Innan någon dömmer, har inte vart otrogen. Det här är en gammal vän sedan tonåren, vi är vuxna idag så ingen ny jag precis träffat . Kan inte komma över honom och har velat länge nu. Någon som vart med om liknanade?
Inte liknande din story, men din överskrift passar på mig.
Jag var i ett långt förhållande, vi var förlovade, men sista 7 av 15åren så kändes det inte bra. Jag tände inte på honlm, var mest irriterad och bitter.
Lärde känna en annan man online via min hobby. Jag insåg efter några månader att jag blivit förälskad. Och det var besvarat. Trots att vi inte ens träffats i verkligheten så visste jag att han var den rätta. Ville vara helt säker så vi möttes och det klickade.
Jag separerade från honom redan dagen efter. Nu är jag sambo med den andra mannen sen några år tillbaks. Mitt ex har gift sig och är mycket lyckligare nu än när vi var ett par. Vi passade inte men var så vana att det var vi så ingen av oss tänkte på separation.
Är dina känslor besvarade?
Inte liknande din story, men din överskrift passar på mig.
Jag var i ett långt förhållande, vi var förlovade, men sista 7 av 15åren så kändes det inte bra. Jag tände inte på honlm, var mest irriterad och bitter.
Lärde känna en annan man online via min hobby. Jag insåg efter några månader att jag blivit förälskad. Och det var besvarat. Trots att vi inte ens träffats i verkligheten så visste jag att han var den rätta. Ville vara helt säker så vi möttes och det klickade.
Jag separerade från honom redan dagen efter. Nu är jag sambo med den andra mannen sen några år tillbaks. Mitt ex har gift sig och är mycket lyckligare nu än när vi var ett par. Vi passade inte men var så vana att det var vi så ingen av oss tänkte på separation.
Är dina känslor besvarade?
10 åring relation, vi gled isär och levde som syskon sista åren. Han var hyfsat nöjd med det men jag mådde inte bra. Blev bitter och frustrerad. Tillslut blev jag blixtförälskad i en främmande man. Brutal passion. Gjorde självklart inget. Funderade mycket, vi gick i familjeterapi och hade ångest i ett halvår innan separationen blev ett faktum. Har nu varit separerad i 3 månader. Aldrig saknat exet. Han är en fin människa med sunda värderingar men vi var inte rätt för varandra. Jag har inte jobbat för att få en ny relation med den andre mannen utan jag vill leva själv. Vi har dock setts och båda blev nog kära på riktigt, men vi bor i olika städer, han vill ha egna barn osv, så våra liv passar inte ihop. Vilket känns skönt för jag njuter av att slippa ha dåligt samvete, bara kunna fokusera på mig och barnen när jag har dem. Han kommer nog alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. För det var utomjordiskt staka känslor och mitt livs bästa sex.. MEN, det känns som en befrielse att vara själv. Om jag får bestämma över mina känslor så kan jag tänka mig ha en fast relation när jag är 40+. Fram tills dess vill jag ha nära vänner som jag kan göra roliga saker med och även ha bra sex med. Risken är väl dock stor att man blir kär men...
Ja. Både jag och min man lämnade våra tidigare förhållanden för att vara tillsammans.
Är mest rädd över hur folk ska se det, att folk ska döma. Tack för ni delar era erfarenheter.
Jag passar inte in på din fråga men jag kan ändå säga utifrån att min pappa var otrogen och lämnade min mamma (just den relationen fortsatte inte dock)
Men jag tycker ändå att allt handlar om hur man gör det. Ofta är det omöjligt att stänga av känslor. Och ibland finner man inte styrkan eller ser ens tillräcklig anledning att lämna förrän man faller för någon annan. Men det gör inte en person till en dålig människa för det. Hur man hanterar situationen och behandlar den man lämnar, det kan man däremot rå för.
Folk kommer självklart döma. Men jaha? Hanterar man uppbrottet så varsamt som det är möjligt med dom omständigheterna, vilket är det enda man har full kontroll över, så kan man lugnt säga till själv: jag kan inte kontrollera andras åsikter eller leva efter dom. Precis som andra inte kan leva efter dina åsikter.