• Undrandee

    MA konstaterat idag

    Vet inte var jag ska börja.

    Idag var jag på ett inplanerat tidigt UL för att fastställa om jag väntade 1 eller 2 foster pgr bara ett foster hade hjärtaktivitet men var mycket litet för 2 veckor sedan, (idag skulle jag vara gravid i v.8+2)

    ser nästan direkt på skärmen att det inte syns något/några foster...

    en läkare kommer in och mäter och konstaterar att det foster som fanns mäter samma storlek idag som för 2 v. sedan och inga hjärtslag...

    väntar nu på blödning.... blöder jag inte inom 2 veckor kommer jag få piller som stöter ut mina 2 hinnsäckar...

    hade ett utomkveds i mars innan i år så ni kanske förstår min förtvivlan :(

    jag känner mig förkrossad... vill bara börja blöda NU och kunna gå vidare. att först få utomkveds och sedan förlora ev. vad som kunde blivit 2 foster, vad är oddsen??!!

    känner mig värdelös och vågar nog inte försöka bli gravid igen någonsin...

    finns flera i samma sits, eller bara någon som kan komma med tröst? jag går sönder snart av sorg :(

  • Svar på tråden MA konstaterat idag
  • uska81

    När jag hade ett konstaterat MA i v.9+5 så krävde jag en skrapning samma dag. Jag sa att jag mådde för dåligt för att vänta på att blöda. Jag ville ha det gjort direkt för att gå vidare. Dom lyssnade på mig. Blev inlagd samma dag då. Och opererad. Nu har jag 3 friska barn. Så hoppet finns för dig med. Kämpa och håll ut. Kram

  • Undrandee
    Ebo88 skrev 2019-11-14 12:35:06 följande:

    Jag förstår helt och hållet hur du känner dig och man får tillåta sig själv att bryta ihop, men du får inte tro att det det som har hänt på något sätt är ditt fel. Du har inte valt detta och det finns inget som dunkudde ha gjort annorlunda.

    Det är vidrigt vad man går igenom ibland. Vi fick ha vår son med oss i tio dagar innan han somnade in och jag trodde inte jag skulle överleva utan honom. När vi miste vår dotter så höll jag på att gå under igen men på något sätt så överlever man. Men innan du kan gå vidare så måste du få bryta ihop och sörja, det är helt okej. Men det är inte ditt fel <3

    Har du någon du pratar med om allt detta?

    .Vänner och familj är fint stöd, men för mig räckte inte det, jag har en psykolog jag fortfarande går till. Rekommenderar det starkt om du inte redan går på samtalsstöd


    jag har inte någon förutom mannen och mina föräldrar. dock visste inte föräldrarna om grav. då det var så pasa tidigt. så känner mig rätt ensam...

    det är konstigt, man vill bara få ut resterna av grav. och hoppa på tåget igen men jag är ändå så grymt rädd att få missfall eller utomkveds igen :(

    vet inte hur jag ska tänka/känna.
  • Ebo88
    Undrandee skrev 2019-11-14 13:03:17 följande:

    jag har inte någon förutom mannen och mina föräldrar. dock visste inte föräldrarna om grav. då det var så pasa tidigt. så känner mig rätt ensam...

    det är konstigt, man vill bara få ut resterna av grav. och hoppa på tåget igen men jag är ändå så grymt rädd att få missfall eller utomkveds igen :(

    vet inte hur jag ska tänka/känna.


    Är du öppen för det, så ring din bm och be henne om samtalsstöd via mödravården. Jag har en psykolog genom dom och hon är jättebra.

    Ja det är en delad känsla det där. Jag kände mig skyldig i början när vi ville skaffa syskon.

    Men min psykolog menade på det att även om våra barn hade överlevt så hade vi ju velat skaffa syskon åt dom.

    Jag är fullständigt livrädd nu under denna graviditet men man får försöka göra det bästa av det.

    Jag har vart sjukskriven sedan v.15 pga riskgraviditet. Sen så har jag GBS och äter antibiotika sen v.12 och är livrädd att detta barn ska bli smittat.

    Nu är det kanske lite tidigt att tänka på detta men när ni känner er redo, så kontakta vården och gör upp en plan för er graviditet. Det har hjälpt oss att känna oss mer trygga under graviditeten, när man har en plan och stöd.
  • Undrandee
    Ebo88 skrev 2019-11-14 13:23:15 följande:

    Är du öppen för det, så ring din bm och be henne om samtalsstöd via mödravården. Jag har en psykolog genom dom och hon är jättebra.

    Ja det är en delad känsla det där. Jag kände mig skyldig i början när vi ville skaffa syskon.

    Men min psykolog menade på det att även om våra barn hade överlevt så hade vi ju velat skaffa syskon åt dom.

    Jag är fullständigt livrädd nu under denna graviditet men man får försöka göra det bästa av det.

    Jag har vart sjukskriven sedan v.15 pga riskgraviditet. Sen så har jag GBS och äter antibiotika sen v.12 och är livrädd att detta barn ska bli smittat.

    Nu är det kanske lite tidigt att tänka på detta men när ni känner er redo, så kontakta vården och gör upp en plan för er graviditet. Det har hjälpt oss att känna oss mer trygga under graviditeten, när man har en plan och stöd.


    jag har nu pratat med en Bm och ska in till gynmottagningen imorgon och få hjälp att avsluta det. blandade känslor :(

    kommer jag blöda mycket då jag har en tvillinggrav, kommer jag ha ont... ja allt snurrar
  • Lilant

    Mig gav dom piller direkt, hemska barnmorskor som låter dig lida ytterligare istället för att få ut det direkt så man kan försöka igen eller gå vidare

  • Anonym (Dont give up)

    Styrka till dig ???

    Fick ma för 12 år sedan, minns hur jobbigt det var o hopplöst det kändes. Sedan fick jag 4 barn. Ge inte upp!

    ??????????????????????

  • Anonym (Dont give up)

    Skulle vara hjärtan inte fråga tecken

    Kram

  • Undrandee
    Lilant skrev 2019-11-14 13:50:58 följande:

    Mig gav dom piller direkt, hemska barnmorskor som låter dig lida ytterligare istället för att få ut det direkt så man kan försöka igen eller gå vidare


    ja lite så känner jag. först sa jag blankt nej till piller, jag var så upprörd. sen när jag kom hem slog tanken mig att jag kan ju gå flera veckor till innan blödning kommer. så nej, vill kunna läka så fort som möjligt :/
  • LFF

    Beklagar din situation. Har varit där. Två gånger. 

    Första graviditeten kom snabbt efter att vi bestämt oss för att försöka bli gravida. Detta var 2008. V12 kom och vi berättade för mina morföräldrar och min pappa att vi väntade barn. Min mamma visste sen vi plussade. Bara några dagar efter att vi berättat började jag störtblöda och åkte in till gynakuten. Först började de påstå att jag nog inte ens varit gravid då jag redan där och då rensat så bra på egen hand. Men när svaret på blodprovet kom, med väldigt höga hcg-värden, så gjordes det närmare undersökning då man misstänkte både utomkveds och druvbörd. Man upptäckte ett myom som var väldigt stort.

    Nästa graviditet dröjde till 2011. Den enda som visste från början var åter igen min mamma. Övriga tänkte vi berätta för efter vi gjort KUB-ul. Dagen för KUB-ul kom. När vi gick därifrån var det inte med lätta steg. Fick se en liten filur som slutat leva i v9 ungefär. Började spontanblöda senare på kvällen. 

    Mådde skit efter detta. Kände att jag inte var en "riktig" kvinna eftersom jag inte kunde behålla en graviditet. Var hyfsat livrädd för att bli gravid igen. Gick till en gynekolog under 2012 som tog min oro på allvar även om vi inte gjorde någon regelrätt missfallsutredning. 

    I mars 2013 plussade jag igen och fick göra ett tidigt vul i v8 (7+5). Det visade sig ligga två pyren där inne och min gynekolog var helt säker på att det skulle gå vägen denna gång. Det gjorde det även om jag inte kunde njuta av de första 19 veckorna av graviditeten. Det var först efter RUL som jag började tro på att det skulle gå vägen denna gång. De fyllde 6 år i förra veckan.

    Jag önskar att jag hade vågat be om samtalshjälp efter andra missfallet. Även om jag hade en liten grupp här på FL som också gått igenom missfall så hade jag behövt prata med någon professionell. Prata med din BM om detta. 

    Massor med varma kramar från en som varit där. Hjärta

  • LFF
    Lilant skrev 2019-11-14 13:50:58 följande:

    Mig gav dom piller direkt, hemska barnmorskor som låter dig lida ytterligare istället för att få ut det direkt så man kan försöka igen eller gå vidare


    De är inte hemska som vill dra ut på TS lidande. Det ÄR bättre om kroppen själv får ta hand om det hela även om det känns för jävligt!
  • Undrandee
    LFF skrev 2019-11-14 15:15:39 följande:

    Beklagar din situation. Har varit där. Två gånger. 

    Första graviditeten kom snabbt efter att vi bestämt oss för att försöka bli gravida. Detta var 2008. V12 kom och vi berättade för mina morföräldrar och min pappa att vi väntade barn. Min mamma visste sen vi plussade. Bara några dagar efter att vi berättat började jag störtblöda och åkte in till gynakuten. Först började de påstå att jag nog inte ens varit gravid då jag redan där och då rensat så bra på egen hand. Men när svaret på blodprovet kom, med väldigt höga hcg-värden, så gjordes det närmare undersökning då man misstänkte både utomkveds och druvbörd. Man upptäckte ett myom som var väldigt stort.

    Nästa graviditet dröjde till 2011. Den enda som visste från början var åter igen min mamma. Övriga tänkte vi berätta för efter vi gjort KUB-ul. Dagen för KUB-ul kom. När vi gick därifrån var det inte med lätta steg. Fick se en liten filur som slutat leva i v9 ungefär. Började spontanblöda senare på kvällen. 

    Mådde skit efter detta. Kände att jag inte var en "riktig" kvinna eftersom jag inte kunde behålla en graviditet. Var hyfsat livrädd för att bli gravid igen. Gick till en gynekolog under 2012 som tog min oro på allvar även om vi inte gjorde någon regelrätt missfallsutredning. 

    I mars 2013 plussade jag igen och fick göra ett tidigt vul i v8 (7+5). Det visade sig ligga två pyren där inne och min gynekolog var helt säker på att det skulle gå vägen denna gång. Det gjorde det även om jag inte kunde njuta av de första 19 veckorna av graviditeten. Det var först efter RUL som jag började tro på att det skulle gå vägen denna gång. De fyllde 6 år i förra veckan.

    Jag önskar att jag hade vågat be om samtalshjälp efter andra missfallet. Även om jag hade en liten grupp här på FL som också gått igenom missfall så hade jag behövt prata med någon professionell. Prata med din BM om detta. 

    Massor med varma kramar från en som varit där. 


    ja alltså läkaren tittade runt idag med VUL på äggstockar osv men allt såg brs ut på den fronten. men saken är att jag är även typ 1 diabetiker men med välinställda värden och läste nyss att just missfall är en ökad risk då. kan ju säga att jag inte fick mindre skuldkänslor efter det :(

    grattis till dina tvillingar! önskar så att mina hade fått överleva <3
  • LFF
    Undrandee skrev 2019-11-14 15:35:12 följande:

    ja alltså läkaren tittade runt idag med VUL på äggstockar osv men allt såg brs ut på den fronten. men saken är att jag är även typ 1 diabetiker men med välinställda värden och läste nyss att just missfall är en ökad risk då. kan ju säga att jag inte fick mindre skuldkänslor efter det :(

    grattis till dina tvillingar! önskar så att mina hade fått överleva <3


    Du har inget fel i det som hänt! Moder Natur är bara jävligt grym ibland. Be om samtalskontakt så du får bearbeta båda händelserna som skett. Och be om extra kontroller sen när du blir gravid nästa gång.
  • Undrandee
    LFF skrev 2019-11-14 17:24:31 följande:

    Du har inget fel i det som hänt! Moder Natur är bara jävligt grym ibland. Be om samtalskontakt så du får bearbeta båda händelserna som skett. Och be om extra kontroller sen när du blir gravid nästa gång.


    vet inte om det blir fler försök. mannen är rädd att jag inte kommer klara ev ny graviditet... känns kört
Svar på tråden MA konstaterat idag