• iiidddaaa

    Grymt besviken på min sambo

    Behöver få skriva av mig lite och vill veta om det är jag som överreagerar eller inte. Jag är nu gravid i v 34 och har under nästan hela graviditeten känt mig rätt så ensam i det här. Vi har bråkat mycket och jag har varje gång påpekat att han inte lyssnar och inte visar intresse för varken mig eller bebisen. Han blir bara sur då och säger att han visst gör det. Han har två barn sen innan som fyller 9år och 11år nu under hösten. Han jobbar borta varannan vecka och är hemma varannan vecka. Vi har nyligen flyttat så kommer att ha dom varannan helg i höst och på liven men har hittills haft dom varannan vecka förutom nu under sommaren då det är uppdelat 3v hos biomamma sen 3v hos oss. sen i maj har jag haft problem med hemska gallstensanfall och sedan dessutom fått gravid diabetes. De senaste två veckorna har vi spenderat en vecka utomlands och sedan en i sommarstugan med hans barn och det har varit trevligt. Men han lägger 100% fokus på dom hela tiden och så fort dom har gått och lagt sig så är han för trött/upptagen med tlf för att ens orka känna på magen. Då tillhör att jag dom senaste två veckorna fått sånna extrema smärtanfall antagligen pga gallan så jag knappt kunnat andas och fått äta massa smärtstillande osv ungefär varannan dag. Senaste veckan har jag fått åka akut med ambulans till sjukhuset (givetvis själv iom att barnen va hemma) och fick igår igen åka in akut. Jag blev inlagd för observation men känner mig extremt ledsen och uppgiven då man inte ens undersöker utan jag får smärtlindring bara. Läkarna verkar inte vilja lyssna utan mest tycka att jag är gnällig. Men jag har så ont att jag till och med har svårt att glädjas åt bebis då jag varken får sova eller kan andas eller någonting. Så idag mär jag känner att jag verkligen behöver stöttning så har han inte möjlighet att vara med på sjukhuset för han ska åka med barnen till hans mamma och äta lunch och hjälpa henne att röja i något förråd. Han komfortbil sjukhuset en sväng med en tandborste och laddare typ och när jag blev jätte ledsen och börja gråta och sa att han borde vara här med mig så blir han bara ledsen och säger ingenting. Tillslut sa jag men åk du det är ju viktigt elller något liknande och då blir han lätt irriterad och säger ?tycker du jag ska skita i det eller?.

    Jag orkar inte bråka utan undrar varför han inte vill vara med mig och vara stöttande. Barnen kan väl vara en dag med farmor? Dom är ju trots allt 9 och 11 år.. måste hans mamma ha hjälp med att röja förråd just idag när jag ligger inlagd på sjukhus?? Är jag för krävande? Varje gång jag tar upp det här med enbart fokus på barnen och inget på mig osv blir han dessutom jätte sur och ifrågasätter om jag tycker att han borde skita i sina barn. Vilket inte är alls det jag menar. Men man måste väl kunna få lite uppmärksamhet, särskilt i slutet av graviditeten och när man mår dåligt?? Jag känner mig utanför och ensam både i familjen och i graviditeten, vi har liksom bott ihop i mer än 4år nu och barnen och jag kommer bra överens. Så jag förstår inte.

  • Svar på tråden Grymt besviken på min sambo
  • Anonym (suck)
    feliss skrev 2019-08-11 03:55:16 följande:
    Jag läste fel, men egentligen spelar ju det ingen roll vems förråd...
    I mitt universum är det en enorm skillnad på att hjälpa sin mamma och att hjälpa ett ex.
  • feliss
    Anonym (suck) skrev 2019-08-11 11:31:53 följande:

    I mitt universum är det en enorm skillnad på att hjälpa sin mamma och att hjälpa ett ex.


    Om min gravida partner hade åkt ambulans till sjukhus och blivit inlagd hade jag skitit i att rensa nåt jävla förråd ovsett vems det var, men alla är vi olika.
  • Anonym (suck)
    feliss skrev 2019-08-12 22:58:54 följande:
    Om min gravida partner hade åkt ambulans till sjukhus och blivit inlagd hade jag skitit i att rensa nåt jävla förråd ovsett vems det var, men alla är vi olika.
    Eftersom till och med  läkarna verkar  tycka att TS är gnällig (enligt egen utsago) så kan jag mycket väl förstå sambons val.
  • Anonym (Man48)

    Jobbigt att vara på sjukhus ...har du ingen mer nära anhörig el kompis som kan hälsa på dig? Kan vara skönt å få prata av sig menar jag .....

    Din man har 2 barn sen tidigare och verkar ha lite häcken full ......men ..han verkar vara vilja ta hand om sina barn och bryr sig om dem. Han kommer att finnas där för dig och ert barn när det snart är dags ....och han kommer vara lika mån att ta hand om ert barn med ....

    Ha lite tålamod ...och tyck lite mindre synd om dig själv ....tusen hormoner i kroppen och oro för allt så klart ...men prata med en vän. Och hoppas du snart mår bättre igen å får komma hem å ta det lungt.

  • Tappadstekspade
    Anonym (suck) skrev 2019-08-10 22:29:10 följande:

    Om du uppfattar det inlägget som aggressivt så är det nog du som behöver hjälp med din abnormala överkänslighet.


    Jag tycker också att det var aggressivt. Du visar ett förakt mot det nya barnet. Typiskt bitter morsa som tror att hon är den enda som får skaffa barn med mannen.
  • Anonym (E)

    Ja det är sånt här man får räkna med när man väljer att ingå förhållande med, samt skaffa barn med, någon som redan har barn sedan innan. Barnen kommer alltid vara nummer 1, före dig - alltid. Och är de inte det är partnern en usel förälder och man bör dra öronen åt sig och avsluta relationen illa kvickt. Klarar man inte av att inte vara nummer 1 för sin partner, eller få en massa uppmärksamhet som du kallar det, ska man INTE bli tillsammans med någon som har barn. Fattar intevarför så många, främst kvinnor, inte fattar detta. Ni dejtar naivt män med ungar sen innan och börjar sedan gnälla när ni inte är prio 1, att ungarna är jobbiga/hemska, att partnern lägger för mycket tid på ungarna, att partner lägger mer tid på ungarna sen innan än din graviditet/ert gemensamma barn (inte konstigt om ungarna sen innan endast är där några fjuttiga dagar i månaden medan ert gemensamma bor på heltid), att partnern har kontakt med den andra föräldern, att den andra föräldern är galen osv osv osv. LÅT BLI ATT DEJTA PERSONER MED BARN OM DU INTE KAN HANTERA DET. Ska det vara så otroligt svårt att fatta? Det finns miljarder män/kvinnor i världen, säkerligen kan ni hitta både 1, 2 och 100000 UTAN barn. Man måste inte agera på sina känslor. Att vara käääär betyder inte att man måste bli dum i huvudet och gå in i saker som är dödsdömda och/eller i längden kommer förpesta livet för samtliga innlandade. Nu har du ju dock valt som du valt så nu är det bara att leva med det. Ert gemensamma barn ska inte behöva lida och få sin familj söndertrasad (mer än den är) bara för att du inte tänkt igenom dina livsval.

    För övrigt är det riktigt äckligt hur ni valt att flytta iväg så hans barn sedan innan inte ?kan? bo varannan vecka längre. Riktigt lågt och uselt gjort.

  • Tappadstekspade
    Anonym (E) skrev 2019-08-13 07:54:40 följande:

    Ja det är sånt här man får räkna med när man väljer att ingå förhållande med, samt skaffa barn med, någon som redan har barn sedan innan. Barnen kommer alltid vara nummer 1, före dig - alltid. Och är de inte det är partnern en usel förälder och man bör dra öronen åt sig och avsluta relationen illa kvickt. Klarar man inte av att inte vara nummer 1 för sin partner, eller få en massa uppmärksamhet som du kallar det, ska man INTE bli tillsammans med någon som har barn. Fattar intevarför så många, främst kvinnor, inte fattar detta. Ni dejtar naivt män med ungar sen innan och börjar sedan gnälla när ni inte är prio 1, att ungarna är jobbiga/hemska, att partnern lägger för mycket tid på ungarna, att partner lägger mer tid på ungarna sen innan än din graviditet/ert gemensamma barn (inte konstigt om ungarna sen innan endast är där några fjuttiga dagar i månaden medan ert gemensamma bor på heltid), att partnern har kontakt med den andra föräldern, att den andra föräldern är galen osv osv osv. LÅT BLI ATT DEJTA PERSONER MED BARN OM DU INTE KAN HANTERA DET. Ska det vara så otroligt svårt att fatta? Det finns miljarder män/kvinnor i världen, säkerligen kan ni hitta både 1, 2 och 100000 UTAN barn. Man måste inte agera på sina känslor. Att vara käääär betyder inte att man måste bli dum i huvudet och gå in i saker som är dödsdömda och/eller i längden kommer förpesta livet för samtliga innlandade. Nu har du ju dock valt som du valt så nu är det bara att leva med det. Ert gemensamma barn ska inte behöva lida och få sin familj söndertrasad (mer än den är) bara för att du inte tänkt igenom dina livsval.

    För övrigt är det riktigt äckligt hur ni valt att flytta iväg så hans barn sedan innan inte ?kan? bo varannan vecka längre. Riktigt lågt och uselt gjort.


    Lugna ned dig. Nä hon visste inte att han skulle skita i henne när hon är gravid och ligger på sjukhus. Mannen valde att ingå en relation med henne. Han har ett ansvar mot henne också. Han får göra uppoffringar. Ungarna dör inte av att inte träffa farsan de få dagar det handlar om. Och han ska inte negativt särbehandla det gemensamma barnet. Det gemensamma barnet valde inte att födas in i en bonusfamilj och ska inte bestraffas för att det finns barn sedan tidigare.
  • Anonym (Håller med)
    Tappadstekspade skrev 2019-08-13 08:08:52 följande:

    Lugna ned dig. Nä hon visste inte att han skulle skita i henne när hon är gravid och ligger på sjukhus. Mannen valde att ingå en relation med henne. Han har ett ansvar mot henne också. Han får göra uppoffringar. Ungarna dör inte av att inte träffa farsan de få dagar det handlar om. Och han ska inte negativt särbehandla det gemensamma barnet. Det gemensamma barnet valde inte att födas in i en bonusfamilj och ska inte bestraffas för att det finns barn sedan tidigare.


    Fast han kanske väljer att umgås med barnen för att han vet att han inte kommer ge sina barn 100% uppmärksamhet när deras gemensamma barn sen väl kommer. Det står ingenting om att han kommer särbehandla det gemensamma barnet när de väl kommer, det är dina ord.

    TS mår dåligt pga sin situation men pappan kan likaväl må dåligt över att han endast kommer se sina andra barn varannan helg och på lov inom kort. Det är en stor skillnad att gå från varannan vecka till varannan helg samt lov.

    Man har ansvar för varandra i ett förhållande. Och man kan tycka att mannen borde ha valt att vara med TS men nu är det ingen akut situation även om det är psykiskt påfrestande och jobbigt för TS.

    Mannen gjorde ett val för att han satte sina barn i första hand när TS och barnet var utom fara.

    Vi alla tycker, tänker och agerar olika och nu tänkte mannen såhär.

    Mannen gör även uppoffring när han väljer att flytta med TS och det gemensamma barnet från sina andra barn

    Precis som det gemensamma barnet valde att födas in i en bonusfamilj så valde inte mannens barn att få en bonusfamilj heller. Och ändå är det dom som blir begränsade från sin pappa medan der gemensamma barnet och TS får honom helt pga valet manen har gjort
  • Anonym (Göran.)

    Han borde ha varit med dig. Städa ett förråd är inte viktigare än sin partner.

  • Anonym (Håller med)
    Anonym (Göran.) skrev 2019-08-13 09:47:44 följande:

    Han borde ha varit med dig. Städa ett förråd är inte viktigare än sin partner.


    Jag tror mer att det handlade om barnen än förrådet, som han inte kommer ha varannan vecka längre utan bara varannan helg för att han ska flytta bort från dom med TS och gemensamt barn
  • Anonym (Balans)
    Anonym (E) skrev 2019-08-13 07:54:40 följande:

    Ja det är sånt här man får räkna med när man väljer att ingå förhållande med, samt skaffa barn med, någon som redan har barn sedan innan. Barnen kommer alltid vara nummer 1, före dig - alltid. Och är de inte det är partnern en usel förälder och man bör dra öronen åt sig och avsluta relationen illa kvickt. Klarar man inte av att inte vara nummer 1 för sin partner, eller få en massa uppmärksamhet som du kallar det, ska man INTE bli tillsammans med någon som har barn. Fattar intevarför så många, främst kvinnor, inte fattar detta. Ni dejtar naivt män med ungar sen innan och börjar sedan gnälla när ni inte är prio 1, att ungarna är jobbiga/hemska, att partnern lägger för mycket tid på ungarna, att partner lägger mer tid på ungarna sen innan än din graviditet/ert gemensamma barn (inte konstigt om ungarna sen innan endast är där några fjuttiga dagar i månaden medan ert gemensamma bor på heltid), att partnern har kontakt med den andra föräldern, att den andra föräldern är galen osv osv osv. LÅT BLI ATT DEJTA PERSONER MED BARN OM DU INTE KAN HANTERA DET. Ska det vara så otroligt svårt att fatta? Det finns miljarder män/kvinnor i världen, säkerligen kan ni hitta både 1, 2 och 100000 UTAN barn. Man måste inte agera på sina känslor. Att vara käääär betyder inte att man måste bli dum i huvudet och gå in i saker som är dödsdömda och/eller i längden kommer förpesta livet för samtliga innlandade. Nu har du ju dock valt som du valt så nu är det bara att leva med det. Ert gemensamma barn ska inte behöva lida och få sin familj söndertrasad (mer än den är) bara för att du inte tänkt igenom dina livsval.

    För övrigt är det riktigt äckligt hur ni valt att flytta iväg så hans barn sedan innan inte ?kan? bo varannan vecka längre. Riktigt lågt och uselt gjort.


    Fast om du läser vad som står så kräver inte TS att hon ska få va nummer 1 heller. Det står att under semestern så fokuserade han 100 procent på barnen på deras vakna tid men sedan när de lagt sig så satt han med sin telefon. Det står ingenstans att hon vill vara prio nr 1 istället för barnen. Men gemenskap vill nog alla känna i sin relation. Bara för att barnen är prio 1 så behöver man inte ignorera sin partner. Så gör man ju inte i en familj där föräldrarna bor ihop heller. Man ger uppmärksamhet och umgås alla tillsammans.
  • Anonym (suck)
    Tappadstekspade skrev 2019-08-13 07:35:06 följande:
    Jag tycker också att det var aggressivt. Du visar ett förakt mot det nya barnet. Typiskt bitter morsa som tror att hon är den enda som får skaffa barn med mannen.
    Jag föraktar inte nya barnet, jag förstår inte hur du kan få ut det från vad jag skriver. Men det är väl samma problem som den andre skribenten har, så mitt råd får även gälla dig.

    Däremot sticker jag inte under stol med att jag anser TS prinsessan-på-ärten-fasoner vara löjliga. TS är en vuxen kvinna, som väldigt snart kommer vara en mamma. Det är dags att visa att hon kan vara vuxen och hantera vuxenlivet med alla dess avigsidor.
Svar på tråden Grymt besviken på min sambo