Trött på mansbebisen

Tänkte bara uppdatera tråden liten. Har fått lite oväntat men väldigt uppskattad stöd från några kollegor. Har själv sökt 2 lägenheter men även sagt till sambon att han ska söka men hittade 2 jag skulle kunna tänka mig flytta till. Har inte hunnit prata med chefen om att ändra arbetstider men mina kollegor stöttar mig och försöker hjälpa till att skapa lösningar.

Min sambo tog det inte alls bra och just nu bombas jag om vilken dålig mamma jag är, han förstår inte hur han kunnat leva med mig så länge eller ens hur han stått ut med mig. Det är det jobbigaste i detta att få höra allt hela tiden. För att i nästa sekund få höra att jag är helt underbar och han önskar han gjort saker annorlunda.

Heja dig, TS!

Hoppas det känns skönt att äntligen tagit beslutet, även om det förstås blir jobbigt med mannens reaktion.

Ett tips från mig som varit där är att inte diskutera med honom, även om han förstås vill det nu; övertala dig att stanna, skuldbelägga dig för att du vill gå, tala om att du inte klarar dig utan honom. Och förstås avkräva dig svar på vaaarför du vill lämna honom, som om du inte redan sagt det. Kan funka att säga något i stil med "Jag vill inte leva ihop med dig längre". Personangrepp besvaras med "Jaha, tycker du det" i ointresserad ton. Mata inte trollet är en bra princip även när det gäller kommunikation med ett dysfunktionellt ex...

Starkt jobbat!

Även om det är lätt att ta åt sig och känna skuld så försök tänka att det han gör bara är en naturlig reaktion på att han är sårad och arg. Han projicerar sin frustration på dig och glr dig till boven.

Mitt ex gjorde exakt likadant. Det var jag som tog beslutet att skiljas åt oss, för bådas skull. De stunder då han accepterade faktum så kunde han säga att han önskade att vi kunde vara vänner för att nästa stund när jag frågade om något bohag vända till att bli ett monster. Nu är han gift och köpt hus med en ny kvinna. Han ser glad ut igen och jag vet att han i efterhand är glad för att jag tog beslutet åt oss. Traggla för tragglandets skull gör ingen lyckligare.

Jag tror han i slutändan kommer tacka mig också men just nu gör han det kaos.

Ditt ex beteende låter väldigt likt hur jag har det här hemma nu.

Det var likadant för mig. Jag tror att han gick och väntade på att jag skulle lägga ner allt och säga att vi fortsätter. Till slut fick jag ta till hårda ord och säga att jag inte älskade honom mer. Först då ramlade poletten ner. För vem vill fortsätta en relation med någon som varken är attraherad eller älskar en mer??!

Är det garanterat finito för din del så var hård och säg till att det inte finns ?den typen? av kärleken längre.

Hur länge bodde ni ihop innan ni kom i från varandra?

Han är hemsk här hemma nu, ena sekunden säger han att detta och detta är anledningen till att det blev som det blev och andra så vill han hitta någon ny.

Vi var ihop i 15år. Ni då?

Den tiden då man sagt att det är slut tills en flyttar är HEMSK! Hur går det med ny bostad?

Mitt ex sa samma till mig. Han skulle ut och ragga. Ok sa jag. -Då skriver vi en annons på match till dig. Och så skrev jag en suverän profiltext och betalade prenumerationen. Han dejtade allt och alla för att göra mig svartsjuk. Det blev jag inte. Då förstod jag att det var helt rätt beslut.

Så här har många kärringar det. Jag förstår inte hur kärringarna inte kunde räkna ut denna situation före de skaffade barn och band upp sig? Det är för mig en gåta. Man måste väl ha anat redan innan barnen kom, hur han var eller åtminstone hade tendenser till att vara. Att kärringar lever med en mansbebis är delvis manbebisens fel, men det är också kärringarnas fel. De måste ha vetat men blundat? Det kan omöjligtvis komma som en chock.

Hur har det gått då?

Vi har separerat

Du har alltså flyttat ut?

Hur mår du nu då?