blivit lämnad och mår skit

Vad jobbigt för dig :(.

Vet inte riktigt vad för svar jag kan ge som gör det lättare för dig. Har du nån nära vän du kan prata med? Det är alltid skönt att kunna prata av sig hos nån som lyssnar. Har du nåt intresse som du kan hålla på med så du får lite annat att tänka på? Nåt så du måste släppa tankarna på henne för en stund? Förstår det måste va jättejobbigt och att det gör ont <3

Har själv genomgått en separation och det är inte så enkelt alla gånger. Tiden läker alla sår känns fjuttigt att säga men förhoppningsvis kommer det ändå lägga sig om ett tag.

styrkekramar till dig <3

Jag går igenom precis samma sak som dig just nu, så jag vet precis hur det känns. Man får inte ge upp, det är bara att fortsätta kämpa.

Och jag tänker som dig, är det menat att det ska vara vi så lär det ju bli så. Men jag räknar inte heller med att han kommer tillbaka.

har pratat med de flesta och känner inte riktigt att det ger mig så mycket så jag når ut här och ser om någon/några kan ge mig tips eller liknande som varit med eller som går genom samma sak. 

jag tror också att tiden läker alla sår men det är svårt och inse i detta nu så att säga. 

jag spelar väldigt mycket golf men även det har jag ingen motivation till och mitt psyke klarar inte av att fokusera på det och när jag blir arg/ledsen på banan så blir det automatiskt det jag tänker på direkt..

tack så mycket för dina fina ord och det uppskattas<3

Hejsan
Min före detta flickvän gjorde slut med mig för ca en månad sedan pga att hon var tvungen att tänka på sig själv mer. Jag har levt med panik ångest nu i ett år och hon känner att det har tagit över vår relation. Hon är världens finaste tjej, hon behandlar mig bäst i hela världen och jag älskar henne över allt annat. Jag vet om att hon älskar mig lika mycket och att vi båda fortfarande är kära i varandra. Jag mår riktigt riktigt dåligt och det går inte en sekund utan att jag tänker på henne. Saknar henne något otroligt och det ända jag vill just nu är att bara få vara med henne och krama henne. Hon är min bästa vän och jag är hennes. Vi har haft de bästa 3 åren av våra liv som nu tyvärr tog slut. Jag vet om att om det är menat så kommer vi träffas igen och det är min största önskan. Jag måste samtidigt gå vidare och inte tänka så. Jag har sjukt svårt för att ge henne det space hon behöver, jag har inte varit mig själv under den senaste månaden eftersom jag aldrig varit i en sådan här sits tidigare. kan någon ge mig lite tips på hur jag ska kunna hantera detta på ett bättre sätt utan att behöva tänka på det konstant..? Hon hanterar det på sitt sätt vilket jag inte begriper. Jag förstår att alla bearbetar på olika sätt och accepterar det men för mig är det helt absurt sätt att hantera något sånt här på då jag inte är sån som person. tack på förhand!

ja precis!

nej inte ensamma liksom. Jag är 20 och hon är 18. båda två bor hos våra föräldrar men jag har bott hos henne väldigt mycket.