Allmän tröst till er...

Hej på er alla....
Jag är snart 31 år och har försökt nu i 3,5 år att bli gravid utan resultat. Fick göra en akutoperation i höstas och då konstaterade de att jag hade endometrios. Det var faktiskt skönt att få ett svar på vad värken berodde på. Jag har sedan genomgått en IVF behandling här i januari som inte blev något. Gav något gjorde den. Den gav mig en insikt. Har under tiden jag ruvade hela tiden varit positiv, tänkt att jag varit gravid. Att vara orolig och tänka negativt var inget som skulle hjälpa mig mig till det bättre. Så istället tänkte jag tanken att jag redan var gravid, ja, för att kroppen skulle få ställa in sig. När jag sedan gjorde testet och fick negativt resultat bröt jag ihop. Grät o var arg under hela den dagen. Sedan gick det över. Var väldigt skönt att få ur sig all bitterhet, avundsjuka, tårar och sorg på en gång, ja under en dag bara, men jag tillät det. Jag inser att jag inte kan göra mer än att tänka positivt och faktiskt se att allt är en mening när det sker. Det var inte meningen att jag skulle bli gravid just då eller under alla tidigare åren.
Så försök att bara flyta med i ån, utan att försöka simma till kanten eller mot strömmen, att simma gör bara så att ni anstränger er i onödan, till ingen nytta. Så när ni väl är arga och ledsna på er väg, spara inte på krutet, utan tillåt er att faktiskt vara ledsen, arg, avundsjuk, bitter och sur... PRECIS så mycket ni behöver.
Så lite tröst till er alla, försök att tänka positivt, men tillåt er ledsamheten o ilskan och förstå att allt sker när det är mening att det skall ske. Varken förr eller senare...
Kram på er alla. Önskar er ljus & framgång på er väg.