Många bäckar små, leder till skilsmässa?
Ännu en tråd och veliga tankar kring skilsmässa.... Uppskattar dock alla råd och tips!
Jag är gift sedan 9 år, tillsammans 14. Har två underbara småbarn som mår bra och är älskade av oss båda. Vi är igenom den värsta perioden av sömnlöshet och blöjbyten. Har ett fint hus och stark fullt gemensam ekonomi. Vi är båda socialt lagda med hyggligt bra sociala liv, utåt sett ser vi nog väldigt lyckliga och "framgångsrika" ut. Vi är båda bra föräldrar. Så objektivt sett finns det nog inget fel så att säga...
Men...
Vi bråkar om nästintill allt smått, dock inga stora bråk. Jag stör mig enormt på hennes slarvighet, och hon på min. Vi delar nog egentligen ganska lika på hushållsysslorna men klagar båda rejält på den andras ickejobb. Vad vi inte delar på är allt som inte är dagligen återkommande, tex fixa bilen, ordna huset, fixa ekonomin, boka resor, köpa nya möbler, hitta på äventyr med barnen etc. Där är jag 98% drivande. Hon kan dra igång ett projekt ibland som är "hennes", men avbryter alltid och behöver min hjälp. Hjälper gärna, men mitt i ett sånt projekt får jag då skit för att jag inte hjälper henne med maten, trots att jag tex står o målar hennes möbel etc. Vi har färre och färre gemensamma projekt, mycket pådrivet av mig som inte står ut med att hon mest förstör eller ifrågasätter utan lösningar när det är nåt som ska hända. Bokar jag en resa så klagar hon och ifrågasätter smådetaljer, men ber jag henne hjälpa till så händer inget och resan går i stöpet, eller jag bokar till slut dagen innan mycket dyrt. Jag inser såklart att genom att dra mig undan så skapar jag en distans mellan oss, men står inte ut med att konstant bli stoppad utan förslag på alternativ, och vill ändå att saker ska hända i livet.
Vi pratar ibland om att göra nåt stort projekt tillsammans tex köpa sommarstuga, men jag vet att det enbart kommer vara jag som driver det och gör allt arbete, så jag har ingen lust eller ork längre, satsar hellre på mitt eget då. Och om inte jag driver så blir det inte av. Jag försöker ofta diskutera vår gemensamma framtid och finna riktningar att spinna vidare på tillsammans, men det tar alltid stopp.
Vi är överens om att jag har kanske dubbelt så mycket energi som henne, och jag försöker hålla igenom pga det. Men hon sitter i princip enbart med sin telefon efter barnen somnat, verkar inte ha några planer alls för sitt liv mer än att hantera nästa dag. När vi träffades hade hon energi och driv, vilket var en av sakerna jag föll för. det är som bortblåst nu - har försökt få fram varför men inte lyckats. På senare tid har hon börjat bli enormt slarvig också, misslyckas totalt med enkla uppgifter som att koka ris tex, så till slut gör jag ännu mer av det delade jobbet istället.
Vi resar båda i jobbet ibland, då kommer det en saknad men den försvinner snabbt igen när ses över nåt småbråk, eller redan innan pga samma orsak. Då och då kommer vi igång, skrattar ihop och har en kul kväll, men många av de kvällarna slutar ändå i ett småbråk igen om nåt oviktigt gammalt ämne.
I slutändan så är hon en bra mor till våra barn och vi hjälps bra med att få vardagen att funka hjälpligt, men har inget mer gemensamt, inga framtidsplaner, och jag inser mer o mer att vi är två vuxna som bor ihop för att det är praktiskt. Har tänkt mer o mer seriöst på skilsmässa i kanske 2år men är mycket rädd för det. Tror vi skulle kunna sköta det hyggligt snyggt mot barnen, men känns som ett sånt stort misslyckande, vill ju ha det klassiska upplägget och är rädd för att det både kommer skapa massvis med praktiska issues och även låsningar om man sen vill flytta till ny stad etc. Kan se en tjusning med att både vara ensam och även att ha barnen på deltid, men mina barn är det bästa jag har och kommer alltid vara prio 1 så vill inte riskera nåt med dom, och gentemot barnen är vi underbara tillsammans så för dom skulle det bara vara negativt.
Skrivit av mig lite nu, dela gärna era tankar kring detta och erfarenheter? Är det någon som testat en fysisk provseparation för att se vart det ledde tex?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-10-12 11:21
Edit: Kan också tillägga att jag försökt många gånger att styra upp vardagen, föreslagit olika ideer som att förtydliga ansvaret, ha olika dagar med olika ansvar, schemalägga "fria" kvällar etc... men hon slår ner eller agerar inte på några av dessa ideer.
