• Anonym (Krasch)

    Jag har förlorat allt!

    Jag ska skilja mig från en man som utnyttjat mig som en trasa i snart 15 år. Det har även förekommit misshandel, framförallt psykisk. Jag har bestämt mig för att det är nog nu, jag måste bort.

    Problemet är att jag har försörjt honom långa perioder och inte har ett enda öre sparat och jag har precis förlorat mitt jobb och min sjukpenninggrundande inkomst. Och jag får inte stämpla. Jag har 0 kronor i inkomst!!!

    Maken har satt undan pengar på en annan persons konto att ha om det krisar för honom personligen har jag precis fått reda på. Så han kommer klara sig gott. Han har gjort detta bakom ryggen under alla år medan jag har försörjt honom i långa perioder!

    Det enda jag har är studieskulder på flera hundra tusen. Men jag har mått så dåligt att jag inte har orkat fullfölja någon utbildning.

    Jag lider av utmattningssyndrom men kan inte vara sjukskriven för jag har ju ingen SGI. Jag måste snabbt hitta ett jobb för nu är det slut, jag kan inte vara kvar längre för jag blir så nedbruten att det inte blir något kvar av mig alls. Jag måste nog också hitta en ny bostad för han har barn sedan tidigare och måste behålla lägenheten. Och det är flera års kö till nya bostäder här.

    Mannen som jag egentligen tycker om och haft en form av relation med vid sidan av har brutit med mig för att vår otrohet har avslöjats för hans fru som han i sin tur inte trivs med. Och det är en lika stor känslomässig sorg för mig som skilsmässan. Han har varit det enda jag har haft att se fram emot och glädjas åt när allt annat har varit ett rent helvete.

    Har inte stöd i några vänner, har snarare vänner som stjäl min energi och hela tiden vill att jag ska ställa upp föra att hjälpa dem utan att de ger något tillbaka.

    Jag är helt barskrapad ekonomiskt, praktiskt och emotionellt.

    Hur ska jag bära mig åt för att ta mig ur det här? Jag vet inte var jag ska börja. Vill ha tag på ett jobb men jag sitter bara och somnar när jag försöker skriva ansökningar. Eller gråter hejdlöst. Eller stirrar tomt framför mig. Jag orkar verkligen inte mer. Och nu ska jag bli ensamstående mamma och bostadslös.

    Vad ska jag ta mig till? Jag  måste klara det här och jag måste klara det själv. Hur ska jag bära mig åt? Vad ska jag ta itu med först?

  • Svar på tråden Jag har förlorat allt!
  • Anonym (Krasch)
    Anonym (N) skrev 2019-07-24 21:35:23 följande:

    Kolla med din hemförsäkring om du kan få juridisk hjälp.


    Jag kan få juridisk hjälp vid en eventuell tvist. 20% får jag betala med pengar jag inte har. Hoppas det inte blir en tvist...

    Det blir billigare för mig att låta honom ta saker än att tvista om rätt och fel. Bilen ska jag i alla fall skänka som "gåva" till någon annan här i dagarna. Pappren är inte inkomna till rätten än så bilen har jag fortfarande chansen att "skänka" och få tillbaka som gåva i framtiden. Kanske borde göra så med fler saker. Om han har gjort så med pengar så kan jag göra så med föremål. Särskilt privata föremål ska jag värna om, sådant jag har ärvt och som har affektionsvärde för mig.

    Jag litar inte det minsta på att det här kommer gå sjysst till från hans sida!
  • Anonym (Krasch)
    Anonym (nä) skrev 2019-07-24 20:26:10 följande:

    Nej, det stämmer inte. 


    https://xn--skilsmssa-02a.se/juridik/csn-skulder-bodelning


    Man räknar ut sina tillgångar och drar av mot sina skulder, överskottet ska sen delas mellan makarna. Men inte hur som helst, det står mer i länken ovan. 


    TS, hade du inte jobbat tillräckligt länge för att få SGI eller vad? SGI är skyddat även om man blir arbetslös, eller är det ändrat nu? Det man behöver göra är att så fort som möjligt skriva in sig på arbetsförmedlingen för att skydda sin SGI. Allra senast första vardagen efter att anställningen upphört. Men helst så fort man får veta. 


    Kolla med Alfakassan om du kan ha rätt till en grundersättning därifrån ang din arbetslöshet. 


    Kolla med soc i in kommun ang försörjningsstöd. Säger de att du inte kan få något, kräv att få beskedet skriftligt och överklaga. Många nekas nämligen försörjningsstöd på felaktiga grunder. Be att få precis specificerat vad som krävs av dig för att få försörjningsstöd. Tror det krävs att du i tre månader bakåt ska ha sparat allt utom det som är existensminimum enligt deras uträkningar samt att du står till arbetsmarknadens för fogande (är du sjukskriven är det ju försäkringskassan du ska vända dig till). 
    Du ska också gröra vad du kan för att bli självförsörjande, dvs söka jobb. Nödhjälp har dock alla rätt till om man har tömt alal sina tillgångar. Nödhjälp är matkasse eller pengar till mat vad jag vet.


    Kolla upp vem som kan få behålla lgh, gör en ordentlig bodelning. Den som har störst behov kan få behålla den.  Det spelar ingen roll vem som står på kontraktet eller vem som har betalt hyran.


    I första hand den som har barn som denne ska bo med. 


    I andra hand den som har sämst förutsättningar att hitta eget boende. Tex den som inte har släkt nära som denne kan bo hos, den som har sämst förutsättningar att hitta nytt boende (den som har minst antal köpoäng tex). 


    Allt ni äger som ni inte har skrivit papper om ska vara enskild egendom ska ni dela på. Antingen hälften av pengavärdet (man får inte halva nyprisvärdet dock om det man ska dela inte är väldigt nytt) eller så delar man sakerna emellan sig. Tror inte bil ingår i detta dock. 
    Om du kan bevisa att han satt över pengar till någon annan i syfte att undanhålla dig dem så kan det gå att få hälften av dem, men det krävs antagligen att du stämmer honom. Det finns ju de som vid skilsmässa tar ut en större summa pengar, men har han gjort detta i småportioner under hela er tid ihop kan det vara svårt att bevisa att det inte är gåvor till hans mamma. Möjligen om det vid en stämning går att få tillgång till hennes bankkonto, en lista med insättningar tex. Det där får du isf ta med advokat. 


     


    Jag förlorade min SGI för att min läkare tyckte jag kunde söka alla jobb på arbetsmarknaden. Så från att ha varit 100% sjukskriven en period och sedan 75% i några veckor så förväntade han sig att jag skulle jobba 100%.

    Jag var med i arbetsförmedlingen men blev utkastad för jag orkade helt enkelt inte. Jag orkade inte skriva alla ansökningar jag skulle, titta på alla informationsfilmer, befinna mig på alla event och pendla till arbetsförmedlingen i staden som ligger 8 mil bort.

    Jag fick komma på en anställningsintervju och gjorde bort mig totalt, jag var så ofokuserad att jag inte ens kunde svara på enkla frågor, beskriva mig själv och mina intressen, berätta om utbildningen jag går på och mest pinsamt av allt- jag glömde bort mitt personnummer!

    Alltså, jag är ganska illa däran. Har fortfarande svårt att göra enkla saker som att komma ihåg koden till min mobil, mitt personnummer, komma ihåg vart jag är på väg när jag är ute och går... Jag får blackouter med minnesluckor. Och jag måste vila nästan hela tiden. Det har blivit bättre men det kommer ta LÅNG tid innan jag är bra igen. Hur ska jag klara av att jobba med de här problemen?

    Möjligtvis kan jag klara ett jobb som städerska eller liknande. Som inte kräver så mycket tankeverksamhet och som inte innebär att någon pratar med mig för mycket för jag orkar inte långa konversationer. Det slutar med att jag måste sova. Och skulle jag ta toarent på spegeln eller fönsterputs på golvet i min förvirring så går inte världen under. Jag skulle inte klara av att sitta i kassa, expediera kunder, dela ut mediciner på ett äldreboende, hålla koll på papper i en administratörstjänst...

    Min läkare verkade anse att mitt utmattningssyndrom försvann över en dag men realiteten är en annan. När jag blev utkastad från arbetsförmedlingen förlorade jag min sjukpenninggrundande inkomst.

    Han har gett pengarna kontant. Jag är bitter men måste försöka släppa det och fokusera på det som är rimligt att jag kan göra tror jag.

    Tack för all information och tankar! Nu måste jag vila efter att ha läst och svarat. Ta en sak i taget. Det första jag ska göra är att föra över bilen på en annan person, det är den uppgift jag känner att jag orkar idag.

    I morgon ska jag försöka hitta ett städjobb. Det kanske jag faktiskt kan klara av att arbeta med. Om någon annan har tips på jobb som inte kräver tankeverksamhet så säg till!
  • Anonym (Teamledare, lokalvård)
    Anonym (Krasch) skrev 2019-07-25 09:29:40 följande:
    Jag förlorade min SGI för att min läkare tyckte jag kunde söka alla jobb på arbetsmarknaden. Så från att ha varit 100% sjukskriven en period och sedan 75% i några veckor så förväntade han sig att jag skulle jobba 100%.

    Jag var med i arbetsförmedlingen men blev utkastad för jag orkade helt enkelt inte. Jag orkade inte skriva alla ansökningar jag skulle, titta på alla informationsfilmer, befinna mig på alla event och pendla till arbetsförmedlingen i staden som ligger 8 mil bort.

    Jag fick komma på en anställningsintervju och gjorde bort mig totalt, jag var så ofokuserad att jag inte ens kunde svara på enkla frågor, beskriva mig själv och mina intressen, berätta om utbildningen jag går på och mest pinsamt av allt- jag glömde bort mitt personnummer!

    Alltså, jag är ganska illa däran. Har fortfarande svårt att göra enkla saker som att komma ihåg koden till min mobil, mitt personnummer, komma ihåg vart jag är på väg när jag är ute och går... Jag får blackouter med minnesluckor. Och jag måste vila nästan hela tiden. Det har blivit bättre men det kommer ta LÅNG tid innan jag är bra igen. Hur ska jag klara av att jobba med de här problemen?

    Möjligtvis kan jag klara ett jobb som städerska eller liknande. Som inte kräver så mycket tankeverksamhet och som inte innebär att någon pratar med mig för mycket för jag orkar inte långa konversationer. Det slutar med att jag måste sova. Och skulle jag ta toarent på spegeln eller fönsterputs på golvet i min förvirring så går inte världen under. Jag skulle inte klara av att sitta i kassa, expediera kunder, dela ut mediciner på ett äldreboende, hålla koll på papper i en administratörstjänst...

    Min läkare verkade anse att mitt utmattningssyndrom försvann över en dag men realiteten är en annan. När jag blev utkastad från arbetsförmedlingen förlorade jag min sjukpenninggrundande inkomst.

    Han har gett pengarna kontant. Jag är bitter men måste försöka släppa det och fokusera på det som är rimligt att jag kan göra tror jag.

    Tack för all information och tankar! Nu måste jag vila efter att ha läst och svarat. Ta en sak i taget. Det första jag ska göra är att föra över bilen på en annan person, det är den uppgift jag känner att jag orkar idag.

    I morgon ska jag försöka hitta ett städjobb. Det kanske jag faktiskt kan klara av att arbeta med. Om någon annan har tips på jobb som inte kräver tankeverksamhet så säg till!
    Även inom städbranschen måste du kunna visa lite framfötter vid intervjun.
    Jag är ledsen att säga det men vill att du ska vara förberedd på det.

    Sedan måste du vara lite lagom social om du städar t ex kontor.
  • Ailin

    Förtydligande: skulden till CSN flyttas ju inte över men när tillgångar och skulder sammanställs så ses de som gemensamma.

  • Anonym

    Ts, du skriver att mannen måste behålla lägenheten för att han har barn sedan tidigare men sen skriver du att du kommer att bli ensamstående mamma, om du också har barn varför är det klart att han ska behålla lägenheten?

  • Anonym (Pepp till dig!)

    Först av allt! Heja dig som bestämt dig för att avsluta ett destruktivt förhållande där du lever under misshandel. Det är ett mycket viktigt steg som kan vara oerhört svårt för många i din situation att ta. Det är många som lever i våldsrelationer som inte inser sitt eget värde och att de måste lämna för att få tillbaka sitt liv. Bra gjort!

    Jag kan inte mycket om det juridiska men mina tips är 1. Ring till socialtjänsten och be om hjälp. Vid behov kan de hjälpa dig till ett skyddat boende så du snabbt kan komma bort från honom och även ge dig professionella stödsamtal för att behandla din ångest och dina upplevelser.

    2. Vänd dig till närmaste kvinnojour. De drivs på ideell basis av kvinnor som brinner för att hjälpa kvinnor i din situation och har många gånger stöttat andra i liknande fall. Du är inte ensam om att vara utsatt för så kallat ekonomiskt våld. Många våldsutsatta kvinnor har blivit av med kontrollen över sin egen ekonomi, det är ett sätt för mannen att försvåra för kvinnan att lämna honom, ytterligare ett sätt att ha makt över kvinnan.

    Ta hjälp av soc och kvinnojour och ta steget ut ur denna relation. Det kommer vara det bästa du gjort. Varken du eller någon annan människa förtjänar att leva under misshandel!

  • Phalaenopsis

    Du kan få tillbaka pengarna som förts över till hans kompis - men då måste du dra det till domstol först, ?ansökan om stämning?. Sedan sköter Kronofogden det.

  • Kramklubba

    Du har haft en relation vid sidan om? Dvs du har varit otrogen under stor del? Jag tycker han ska barskrapa dig på allt, ner till benen.

  • Anonym (Fager)
    Kramklubba skrev 2019-07-26 09:50:48 följande:

    Du har haft en relation vid sidan om? Dvs du har varit otrogen under stor del? Jag tycker han ska barskrapa dig på allt, ner till benen.


    Det tas inte hänsyn till otrohet, otrohet är inget brott.
  • Anonym (plugga)
    Anonym (Krasch) skrev 2019-07-25 09:02:00 följande:
    Hej!

    Jag vill inte skriva vad jag skulle ha varit utbildad till om jag varit klar. Ej heller vad jag arbetat med.

    Anledningen till att jag inte får stämpla är att jag är inskriven på studier (även om de inte bedrivs aktivt och jag har jobbat under flera år). Man får inte vara inskriven på studier om man ska stämpla, punkt slut.

    Jag hade kunnat stämpla men då hade jag varit tvungen att hoppa av studierna helt. Det finns ingen platsgaranti om jag vill komma tillbaka så jag tyckte det var ett dumt beslut då jag på sikt ändå vill göra färdigt utbildningen. Jag har drygt en av sex terminer kvar.
    Kan du passa på och avsluta den här terminen som släpar? har du fortfarande rätt till CSN eller är dina veckor slut?
  • Anonym (Krasch)
    Anonym (plugga) skrev 2019-07-26 17:33:17 följande:
    Kan du passa på och avsluta den här terminen som släpar? har du fortfarande rätt till CSN eller är dina veckor slut?
    Mina veckor är slut. Kanske kan jag ta ett privatlån för att snabbt göra klart... The worst case scenario. Blir jag klar så kan jag inom rimlig tid få tag på ett jobb som ger bra mycket mer betalt än jobb där man inte behöver utbildning.

    Det är med ork och koncentration. Om jag verkligen ansträngde mig skulle jag orka plugga 2, max tre timmar om dagen. Inte 8.
  • Anonym (Krasch)
    Kramklubba skrev 2019-07-26 09:50:48 följande:

    Du har haft en relation vid sidan om? Dvs du har varit otrogen under stor del? Jag tycker han ska barskrapa dig på allt, ner till benen.


    Ja efter x antal år av misshandel så började jag träffa en annan. Inte som hämnd mot maken utan för att jag förtjänar att må bra. Jag mådde otroligt bra varje gång jag träffade den andre och det gjorde jag under flera års tid.

    "Varför gjorde du inte slut då? Det kan finnas mycket som försvårar det som dödshot, hot om att göra livet till ett helvete, ta barnen, ta sönder saker, rädsla för att bli allvarligt skadad och så vidare.

    Du kan sitta hemma och önska att han lyckas ta det sista lilla ifrån mig om du nu njuter av tanken. Men tro mig, det är inte friskt!
Svar på tråden Jag har förlorat allt!