Telefonsamtal på andra förälderns vecka
Jag och min man separerade för några månader sen, vi har två barn som är 3 och 5 år. Vi föräldrar har en bra dialog tycker jag, vi kan umgås och prata och tom skoja lite och är båda noga med att aldrig säga något negativt om den andre framför barnen. Omställningen för barnen är såklart väldigt stor ändå med varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa.
Sedan en kort tid tillbaka träffar jag en man som också är skild och har barn, dock äldre (mellanstadieåldern). Han ringer dem (eller de honom) varje kväll och säger god natt när de är hos sin mamma. Jag har därför börjat fundera på hur vanligt det är att man ringer sina barn på den andres vecka. Själv slits jag mellan dåligt samvete för att jag inte hör av mig mer när de är hos sin pappa och någon slags tanke om att de kanske bara kommer att börja sakna mig om jag ringer, eller att jag stör dem i läggningsrutinen eller något annat.
Deras pappa vet att de gärna får ringa till mig (och jag vet att han är ok med att de ringer honom när de är hos mig) om de saknar mig eller bara vill prata med mig. Men jag tar liksom nästan aldrig initiativ själv när de är hos sin pappa.
Hur gör andra? Hur tycker ni att mitt resonemang låter? Allt är fortfarande nytt och jag känner att jag inte riktigt hittat formerna för det nya livet än.