Ni som haft partner som dött; hur ska de anhöriga bete sig?
Ni som haft partner som dött; hur ska anhöriga bete sig?
Vad önskade ni av dem?
Vad gjorde dem som var fel?
Hur ska man som anhörig vara och bete sig?
Tacksam för svar
Ni som haft partner som dött; hur ska anhöriga bete sig?
Vad önskade ni av dem?
Vad gjorde dem som var fel?
Hur ska man som anhörig vara och bete sig?
Tacksam för svar
Ni som haft partner som dött; hur ska anhöriga bete sig?
Vad önskade ni av dem?
Vad gjorde dem som var fel?
Hur ska man som anhörig vara och bete sig?
Tacksam för svar
En enda regel finns: säg aldrig någonsin något du inte tänker hålla.... Att lova saker som en tröst känns för jävligt när man upptäcker att det bara var en tom fras. Stå för det du säger.
En enda regel finns: säg aldrig någonsin något du inte tänker hålla.... Att lova saker som en tröst känns för jävligt när man upptäcker att det bara var en tom fras. Stå för det du säger.
Säg inte att du vet hur det känns, såvida inte du upplevt att förlora din älskade till döden. Vanligt slut är INTE samma sak.
Säg inte att de alltid kan ringa dig, de orkar inte höra av sig. Ring själv, gå dit och besök, fråga om du kan handla mat till dem. Det är hemskt att vara ute bland vanliga människor när man sörjer. Var konkret. Ta med vin/öl på besöket.
Säg inte att du vet hur det känns, såvida inte du upplevt att förlora din älskade till döden. Vanligt slut är INTE samma sak.
Säg inte att de alltid kan ringa dig, de orkar inte höra av sig. Ring själv, gå dit och besök, fråga om du kan handla mat till dem. Det är hemskt att vara ute bland vanliga människor när man sörjer. Var konkret. Ta med vin/öl på besöket.
Tack för konkreta råd.
Ca 3 månader. Men var rätt konstig och udda mot folk i ett halvår, blev väldigt drastisk och svart/vit i mina känslor och sade vad jag tyckte, utan att ta hänsyn till andra. Efter 9 månader var jag mer normal och efter ett år träffade jag faktiskt en ny partner.
Ca 3 månader. Men var rätt konstig och udda mot folk i ett halvår, blev väldigt drastisk och svart/vit i mina känslor och sade vad jag tyckte, utan att ta hänsyn till andra. Efter 9 månader var jag mer normal och efter ett år träffade jag faktiskt en ny partner.
PS: jag var i 30-årsåldern när detta hände och hade precis tagit examen.. Mina föräldrar (40-talister) började tjata på mig efter 3-4 veckor att jag skulle må bättre om jag hade ett jobb att sköta. De menade väl, men stressade mig i onödan och vi hade hemska konflikter om detta. Jag var sjukskriven i ett halvår, därefter sökte jag jobb och började jobba 9 månader efter olyckan. Dvs: låt den efterlevande sköta sorgen i sin takt.
Jag och min partners föräldrar samtalade om sorgen dygnet runt och jag läste många böcker som skrivits av personer som förlorat en anhörig. Sorgebearbetning är SÅ tröttande, man blir verkligen helt slut.
Min sambo dog plötsligt för några veckor sedan.
I början ringde telefonen hela tiden och huset var fullt med folk. Nu har alla andra redan fortsatt sina liv och här sitter jag och vet inte hur jag ska orka.
Mitt råd till anhöriga är att höra av sig och erbjuda sig att komma förbi, jag orkar inte ringa runt och fråga.
Ta med mat och dryck, fråga innan om det behövs handlas något.
Hjälp till att klippa gräset eller städa undan lite hemma, tvätta tex är jättejobbigt.
Jag skulle också uppskatta om någon tog med mina barn härifrån en timma eller två så jag fick vila.
PS: jag var i 30-årsåldern när detta hände och hade precis tagit examen.. Mina föräldrar (40-talister) började tjata på mig efter 3-4 veckor att jag skulle må bättre om jag hade ett jobb att sköta. De menade väl, men stressade mig i onödan och vi hade hemska konflikter om detta. Jag var sjukskriven i ett halvår, därefter sökte jag jobb och började jobba 9 månader efter olyckan. Dvs: låt den efterlevande sköta sorgen i sin takt.
Jag och min partners föräldrar samtalade om sorgen dygnet runt och jag läste många böcker som skrivits av personer som förlorat en anhörig. Sorgebearbetning är SÅ tröttande, man blir verkligen helt slut.
Min sambo dog plötsligt för några veckor sedan.
I början ringde telefonen hela tiden och huset var fullt med folk. Nu har alla andra redan fortsatt sina liv och här sitter jag och vet inte hur jag ska orka.
Mitt råd till anhöriga är att höra av sig och erbjuda sig att komma förbi, jag orkar inte ringa runt och fråga.
Ta med mat och dryck, fråga innan om det behövs handlas något.
Hjälp till att klippa gräset eller städa undan lite hemma, tvätta tex är jättejobbigt.
Jag skulle också uppskatta om någon tog med mina barn härifrån en timma eller två så jag fick vila.