Anonym (Karma) skrev 2019-11-29 13:43:03 följande:
Vad innebär prata och fantisera för dig? Sexchatta?
Min man skrev hade en chat med en tjej där han mycket nedlåtande och porrigt skriver att han knullar henne. Han ville trycka ner henne, förödmjuka henne förmodligen pga dålig självkänsla/bekräftelse. Han skrev inget känslosamt eller personligt. Jag känner mig inte utbytt, men vad f-n. Detta upptäckte jag.
Han visste att det var fel men såg det mest som enkel grej att driva med henne. Dessutom var det ju virtuellt så det var ju inte på riktigt. Han skulle aldrig vilja ha henne men makten att göra detta var kanske smickrande.
Konsekvenserna av detta var däremot mycket verkliga, jag var beredd att skilja mig, japp för en sexchat en gång pga sveket och hans feghet att hantera och projicera sina/våra ev problem på mig. Så j-via fegt o lågt och detta trots att jag gång på gång försökt prata med honom om min saknad av närhet/närvaro i relationen, hans vresighet och allmänna avstängdhet, men det nådde honom inte utan han var i princip felfri och problemen låg hos mig. Han kände sig ratad osv osv. Tror sjutton, han var väldigt distanserad. Men det var inte alls så tydligt i vardagen som vi kan se det nu. Konstigt om jag inte ville ha sex med en avstängd zombie som bara var intresserad av mig när det ev skulle bli dags för sex. Detta är naturligtvis hårddraget, men i princip var det så. Jag kände ratad för jag behöver allt det andra (närhet, engagemang) för att vilja ligga, i en sund relation ingår sex, men att ligga med en oengagerad man ( i vardagen, inte i sexet) då kan jag lika väl ligga med vem som helst o det vill jag inte.
Detta utlöste en total livskris för mig och oss. En mycket verklig sådan och den var inte det minsta skoj appropå att han ville ?driva? med den där tjejen och det var ju virtuellt via messenger. Jag vet att han älskar mig, kanske t o m för mkt, men det gör det ännu mer obegripligt. Han hade dock inget som helst konsekvenstänk (jag skulle ju aldrig få veta, vilken otrogen person tror det, o det betydde ju inget) och ingen empati att han sårade och skadade oss, våra barn o familj.
Jag är en omogen typ som vägrade vara offer, jag gav igen med samma mynt, och drog det lite längre, sex chat inkl foton utan att mitt ansikte syntes och gissa vad, han blev sårad o förtvivlad, kände sig sviken och hans värld rasade, really?
Vi nådde under en tid en viss terrorbalans och har gått i parterapi osv osv. Det har varit ett helvete. Han är helt förändrad och vill absolut inte separera (det har han aldrig velat) men jag hade nämnt detta innan detta hände och att då riskera oss om jag uttrycker tveksamhet för relationen är helt sjukt. Han säger att han inte tog det på allvar men någonstans så tror jag att han omedvetet blev rädd och försökte boosta självkänslan.
Han är förändrad, han är öm, omtänksam, engagerad osv. Min intention är att vi ska klara av detta men ibland känns det inte så. En helt oviktig fantasi eller ?prat? förstörde vår familj och all tillit. Något som inte var värt något alls för honom, det var ju bara ett elakt skämt mot henne för att se hur långt hon skulle gå.
Jag hade aldrig trott detta om min man. Jag känner honom bättre än han själv sedan nästan 20 år. Allt som kommit fram och lett till hans distansering har jag försökt att adressera till honom, men om man är perfekt och inte har självinsikt, dålig självkänsla (detta kom som en överraskning för honom) osv. Men jag nådde honom inte.
Vår kris har gjort att vi nu äntligen har en djupare och mer innerlig relation med mer sex och mer närhet, det vi båda önskade oss. Att han är en fegis som inte kunde ta detta med mig och se sin roll i saker o ting och att allt hänger ihop med engagemanget i relationen gör mig så förbannad. Det hade besparat oss tid, gråt och bråk, ångest och hela känsloregistret. Det var så enkelt eftersom jag i princip adresserat varenda jäkla grej som kommit fram.
Jag är fortfarande inte säker på att jag kommer att klara av att leva med honom. Men han står där och håller hårt i mig, för det är det enda han vill, älska mig, ha mig. Det känns förstås bra men det hela är så ofattbart.
Inget kommer att bli som förut, då fanns den en oskyldighet i vår relation. Nu måste vi bygga vidare från där vi är idag. Ibland vill jag bara lämna trots att vi har det mycket bättre idag för att jag inte vill ha denna jäkla ryggsäcken men kanske var jag naiv förut att vi skulle gå genom livet utan att krisa men som sagt, jag hade aldrig trott att detta skulle hända. Livet har gett oss båda en käftsmäll. Hade vi inte haft barn så hade vi definitivt separerat men nu måste jag sansa mig och tänka på vad som ligger i vågskålarna. Som sagt, jag hoppas att vi fixar detta men det finns inga garantier då den person jag litade på allra mest, svek och gjorde en ofattbar handling. Visst gjorde jag detsamma, men det kom inte utan förvarning. Jag hade aldrig gjort det om inte han svikit mig.
Så om du vill gå igenom ovanstående så kör på.
Håller med dig i...nästan... allt. Har man samma mål, pratar om sina önskemål, sitt sätt att kommunicera med andra, och man är överens och vet att man inte sårar...Fine.
Det jag inte fattar (mer än att du är omogen och hämndlysten) är att du tog din hämnd ett steg längre än vad din man gjort. Det gör ju inte dig på något sätt bättre...Snarare tvärt om. Tror du inte det hade fått samma effekt om du gav igen med samma mynt, utan nakenbilder?
Om han skulle vara likadan som dig, har han nu ett tillgodo.
I mitt huvud..."en sjunkande spiral"...