Kom på gammal otrohet..

I min värld så är det helt orimligt. Du har gång på gång, i flera år, efter ett ungdomligt misstag, visat att du insett att det som hände då var fel; och att du efter det inte begått samma misstag igen, utan du insett vad som är guld värt i livet och i familjelivet. Din man måste väl vara riktigt blind om han inte kan se det? Nu så lever jag iofs åt det polygama hållet, men, på den tiden som jag levde monogamt så hade jag sett detta, om det gällde min man, som att "en gång är ingen gång". En resa från barn till tonåring och vidare in i vuxenlivet innebär att man lär sig av sina misstag och därmed skall sträva efter att inte upprepa dem; och det är precis det du har gjort. Du har ju på denna resa visat att du lärt dig något väldigt värdefullt och att du inte gjort samma fel igen. Dina framsteg skall ses som framsteg, och varken du eller familjen skall lida för ett logiskt framsteg; och absolut inte era barn. ... Sedan jag började att laga köttgryta då och då; om jag brände vid min köttgryta efter två år; är det verkligen rimligt att jag aldrig mer, under resten av mitt liv, inte får laga köttgryta åt familjen någon mer gång? Det finns något som heter gör om och gör rätt, och det är precis det som du, TS, gjort. ... I detta avseende, om han gör slut, så är det han som bär ansvaret när det gäller att spräcka familjen. ... Med vänlig hälsning, Pentra

Kankse för att VISSA anser att b.la barn och gftemål är en milstolpe i livet.

Jag förstår inte frågan. Undrar du varför jag håller med om att livsomvälvande händelser i livet kan omnämnas som milstolpar?

Håller med om att han överreagerar. Jag tror att han vill bort från ert förhållande och  använder det här som en ursäkt för skilsmässa. 

Helt rätt! Trevligt när någon inte är dömande utan ser det för vad det är. Som är konstruktiv. Inte bara piskar och spyr galla med egenupprättade moralstockar.

Sen är det bara tragiskt när någon som -du är störd- inte kommer med något vettigt. Vad fan tillförde den kommentaren??

Vad tillförde min kommentar?

Uppför er! Den som är mest skenhelig kastar första stenen.

Håller med om att han överreagerar. Jag tror att han vill bort från ert förhållande och  använder det här som en ursäkt för skilsmässa. 

På vilket sätt menar du att få reda på att ens partner inte är den man trott och att man levt i en lögn i 10 år är att "överreagera"?

Jag tycker snarare att det är märkligt att folk inte fattar att det inte spelar någon roll NÄR ett svek ägde rum, det gör precis lika ont oavsett om det kommer fram nästa dag eller om 10 år. Snarare gör det väl MER ont efter 10 år eftersom det betyder att man slösat bort 10 år av sitt liv på någon man hade dumpat om man fått veta sanningen på en gång?

Fast hon var 16 eller 18 år år när det hände. När de hade nåt slags uppbrott - innan de blev ihop igen.

I ett sånt fall är det barnsligt att som vuxen gräva i det förflutna.

Man har väl hunnit utvecklas ganska mycket sedan man var tonåring...

FL i ett nötskal! Kvinnlig otrohet är inte så farligt, det ska män tåla. Dessutom är det antagligen hans eget fel. Men om mannen gör fel är det "hundra gånger värre", det gäller allt från minsta bagatell till otrohet och psykisk misshandel.

Fast jag håller med om att det bästa vore nog om de separerade, de passar inte ihop.

Jag tycker hans svek, att gå igenom dina privata meddelanden är långt mycket värre än det du gjorde mot honom. Hundra gånger om. Det är oförlåtligt. Han har kanske gjort så under hela ert förhållande och det kontrollbeteendet är inte acceptabelt.

Utöver detta låter det som ni kanske ska separera. Bara det faktum att du stör dig på att han tycker det är en grej snarare än att du är rädd för att han ska lämna, tyder på att förhållandet sjunger på sista versen.

Jag är övertygad om att han kommer över det så småningom, men jag tror han behöver lite tid att processa det först!

Fast hon var 16 eller 18 år år när det hände. När de hade nåt slags uppbrott - innan de blev ihop igen.

I ett sånt fall är det barnsligt att som vuxen gräva i det förflutna.

Man har väl hunnit utvecklas ganska mycket sedan man var tonåring...

På vilket sätt menar du att få reda på att ens partner inte är den man trott och att man levt i en lögn i 10 år är att "överreagera"?

Jag tycker snarare att det är märkligt att folk inte fattar att det inte spelar någon roll NÄR ett svek ägde rum, det gör precis lika ont oavsett om det kommer fram nästa dag eller om 10 år. Snarare gör det väl MER ont efter 10 år eftersom det betyder att man slösat bort 10 år av sitt liv på någon man hade dumpat om man fått veta sanningen på en gång?

I #3 skrev du att otroheten berodde på kåthet, I #30 ändrar du det till massa bråk, slagsmål, svek osv. I #46 skriver du att han hade slagit dig.

Varför ska andra ta av sin tid och svara på dina inlägg när du inte är ärlig när du skriver dem?

I #9 skriver du att du inte vet om du har några känslor kvar och att du kanske är rädd för ensamheten och osäker på om du klarar av att uppfostra barnet själv.

I 30 skriver du att du inte lurade in honom i ett giftermål och att du ser förhållandet som skilda delar.

I #43 skriver du att du inte vill att han ska kasta bort det ni byggt upp de 10 senaste åren p.g.a en gammal otrohet, i #46 ändrar du det till att du inte vill att det ska vara det som fick bägaren att rinna över i ett förhållande som inte fungerar.

Jag tycker det verkar som att det är du som inte kan acceptera att den andra delen av förhållandet bygger på en lögn och att ni antagligen inte haft den om han vetat om otroheten innan ni blev tillsammans igen, känns det lite som att du lurade in honom i ett giftermål? Det kan vara svårt att reparera ett förhållande som inte fungerar när de gamla liken ramlar ur garderoben.

Jag vet inte vem det var som bråkade du, han eller båda, det finns en risk att han var en bidragande orsak till att du var otrogen (vet inte men det känns lite svårt att döma otroheten) och ur mitt perspektiv bygger den andra delen av förhållandet på något som redan var väldigt trasig, då måste man lägga alla (de flesta) kort på bordet och reda ut allt så båda kan avgöra om de vill fortsätta eller inte. Det handlar inte enbart om att vara ärlig om sina egna dumheter det handlar om att lära sig att förstå hur mycket man förstör för varandra och indirekt för sig själv (om jag är dum så blir du dum tillbaka och jag är dum för att jag tycker du är dum) så man kan lära sig att förebygga det, lära sig att respektera & värdesätta varandra så att förhållandet inte hamnar i en ond cirkel som blir svår att reparera.

Har den andra delen av förhållandet varit bra?