Inlagd på sjukhus v. 24+2, hotande förtidsbörd, infektion, sammandragningar, tidig vattenavgång och blödningar
Hej allihopa!
Jag är beräknad, eller var snarare beräknad till 11/12. I lördags förra veckan så upptäcker jag en rosa flytning i trosskyddet och då var jag nog i v. 24+2. Kände tryck i ena sidan av magen men tänkte att jag överansträngt mig genom simning osv. Blir lite nojig på grund av flytningen och ringer till förlossningen. De säger samma sak: du har överansträngt dig, vila bara. Lägger mig ner en liten stund och tänker att okej jag ska vila men det är något som säger mig - åk in istället. Så jag och maken åker in till KK och efter ctg samt VUL så säger läkaren att min livmodertapp är cirka 6mm och bebisen är på väg. Vilken chock. Jag börjar gråta och min man sitter där helt chockad. Det här är vår första barn. Iom att detta är extremt tidigt så beställs transport och jag körs med ambulans till förlossningen i Lund. Jag får värkhammande dropp, spruta och kortisonspruta. Blodprover tas och odlingar. Blodproverna visar på hög CRP och vita blodkroppar. Är kvar på förlossningen i två dygn och är strikt sängliggande sen flyttas jag över till BB avdelningen där samma dag barnläkare från neonatal kommer och ger oss information. Alla säger hela tiden - varje dag, varje timme han är i magen räknas. Spola fram några dagar så ser mina blodprover mkt bättre ut, vi går på ultraljud, bebis mår bra och det göra VUL på mig som visar att tappen är nu 9mm. VUL visar även att det trycket jag känner kommer förmodligen från en vattenpelare som samlats och bebisens huvud trycker på. Iom att mina prover ser bra ut så tar man bort antibiotika och tractocildropp (mot sammandragningar). Dagen efter som då är 25+0 (vecka 26) så har jag lite sammandragningar och känner mig ganska tung. Får äntligen duscha för första gången sen jag åkte in, efter duschen lägger mig i sängen och det känns som jag har kissat på mig så jag går till toaletten och där går både vatten och det kmr blodiga flytningar. Blir undersökt på nytt och alla droppar sätts in igen. Sänkan hade gått upp igen enligt blodprovet. Sen den dagen har jag haft lite rosa/röda flytningar/blödningar av och till men främst när jag rest mig för att gå på toaletten. Idag är jag 25+4 och överläkaren bestämde att mina blodprover ser så pass normala ut att man kan ta bort samtliga dropp. Jag blev självklart väldigt nervös över detta och sade det till honom. Han sa att kroppen har förmodligen lugnat ner sig vid det här laget och jag ska inte oroa mig - annars får de sätta in allt igen om något händer. Sagt och gjort - jag får även duscha så jag gör det och sen lägger mig ner och slumrar till. Vaknar av sammandragningar som gör rkt ont och får en bricanylspruta som lugnar ner det nu på eftermiddagen. Är så himla rädd och fasar för varje gång jag måste gå och kissa för att det känns som allt är på väg ut. Enligt överläkarna så har barnet också tillräckligt med vatten kvar så det har inte oroat dom alls och hans hjärtljud har varit bra. En liten magkänsla som ledde till att jag har nu varit på sjukhus sängliggande i lite mer än en vecka och kämpar för att min lille pojke ska få några till dagar och veckor i magen. Det har varit en riktig berg och dalbana och detta var inget som jag ens förväntade mig. Hade en helt normal graviditet med bara graviditetsillamående till och med vecka 23. Inget som tydde på att något sånt här skulle kunna ske. Jag vill gärna höra er som har varit med om liknande såhär tidigt i graviditeten och hur det har gått för er. Jag förstår att en del har förlorat sina älskade barn, vill inte vara hemsk men jag ligger här i ett litet sjukhusrum och vill gärna höra era positiva solskenshistorier så att det kan peppa mig lite extra.
