Anonym (tvivel) skrev 2019-08-23 13:58:23 följande:
Ni som har flera barn med samma partner och sedan separerat hur kom det sig att
det blev så? Hur kom det sig att skaffade inte bara ett barn utan
flera med partnern? Var ert förhållande jätte bra tidigare och sen blev det helt
plötsligt dåligt? Eller var det kanske lite halvdåligt och ni valde att skaffa
fler barn iallafall?
Jag har å ena sida ett par kompisar där det är flera barn i barnaskaran och seperade föräldrar och andra sidan har jag kompisar som bara har ett barn och tvekar till att skaffa ett till för att förhållandet inte är på topp. Därför
undrar jag men det känns lite för privat att fråga de separerade om hur det kom sig.
Altså frågan är, var allt jättebra tidigare och sen blev det plötsligt jätte dåligt?
Hade ni någon gång tvivel på förhållandet under tiden ni skaffade fler barn?
Jag menar inget illa och jag hoppas verkligen ingen tar illa upp!
Bi hade det bra och trivdes med vår familj. Inget snack om att skaffa två barn, vi närapå skaffade tre. Vi skaffade alltså två barn och höll ihop tills den äldsta blev 14 och lillasyskonet 12 år. Storebror strulade då plötsligt i skolan och greps av polisen för småstölder.
Vår förhållande höll inte för det. Mamman blev jätteorolig och kontrollerande. Hon kunde inte stå ut med situationen. Vi som varit två rätt väl fungerande makar (lite småtråkigt men stabilt hade vi det med typ sex en gång i veckan och inte stå stort umgänge, det var tryggt) kunde inte prata mer. Hon ville inte. Hon ville skiljas, kärleken tog slut. Hon ville ägna sig åt barnen. Dyr skilsmässa, vi fick mycket sämre ekonomi båda när vi flyttade i sär till
Jag upptäckte att livet var lättare utan henne, mindre problem och gladare umgänge. Jag träffade ny kvinna. Barnens mamma blev argare och argare. Hon är arg ännu. Jobbigt för barnen och mig. Så onödigt.
Barnen mådde skit, tappade glädje och skolresultat. De tar hand om och tröstar mamma. De lever rätt ensamma. Alla är arga på mig pappan, men egentligen utan anledning. Jag vill verkligen inte tillbaka och de har inte precis charmat mig. Jag finns här och jag älskar mina barn alltid. De kommer at tklara sig och jag med. Värre är det för deras morsa, hon måste acceptera och gå vidare.
