Hur hantera 2 åring som slår och puttar oss?

Förlåt 3 likadana inlägg min dator hängde sig

Tack alla för bra svar!

Som någon skrev så känner vi att vi hamnat i en tråkig och ond cirkel där vi säger nej till honom hela tiden, och såklart har han märkt att han får en stark reaktion från oss när han slåss. Men ibland känns det som att han bara gör det utan anledning, som igår när han badade med sin pappa, jag tog upp honom från badet och han visade att han vill upp, men när jag tog upp honom i famnen så slog han mig rakt i ansiktet och såg jättearg ut och spände hela kroppen.

Det gör mig så ledsen att han gör så och jag vet knappt hur jag ska hantera det då jag nästan blir kränkt eftersom det är så ofta det händer nu.

Jag kan ge lite exempel där han blir skogstokig:

- Det inte är rätt barnprogram på tv

- Jag håller i något han tycker ser intressant ut och när han inte får den saken blir han jättearg och slår/skriker/gråter. Det är väldigt frustrerande då man knappt "vågar" göra något hemma ibland för man vet hur arg han blir

- Han inte gillar maten vi serverar

- borsta tänderna

- Han vill gå till sitt rum men man har inte tid att följa med dit (Han vill aldrig leka där ensam)

Ibland har man ju inte tid då man måste laga mat osv. Men han blir jättearg när man inte följer med, då ställer han sig och rycker/puttar våra ben för att försöka få med oss.

Tack alla för bra svar!

Som någon skrev så känner vi att vi hamnat i en tråkig och ond cirkel där vi säger nej till honom hela tiden, och såklart har han märkt att han får en stark reaktion från oss när han slåss. Men ibland känns det som att han bara gör det utan anledning, som igår när han badade med sin pappa, jag tog upp honom från badet och han visade att han vill upp, men när jag tog upp honom i famnen så slog han mig rakt i ansiktet och såg jättearg ut och spände hela kroppen.

Det gör mig så ledsen att han gör så och jag vet knappt hur jag ska hantera det då jag nästan blir kränkt eftersom det är så ofta det händer nu.

Jag kan ge lite exempel där han blir skogstokig:

- Det inte är rätt barnprogram på tv

- Jag håller i något han tycker ser intressant ut och när han inte får den saken blir han jättearg och slår/skriker/gråter. Det är väldigt frustrerande då man knappt "vågar" göra något hemma ibland för man vet hur arg han blir

- Han inte gillar maten vi serverar

- borsta tänderna

- Han vill gå till sitt rum men man har inte tid att följa med dit (Han vill aldrig leka där ensam)

Ibland har man ju inte tid då man måste laga mat osv. Men han blir jättearg när man inte följer med, då ställer han sig och rycker/puttar våra ben för att försöka få med oss.

Tack alla för bra svar!

Som någon skrev så känner vi att vi hamnat i en tråkig och ond cirkel där vi säger nej till honom hela tiden, och såklart har han märkt att han får en stark reaktion från oss när han slåss. Men ibland känns det som att han bara gör det utan anledning, som igår när han badade med sin pappa, jag tog upp honom från badet och han visade att han vill upp, men när jag tog upp honom i famnen så slog han mig rakt i ansiktet och såg jättearg ut och spände hela kroppen.

Det gör mig så ledsen att han gör så och jag vet knappt hur jag ska hantera det då jag nästan blir kränkt eftersom det är så ofta det händer nu.

Jag kan ge lite exempel där han blir skogstokig:

- Det inte är rätt barnprogram på tv

- Jag håller i något han tycker ser intressant ut och när han inte får den saken blir han jättearg och slår/skriker/gråter. Det är väldigt frustrerande då man knappt "vågar" göra något hemma ibland för man vet hur arg han blir

- Han inte gillar maten vi serverar

- borsta tänderna

- Han vill gå till sitt rum men man har inte tid att följa med dit (Han vill aldrig leka där ensam)

Ibland har man ju inte tid då man måste laga mat osv. Men han blir jättearg när man inte följer med, då ställer han sig och rycker/puttar våra ben för att försöka få med oss.

Tack alla för bra svar!

Som någon skrev så känner vi att vi hamnat i en tråkig och ond cirkel där vi säger nej till honom hela tiden, och såklart har han märkt att han får en stark reaktion från oss när han slåss. Men ibland känns det som att han bara gör det utan anledning, som igår när han badade med sin pappa, jag tog upp honom från badet och han visade att han vill upp, men när jag tog upp honom i famnen så slog han mig rakt i ansiktet och såg jättearg ut och spände hela kroppen.

Det gör mig så ledsen att han gör så och jag vet knappt hur jag ska hantera det då jag nästan blir kränkt eftersom det är så ofta det händer nu.

Jag kan ge lite exempel där han blir skogstokig:

- Det inte är rätt barnprogram på tv

- Jag håller i något han tycker ser intressant ut och när han inte får den saken blir han jättearg och slår/skriker/gråter. Det är väldigt frustrerande då man knappt "vågar" göra något hemma ibland för man vet hur arg han blir

- Han inte gillar maten vi serverar

- borsta tänderna

- Han vill gå till sitt rum men man har inte tid att följa med dit (Han vill aldrig leka där ensam)

Ibland har man ju inte tid då man måste laga mat osv. Men han blir jättearg när man inte följer med, då ställer han sig och rycker/puttar våra ben för att försöka få med oss.

Han har fått kontroll på er han vet hur han ska göra för ni ska vika och ge upp. Försök hitta en ny rutin och läs gärna en bok fem ggr mer kärlek en bra lättläst bok, Martin Forsters han är barnpsykolog. Känd och stabil människa. Han är ibland på tv 4 googla det finns nog tv snuttar på you tube.

Ska läsa om boken. Tack!

Varsågod, :)

Vill absolut inte sätta någon typ utav "ettiket" eller diagnos, men kan inte lpra bli att fundera på om det här är ett vanligt beteende hos en 2 åring?

Asså boken är för alla. Om du tänker så.

Det finns mkt tips hur man kan ändra sin vardag. Den är väldigt omtyckt.

Jag tror inte att eran son har diagnos alla barn har perioder.

Jag tror att ni skulle märka det som förälder, det gör man. Märker det minsta.

:)

Ska köpa boken :)

Men ja jag menade min sons beteende.

Det låter som att han blir frustrerad vid kommunikationsmissar. Han vill något och ni förstår inte ur hans perspektiv.

Ni behöver göra två saker, visa att det är ok att vara arg men att ilskan måste få utlopp utan att han slåss.

Det andra är att visa hur man får som man vill samt att man inte alltid kan få som man vill. Tex om du håller i något så måste han ni lära honom att be om grejen tydligt (teckna/peka eller prata) och lära honom att acceptera både ett ja och ett nej. Ex "jag ser att du vill ha XX, men jag är inte klar med den" - vänta några sekunder- "så nu är jag klar med den, vill du fortfarande ha den?"

Ta det inte personligt. Han visar bara sina känslor med de verktyg han hittills har. Hjälp honom hitta fler helt enkelt, och var tålmodig och förstående medan han lär sig.

Det du har beskrivit så tror jag inte att han har en diagnos. Det är svårt och avgöra men det du har nämnt. Så tror jag inte det. Han har märkt hur han kan få sin vilja igenom. Hoppas på det bästa i denna ålder när han blir äldre då är det svårare och få bort ett beteende.