mig som sin drottning och skulle aldrig säga ett ont ord till varken mig eller barnen.
Efter att ha levt med en narcissist (den värre sorten) under många år känner jag för första gången att jag har ett människovärde och förtjänar att bli älskad och vågar älska och visa kärlek. Ser på barnen att de tysta, rädda grå mössen de varit innan är borta. De tjoar, skrattar och njuter av livet varje dag. De är trygga och välmående nu. Min äldsta har flera gånger tackat mig för att jag lämnade deras pappa och träffade en ny man. Det gör ont i hjärtat att ett barn ska behöva tacka för att man ger dem trygghet och glädje i livet men så har det blivit. Ångrar att jag inte lämnade deras pappa flera år tidigare. Så barn behöver inte alltid ta skada av skilsmässor, även om de självfallet påverkas på ett eller annat vis.
Svar ja. Döda inte familjer.
Alla människor exponeras under uppväxten för massa olika saker som både skadar och stärker och formar dom till de vuxna som de kommer att bli. Det är oundvikligt. Också viktigt att man får lära sig att komma igenom svårigheter med stöd av trygga vuxna. Annars blir man ickefungerande vuxna.
Så ja. Barn skadas när föräldrarna separerar, det är i stort sätt alltid ett trauma i nån mån. Men det innebär inte att livet blir förstört eller att ungen blir känslomässigt uppfuckad för all framtid. Beroende på hur de vuxna hjälper barnet hantera den livskrisen.
Barn kan även skadas av att leva i en dysfunktionell kärnfamilj eller med föräldrar som är olyckliga och inte älskar varandra.
Svårigheter kan inte undvikas i livet, men fokus bör ligga på hur ni hjälper barnet igenom detta.