Separera när den andre inte vill...

Jag har tagit upp det en gång tidigare med honom men då gick jorden under för honom och det är hemskt att se någon bli så sårad. Jag vet att enda lösningen är att prata om det och lägga alla korten på bordet. Men jag vet också att min man av religiösa skäl kommer vägra skriva på skilsmässopappren.

Familjen och vännerna tror tyvärr att det är med min man jag mår bra. Men jag känner att det är dags för mig att stå på egna ben och visa att jag visst klarar mig ensam. Jag vet att jag kan det. Rent ekonomiskt och praktiskt funkar det, jobbar bra tider och kan hämta/lämna på skolan varje dag.

man har bara ett liv, TS! Du är värd att vara lycklig. 

Strunta i vad folk tycker och tror. Om alla tar din mans part, då var dem inte äkta vänner ändå. 

Du har kommit fram till ett svårt beslut, men stå på dig. Det är bättre att va ärlig. 

Oj! Jag måste ha missförstått dig. Jag trodde att du varit tydlig med att du ville skiljas fast han sagt nej. Så är det oftast. Det behöver smältas och sjunka in. Det är inte schysst mot honom att känna som du gör och samtidigt låta han gå ovetandes. Finns det ingen återvändo så finns det inte. Kanske behöver du prata med någon jurist först. De flesta har gratis rådgivning på 30min. Det räcker för att få veta allt du behöver.

Snälla låt det inte gå mer spillo av tid! Sätt då frågan mer konkret. Vad är steg ett, steg två osv.. Första steget är ju att låta honom veta. Om han blir ledsen så avled! Tex genom att fråga hur han tycker att ni ska berätta för barnen. Ge honom inga alternativ eller dåligt samvete. Stå på dig utan att vara kall. Säg vad du vill ha sagt och låt honom få fundera hur han vill lösa det praktiska. Ska ni gå till jurist tillsammans? Hur tänker han med bostad? Osv.

Se till att han får gå undan i fred och inte spelar martyr framför barnen eller din familj. Räkna med att han ser sig som offret.

Tack för givande svar och konkreta tips. Jag har ju haft detta samtal med honom en gång för några månader sedan. Sen försökte vi på nytt och allt var frid och fröjd men nu är jag tillbaka till det här med att jag vill bo ensam och inte leva med honom längre.

Måste man gå till en jurist? Om jag börjar med att berätta och skicka in papperna tar det ju ändå 6 månader innan det ?verkställs?. Kanske han väljer att bo kvar tills dess...

Jag tycker inte du ska tänka på vad alla andra kommer säga och vems parti dom kommer ta.

Du ska tänka på dig själv och dina barn framtid.

Stort lycka till.

Hur kommer man ifrån det dåliga samvetet? Min man älskar mig över allt annat... och vårt barn, hur ska jag kunna leva med att ha krossat hens bild av en familj? Mår dåligt av bara tanken. Gråter av bara tanken. Men samtidigt kan jag inte tvinga mig leva olyckligt mer. Jag är inte lycklig med min man.

Jag förstår att det kan vara så. Men vems liv är det du lever? Och vad vet andra om er relation?

Jag har själv varit med om en separation och det var tufft i början. Men det lättar, det gör verkligen det och jag ångrar mig inte för en sekund.

Folk runtomkring, vänner och anhöriga blir väldigt färgade av vad som hänt och vad som sagts innan. Eller om det kanske inte varit något "drama" alls så är alla bara väldigt frågande till varför. Men så länge man håller sig till sanningen och inte smutskastar varandra så lägger det sig. När vi skilde oss var alla väldigt nyfikna och sugna på smaskiga detaljer till en början men det försvann snabbt. Det säger mer om dem än om oss tänker jag. Att folk är väldigt sensationslystna idag och gillar att kunna skvallra....

Sen förstår jag att det är svårt att få din partner att förstå. Ofta är det ju ena parten som initierar separationen och den är ju mer på det klara om varför, har kommit längre i processen osv. Men man får vara väldigt väldigt tydlig med att nu är det så här, jag känner så här och jag vill att vi xxx

Inte linda in det och försöka vara snäll eller så utan här behövs tydlighet.

Det blir nog svårt att komma ifrån det dåliga samvetet. Vad är det som gör att du inte är lycklig med din man? Vad är det du saknar som inte han kan ge dig? Känslorna har svalnat, ok... Men känslor kommer och går och tom när de varit helt borta så kan de komma tillbaka, iaf om viljan finns. Vad är det som tilltalar dig med att leva varannan-vecka liv?