Jag går just nu igenom det värsta jag någonsin varit med om. Mitt livs stora kärlek har plötsligt lämnat mig och jag går sönder.
Någon som just nu går igenom samma helvete? Ska vi stötta varandra?
Hur går man vidare?
Ja
Jag skrev till henne och förklarade att jag naturligtvis var helt förkrossad, men att jag ändå inte var arg utan önskade henne lycka till i livet. Hon svarade inte.
Jag blev i princip utkastad och dumpad på dagen. Han behövde vara helt själv utan krav. Från kärlek till bortkastad på en vecka.
Man tror ju knappt att någon har hjärta att göra så, men du verkar tyvärr inte vara den enda här :(
Du har stort hjärta och antagligen är du alldeles för bra för henne. Du får försöka trösta dig med att hon antagligen har mått väldigt dåligt. Kanske är det t.o.m. så att hon gick för att hon var rädd att hon skulle göra dig mer illa om ni fortsatte. Ett missbruk tex. Men i vilket fall så borde alla vara värda ett bättre avslut än så!
Hoppas att du fortfarande tror på kärleken?
! Vill ju gärna tro på kärleken...att den finns för oss alla.
Inledde en romans med en kvinna under sommaren, vi blev förälskade och i slutet av sommaren sa hon att jag var hennes livs kärlek och att hon ville leva med mig. Det kändes fantastiskt och jag kände att det fanns en speciell kemi mellan oss. Men så plötsligt hände något. När jag var på väg till jobbet efter en kärleksfull kväll och natt med henne kom det plötsligt ett sms där hon skrev; " Jag är så ledsen, men jag är inte redo för en man i mitt liv. Förlåt att jag sårar dig, men det är över mellan oss". Jag blev totalt chockad och förstod ingenting (Det gör jag fortfarande inte). Kändes som jag var en sommarkatt som lämnades ensam i kylan efter en sommar med glädje och kärlek.
Jag blev i princip utkastad och dumpad på dagen. Han behövde vara helt själv utan krav. Från kärlek till bortkastad på en vecka.
Hur kan man göra så :( Jag förstår verkligen inte hur människor funkar. Hur kan man gå från att känna så starka känslor till att bara göra slut? Och så fint du bemötte det trots att du blev helt krossad. Du kanske skulle vart lite "hårdare" och ställt henne mot väggen. Att hon inte ens svarade sen är bara så iskallt!
Man tittar på serier och gråter till taylor swift eller westlife eller valfri smörja. Se bara till att hålla dug borta från telefon och sociala medier. This too shall pass som man säger.
Inte nyss men min första sambo och jag var i en svacka. Jag åkte hem till föräldrarna några dagar så att vi fick vara ifred båda två. Vi var förlovade. Hemma pratade jag med min mamma om att vi hade det lite krångligt. Då sa hon "var det därför han inte hade sin ring på sig när ni var här förra veckan?"
Jag blev helt tom inombords, jag hade inte märkt det. Tyckte det var konstigt, men visst, det finns ju 1000 anledningar till att inte ha ringen på. Kände mig dum som inte märkt det. Nåja, åkte hem nån dag senare, han mötte mig på stationen och jag såg direkt att han inte hade ring nu heller!
Jag frågade varför han inte hade den. Då sa han "nä, den tog jag av för snart 2 veckor sedan för jag vill inte vara med dig längre".
Så han hade i princip tänkt att det var slut från den dagen han tog av ringen - bara den liiiilla detaljen att han inte sagt nåt till mig.
Fatta hur dum jag kände mig, och så ensam där jag stod med min ring på fingret. Men, hans beteende hjälpte mig samtidigt att raskt komma över honom. 2 månader senare hade vi ordnat varsit ny lägenhet och då längtade jag bara dit.
Enligt en del människor som inte känner mig och vet min historia, så har jag genomfört den värsta möjliga dumpningen: Jag sms:ade min man/särbo att det var över, sen stängde jag av mobilen och gick och la mig. Vi hade varit tillsammans i fem år, gifta i fyra.
Inte nyss men min första sambo och jag var i en svacka. Jag åkte hem till föräldrarna några dagar så att vi fick vara ifred båda två. Vi var förlovade. Hemma pratade jag med min mamma om att vi hade det lite krångligt. Då sa hon "var det därför han inte hade sin ring på sig när ni var här förra veckan?"
Jag blev helt tom inombords, jag hade inte märkt det. Tyckte det var konstigt, men visst, det finns ju 1000 anledningar till att inte ha ringen på. Kände mig dum som inte märkt det. Nåja, åkte hem nån dag senare, han mötte mig på stationen och jag såg direkt att han inte hade ring nu heller!
Jag frågade varför han inte hade den. Då sa han "nä, den tog jag av för snart 2 veckor sedan för jag vill inte vara med dig längre".
Så han hade i princip tänkt att det var slut från den dagen han tog av ringen - bara den liiiilla detaljen att han inte sagt nåt till mig.
Fatta hur dum jag kände mig, och så ensam där jag stod med min ring på fingret. Men, hans beteende hjälpte mig samtidigt att raskt komma över honom. 2 månader senare hade vi ordnat varsit ny lägenhet och då längtade jag bara dit.
Jag erkänner att jag har lämnat en relation iskallt. Det var för att rädda mitt liv. Jag levde i en väldigt destruktiv relation och såg faktiskt ingen annan utväg än att säga till honom att jag inte hade några ömma känslor kvar. Han skrattade åt mig och då sa jag:
-hejdå, vi ses förhoppningsvis aldrig mer..
Och så packade jag en väska och drog. Tyvärr var det inte sista gången jag såg honom. Några dagar senare hamnade jag på sjukhus pga honom och då skickade han blommor till mig som plåster på såren...
Mina föräldrar hämtade mina kläder och privata saker sen lämnade jag allt till mäklare och jurist.
6månader senare gifte han sig med en ny kvinna. Jag vet att hon kommer att se hans rätta jag så småningom men för hennes skull hoppas jag att hon är tillräckligt stark för att dra i tid.
Detta är nog inte så stort, men eftersom det precis hände känns det stort. En kille som har flörtat med mig i en månad nu, skrivit varje dag har precis backat. Vi har mötts flera gånger i andra sammanhang, han skrev varje dag, pratat om att gå ut snart osv. Jag är 8 år äldre, men ser yngre ut än honom och mycket snyggare. Jag gillade hans humor. Ikväll frågade han om min ålder. Efter mitt svar, svarade han kort, som han inte brukar göra, och inte skrivit nåt mer.
Såg precis hans fb nu, 900 vänner, massor av tjej kompisar....jo det tog nog slut här.
Är ledsen och känner mig dumpad.
Känner igen mig mycket. Har varje dag fram tills för två veckor sedan fått höra hur underbar jag är, hur älskad och att vi är för alltid. Sedan får jag ett sms med beskedet att han vill inte mer. Han orkar inte och vill inte ha några krav på sig eller ta ansvar för någon annan än sig själv. Någon mer förklaring får jag inte när jag ber om det. Han svarar bara kallt att han har ju förklarat och sedan blockerar han mig överallt och ?försvinner?.
Jag förstår ingenting!