Jag har börjat träffa en person som blev adopterad till Sverige som liten bebis. Hans adoptivföräldrar är helt svenska. Hur ser ni på denna person? Räknar ni honom som utländsk eller svensk?
Jag ser honom som svensk eftersom han är uppvuxen här med våra typiska traditioner, men har märkt att många i min närhet räknar honom som utländsk. Kanske inte spelar någon roll egentligen, men är nyfiken hur ni ser på det som sagt.
Han är svensk.
En kompis till mig är adopterad från Indien, hon kom hit som bebis.
En gång fick hon frågan om hon har några minnen av Indien?
Seriöst, hur många minnen har en bebis på 4a månader av NÅGOT?
För mig handlar allt om vilken kultur personen blivit uppväxt i kultur och dess mentalitet. Jag har många kompisar från Mellanöstern och Balkanländerna och jag märker direkt på en person (oavsett hudfärg) om den är invandrad eller adopterad.
Jag ser som personen som svensk, men eftersom jag är svart kan jag också se att en person som är adopterad från t ex Afrika har en del gemensamt med mig ifråga om hur man blir behandlad i samhället. Där kan man inte säga att personen lever ett svenskt liv, eftersom hen också råkar ut för diskriminering.
Intressant nog har jag haft många vänner från Etiopien som är adopterade. Jag är ju inte adopterad, utan halv-svensk, men de har ändå sökt sig till mig och andra med rötter i Afrika, så på något sätt ser de inte sig själva som 100% svenska heller. Det beror med säkerhet på hur de har blivit behandlade.
Min mamma är vit och adopterad (finsk) till ett svenskt par och har självklart en helt annan upplevelse som adoptivbarn. Ingen har ju någonsin kunnat se att hon inte var mina morföräldrars biologiska barn.
Att vara adopterad är en speciell situation som inte helt går att jämföra med att vara biologiskt barn. Det är sin egen grej.
Svensk med utländskt ursprung...
Svensk såklart. Däremot hade jag inte velat ha barn med en adopterad, vill att mina barn ska ha skandinaviskt utseende, eftersom jag själv har det.
Svensk såklart. Däremot hade jag inte velat ha barn med en adopterad, vill att mina barn ska ha skandinaviskt utseende, eftersom jag själv har det.
Svensk medborgare helt klart, oavsett ålder vid adoption.
Svensk.
Som svenskar förstås, men med utländskt påbrå. Lite som mina egna ED-barn med den skillnaden då att jag varit gravid med dom.
Jag känner och är bekant med 3 personer som blivit adopterade, alla blev deprimerade och hade komplex över att dom var adopterade och senare blev dom små kriminella samt missbrukare.
Två kom från asien och en från afrika.
Åtminstone en av dom hade helt fantastiska föräldrar men det gick ändå snett.
Så jag ser dom som lite olyckliga i den situation dom satts i.
Som människa. Punkt. Från en värdemässig synpunkt är det allt som betyder något.
Sedan är jag grymt nyfiken av mig och vill nästan alltid lära känner människor mer på djupet, men det gör man i deras takt och genom ett givande och tagande - inte genom att lägga sina egna fördomar och stereotyper på någon. Och möter man någon professionellt eller stöter på som ytlig bekant så får man ju hålla tillbaka sin nyfikenhet till socialt acceptabla nivåer.
Jag har träffat människor vars adoption har varit väldigt central i deras identitet och självuppfattning och människor för vilka det vara har varit en högst obetydlig och/eller privat del.
Jag är adopterad från ett östasiatiskt land och borde ses som en etnisk svensk med östasiatiskt ursprung.
Etnisk då etnicitet inbegriper kulturtillhörighet och adopterade har sin primära kulturella hemvist i adoptivlandet.
Det borde inte finnas någon motsättning mellan att vara icke-vit och att vara svensk, inte heller finns det någon självklar koppling mellan att vara invandrare och vara icke-vit. Utlandsadopterade är självklart invandrare i kraft av sin migration, men att vara adopterad är lika självklart en helt annan erfarenhet än att vara icke-adopterad invandrare.
Jag har börjat träffa en person som blev adopterad till Sverige som liten bebis. Hans adoptivföräldrar är helt svenska. Hur ser ni på denna person? Räknar ni honom som utländsk eller svensk?
Jag ser honom som svensk eftersom han är uppvuxen här med våra typiska traditioner, men har märkt att många i min närhet räknar honom som utländsk. Kanske inte spelar någon roll egentligen, men är nyfiken hur ni ser på det som sagt.