Jag har varit sambo hela vuxenlivet. Jag älskar min sambo men kan inte blunda längre för att det inte är besvarat. Jag har varit osjälvständig och får ångest av att leva ensam.
Jag har gjort allt för min sambo, men jag räcker tydligen inte till
Jag tror inte jag har förmågan att leva självständigt.
Hur gör man när man lever själv?
Vad gör jag om jag får ångest och mår jättedåligt?
Ingen kommer någonsin att tycka om mig
Börja med att tycka om dig själv så kommer andra göra det också! <3
Vad det gäller att klara sig själv, det kommer ditt självförtroende stiga av för DU fixar, det gör man!
Jag känner så igen din känsla har har varit där du är. Det tar tid och betydligt längre för ?sånna som oss? men det går över. Du kommer komma in i det. Ta en stund i taget. Allt ordnar sig och du kommer känna dig starkare än någonsin när du kommit igenom detta. Och sen en dag när du är redo så kommer det garanterat finnas män som vill dejta dig. Men låt det ta tid!
Börja med att tycka om dig själv så kommer andra göra det också! <3
Vad det gäller att klara sig själv, det kommer ditt självförtroende stiga av för DU fixar, det gör man!
Jag känner så igen din känsla har har varit där du är. Det tar tid och betydligt längre för ?sånna som oss? men det går över. Du kommer komma in i det. Ta en stund i taget. Allt ordnar sig och du kommer känna dig starkare än någonsin när du kommit igenom detta. Och sen en dag när du är redo så kommer det garanterat finnas män som vill dejta dig. Men låt det ta tid!
För det första - bort med offerattityd...
Vi kvinnor hela tiden gör oss till en svagare kön genom att gnälla "hur skall jag klara mig själv". Svaret är - genom att klara det!
Du är inte det första och det sista som råkar ut för en skilsmässa.
Få hjälp om det behövs, be om hjälp om du kan, acceptera hjälp som du erbjuds men sluta gnäll!
Lycka till!
Det finns massor med människor som klarar sig själva, Sverige har en stor mängd ensamhushåll. Varför ska inte just du klara det? Att gå ur sin comfort zone är obekvämt men det enda sättet att få förändring. Först blir det väldigt rörigt, sen stabiliserar det sig, sen blir allting bättre än det någonsin varit. Du kommer växa med uppgiften.
Det finns massor med människor som klarar sig själva, Sverige har en stor mängd ensamhushåll. Varför ska inte just du klara det? Att gå ur sin comfort zone är obekvämt men det enda sättet att få förändring. Först blir det väldigt rörigt, sen stabiliserar det sig, sen blir allting bättre än det någonsin varit. Du kommer växa med uppgiften.
Att bli lämnad kan vara totalt knäckande.. Men vad exakt är det du upplever att inte klarar själv?
Gå och handla? Gå ut med soporna? Betala räkningarna? Dammsuga golven hemma? Ta dig till och från jobbet?
Absolut inte meningen att låts dryg, utan det var mer ett försök att ändra perspektiv lite
Förstår precis. Har också alltid haft svårt för att leva ensam, vilket gjorde att min skilsmässa kom senare än den borde. Gillar inte att vara själv nu heller, men har accepterat mig själv och mina sidor.
Idag lever jag sambo igen, men det är viktigt att klara visst mått av ensamhet i perioder - för sin egen skull
Som jag ser det för att få bättre självförtroende måste du förändra ditt tänk.
Från "jag kan inte" till
"Jag kan inte... än"
Jag kan tänka mig att du varit den som stått mest i köket och lagat mat och bakat.
Kommer du ihåg alla gånger när du började laga mat och baka och det blev misslyckat? Varje gång efter den där första misslyckade rätten så förändrade du lite här och lite där för att det skulle bli bättre. Genom åren har receptet ändrats och nu är det perfekt och fantastiskt gott varje gång.
Den första gången du lagade denna rätt kunde du inte... än.
Han som uppfann glödlampan, det sägs att han misslyckades tiotusen gånger innan det lyckades.
Han själv säger inte att han misslyckades utan använder andra ord. Han uppfann tiotusen olika sätt att lampan inte lyser.
Så är det för dig med.
Första gången du (iaf för mig var det så) tapetserar ett rum kan resultatet bli mindre bra. Nästa rum har du fått rutin och tredje rummet går nästan smidigt....
Övning ger fördighet.
Så mitt råd till dig är att du aldrig talar nedsättande om dig själv (jag kan inte, är inte bra på det här, vågar inte osv) utan kort och gott tänker "jag kan inte.... än"
Varje gång du gör något nytt du aldrig gjort förut och klarar det så sträck på dig. Och tänk jag kan.
Ju mer du peppar dig och märker att du kan så förändrar du ditt tänk om dig själv.
Jag kan
Jag är bra
Jag är värd detta.
Jag duger precis så som jag är.
<3
För det första - bort med offerattityd...
Vi kvinnor hela tiden gör oss till en svagare kön genom att gnälla "hur skall jag klara mig själv". Svaret är - genom att klara det!
Du är inte det första och det sista som råkar ut för en skilsmässa.
Få hjälp om det behövs, be om hjälp om du kan, acceptera hjälp som du erbjuds men sluta gnäll!
Lycka till!
Det finns massor med människor som klarar sig själva, Sverige har en stor mängd ensamhushåll. Varför ska inte just du klara det? Att gå ur sin comfort zone är obekvämt men det enda sättet att få förändring. Först blir det väldigt rörigt, sen stabiliserar det sig, sen blir allting bättre än det någonsin varit. Du kommer växa med uppgiften.
Att bli lämnad kan vara totalt knäckande.. Men vad exakt är det du upplever att inte klarar själv?
Gå och handla? Gå ut med soporna? Betala räkningarna? Dammsuga golven hemma? Ta dig till och från jobbet?
Absolut inte meningen att låts dryg, utan det var mer ett försök att ändra perspektiv lite
Förstår precis. Har också alltid haft svårt för att leva ensam, vilket gjorde att min skilsmässa kom senare än den borde. Gillar inte att vara själv nu heller, men har accepterat mig själv och mina sidor.
Idag lever jag sambo igen, men det är viktigt att klara visst mått av ensamhet i perioder - för sin egen skull
Som jag ser det för att få bättre självförtroende måste du förändra ditt tänk.
Från "jag kan inte" till
"Jag kan inte... än"
Jag kan tänka mig att du varit den som stått mest i köket och lagat mat och bakat.
Kommer du ihåg alla gånger när du började laga mat och baka och det blev misslyckat? Varje gång efter den där första misslyckade rätten så förändrade du lite här och lite där för att det skulle bli bättre. Genom åren har receptet ändrats och nu är det perfekt och fantastiskt gott varje gång.
Den första gången du lagade denna rätt kunde du inte... än.
Han som uppfann glödlampan, det sägs att han misslyckades tiotusen gånger innan det lyckades.
Han själv säger inte att han misslyckades utan använder andra ord. Han uppfann tiotusen olika sätt att lampan inte lyser.
Så är det för dig med.
Första gången du (iaf för mig var det så) tapetserar ett rum kan resultatet bli mindre bra. Nästa rum har du fått rutin och tredje rummet går nästan smidigt....
Övning ger fördighet.
Så mitt råd till dig är att du aldrig talar nedsättande om dig själv (jag kan inte, är inte bra på det här, vågar inte osv) utan kort och gott tänker "jag kan inte.... än"
Varje gång du gör något nytt du aldrig gjort förut och klarar det så sträck på dig. Och tänk jag kan.
Ju mer du peppar dig och märker att du kan så förändrar du ditt tänk om dig själv.
Jag kan
Jag är bra
Jag är värd detta.
Jag duger precis så som jag är.
<3