Hur går man vidare

Nu är det dag 3 utan honom. Jag vet varken ut eller in jag saknar honom så mycket att det värker i mitt hjärta. Jag kan varken äta sova eller ta mig upp från sängen. Jag är helt förkrossad och tänker på honom varje sekund. Somnar jag så vaknar jag i skräck och skriker och gråter av sorg.

Vi träffades för ca 5 år sedan, i anslutning till att min 11 åriga relation hade tagit slut. Jag har även en dotter sen den första relationen som är nio idag.

Så jag och mitt nuvarande ex fick ingen bra start såhär i efterhand. Vi blev blixtförälskade, jag har aldrig någonsin upplevt den nivån av kärlek.

Dock så försökte jag läka mitt hjärta och sorgen från min dotters pappa och sörjde att bi inte fick familjen att fungera.

Jag var inte medveten om det då men det blev ingen bra start när jag inte hade läkt klart.

I vilket fall som helst, vi fortsatte och han ville gå vidare med oss så som barn lägenhet allt sådant direkt medan jag försökte bromsa det några år.

Tillslut flyttade han in med mig och min dotter. Hon älskar honom också.

Precis när han flyttade in så hade jag ett återfall av sorg från det förflutna, jag smsade min dotters pappa och skrev att jag saknade honom. ( jag vet att det inte låg någon mer sanning i det än att jag hade panik och agerade på en liten känsla som swishade förbi) min kille då läste det smset på min mobil och blev förstörd och han ville lämna mig.

Jag klamrade mig fast vid honom på ett sätt jag inte kan förstå att jag orkade. Jag visade ånger sorg försökte hela tiden bevisa att det var ett mänskligt misstag.

Och ja försökte förklara allting i detalj i känslor och hur det var för mig att få vidare samtidigt som jag gick framåt i en ny relation.

Han gav efter och vi fortsatte vara tillsammans. Dock blev aldrig något sig likt. Han slutade lita på mig och det har förföljt oss och jag har aldrig riktigt kunnat få andas och känna mig värdig honom.

Det har vart lite körigt hemma senaste månaderna, han o min dotter har rykt ihop och jag stått emellan då båda tycker jag tar den andres parti.

Och vi har börjat gå åt fel håll där vi slutat prata.

Iallfall så lämnade han mig för 3 dagar sedan.

Det känns som om marken försvann under mina fötter. Han flyttade samma dag. Min dotter är utomlands ( tack å lov ) med sin pappa å hans sambo.

Jag har väldigt höga krav på mig som mamma, och inte ens jag vet hur jag hade klarat det här om hon var hemma.

Ja räknar ned dagarna tills hon kommer hem i panik för att berätta för henne o att slita upp henne från en till relation. Ja känner mig som den mest misslyckade människan i hela världen.

Han var hos mig igår och hämta lite saker de sista å jag sjönk så lågt o bönade o bad å grät å skrek att han skulle vara med mig. Men han hade bestämt sig!

Han sa åt Mig att ringa någon och försöka ta de lugnt.

De ända jag ville var att va med honom i hans famn.

Ja grät Mig till söms inatt slocknade vid 04 kanske. Låg å kolla på mobilen i flera timmar ifall han skulle höra av sig. Snälla HJÄLP hur går man vidare från något man inte vill gå vidare ifrån???? Ja VILL inte leva utan honom och alla våra planer.

Mitt hjärta gör ONT på riktigt så jag tror jag ska dö ibland. Inget hjälper ja vill inte gå ut, inte prata med någon! Bara honom.

Kan man vinna tillbaka någons tillit och hjärta som valt att gå? Eller annars hur fan går man vidare med livet och dagarna i sorg.

Jag är 30 och han 31. Vore så tacksam för alla råd som finns eller någon som vart i en liknande situation som faktiskt har klart sig igenom det.

Tack !!!