När börjar det bli väl många nya...?

Förstår inte frågan? Är det alltid en ny partner som sover hos mamma/pappa? Har mamman/pappan ny sambo varje halvår? Undrar du för egen del eller för den andra förälderns del?

Jag tror att det är individuellt för olika barn.

Jag hade bara en ny person per förälder i mig att orka ta in och försöka bli bekväm med. Min lillebror fixade en vända till på pappas sida men sen var det stopp för honom också. Finns säkert barn som aldrig mår bra i det och ytterligare som inte har några problem med flertalet partnerbyten

Man bör väl alltid avvakta, tills man är säker på att relationen håller, minst 6 mån kan jag tycka. 

Drar man hem ett nytt one night stand varje helg så är det väl läge att avvakta...

Har du intention att bygga en seriös relation med personen ifråga så ser jag inget fel i att presentera hen för barnen. Eller handlar det om ett polygamt förhållande så att det är flera nya partners samtidigt?

Idag är det så vanligt med bonus hit och dit och nya bekantskaper till höger och vänster. Själv har jag inga barn och kommer inte att skaffa, men jag mitt ex som jag var tillsammans med i 15år skaffade nya dejter varje dag när vi separerade och hade gjort innan vi blev ihop.

Säger inte att det beror på just det fenomenet men dottern är rätt skadad mentalt och naiv och söker bekräftelse från alla killar hon träffar. Dock är hon inte slampig, bara fnittrig av uppmärksamheten och tog hem nya dejter hela tiden. Farligt beteende att lära dina barn tycker jag.

Ja, tror att det är olika för olika barn.

Barnen ska inte träffa någon ny alls förrän det på riktigt är seriöst. 

har lite svårt för dom som låter sina barn träffa krogragget till frukosten var och varannan vecka. 

Man får ligga med vem man vill och hur mycket man vill - men det har inte barnen något med att göra. 

Nja, det är inget fel i sig att dejta eller ligga med massvis av nya partners när man är frånskild förälder, men barnen måste ju faktiskt inte träffa alltihop.

Jag är inte i den här situationen själv, men jag skulle nog inte presentera en ny partner för barnen om jag inte visste att det var seriöst och vi hade dejtat i typ 6-12 månader.

åh.... låter som att det är en såndär person som träffar sitt livs stora kärlek var tredje månad och på riktigt planerar förlovning och flytt varje gång... och därmed introducerar barnen direkt varje gång.... 

vore jag den andra föräldern i detta skulle jag morra rejält högt och tydligt . 

Riktigt så illa är det inte, men det går lite för fort tycker jag. Efter två månaders dejtande är det dags för pappas så kallade kompis att hälsa på... Jag blir orolig för jag är rädd att det ska störa balansen vi har och som senaste åren varit väldigt bra. Det är mycket som händer kring barnen så det är viktigt att vi kan samarbete och jag är rädd att det ska komma in nån från sidan och förstöra.

Det är den fjärde kvinnan som han tar in i barnens liv. Inte extremt, jag vet. Och den förra hängde faktiskt med länge, hon kändes dessutom väldigt vettig och trygg. Jag önskar han hade hållit fast vid henne. Men han är rastlös och samtidigt hatar han att vara själv. Då blir det så här.

Jag är den tredje kvinnan som min partner presenterat för sina barn på 5 år. Dock finns det förhållandevis rimliga förklaringar till varför de två tidigare kvinnorna inte blivit mer varaktiga. Jag och han har förhoppningsvis en långsiktighet i vår relation.

Han är den första mina barn får träffa och jag har ingen intention att tuffa vidare.

Hur har hans barn reagerat på dig?

Jag startade i guldläge eftersom kvinnan han träffade innan mig inte alls var populär hos dem. Hennes ena barn var dessutom drabbat av svår adhd. När jag kom in i deras liv var jag god mat, lugn röst och närvaro. Vi träffar inte varandras barn mer än en dag varannan helg. Särbo är vår enda tänkbara levnadsform och inte kärleksbarn ska avlas. Tror det gör barnen så trygga och accepterande.

Det låter klokt. Jag har själv haft en relation under de här åren, vi var också särbos. Han försökte aldrig bli någon extrapappa utan en vuxen som var intresserad av dem och tyckte om dem men som inte tvingade sig in i deras vardag.

Ja, mina barn är dock väldigt små, 7 och 4 år, så de veckor som min partner sover hos oss (när han inte har sina barn) får han ändå vara delaktig i gränssättning och vardagsliv, för det blir knepigt om han inte alls tar vuxenansvar mot dem. Dock är jag ju väldigt orolig för hur mina barn skulle påverkas om han och jag bryter upp eftersom de verkligen gillar honom och står honom nära.