Min partner vill inte att jag ska ärva

Eftersom jag inte känner er två är de svårt och säga vad som är rätt eller fel. Men något jag funderar kring är varför arvet är så viktigt. Ursäkta mitt ordval men de är väl inte så att du är en gold-digger? Varför jag tror eller uppfattar dig så är att först är de stor ålderskillnad väldigt vanligt att yngre kvinnor vill år mannens ekonomi och mannen vill ha de sexuella med en ung kvinna. Om man älskar någon är de väl inte arvet som är de viktigaste. Min fråga till dig varför valde du honom och hur gamla är ni?

Hej

Som rubriken lyder så vill min partner inte att jag ska ärva hans hem eller annat av ekonomiskt stort värde, vi kan säga att hans bostad är värd typ 6 miljoner idag. Han har inga egna barn men vill att hans bröder och syster ska ärva honom, det lustiga är att dom typ aldrig umgås.

Själv hade jag inte tvekat på att skriva testamente till min partner om situationen var den omvända att han bodde hos mig och något händer mig, jag bor trots allt på hans gård.

Detta får mig att fundera öht om förhållandet är värt att kämpa för, han är 20 år äldre och skulle kunna dö när som helst. Visst älskar jag om honom men det känns som han typ testar min kärlek till honom med arvet. Typ du kommer dra den dag du får testamentet, men det är ju lika lätt att ändra tillbaka i såna fall tänker jag.

Hans bröder och syster har det också väldigt bra ställt deras bostäder är värda det dubbla och deras söner kommer då bli väldigt rika. Min man vill alltså hellre att jag går lottlös. Han har dock sagt att jag ska ärva men inte vad eller hur mycket, känns som jag kommer få städa upp skiten och inte få något för det när han kanske avlider om typ 5 år.

Visst jag älskar honom men varför vill han inte att jag ska ärva, han säger typ att hans bröder skulle bli sura. Men hans syskon är typ ekonomiskt oberoende och kommer ha ännu mer pengar framöver om min partner skulle dö först och dom ses inte ens en gång per år.

Ibland känns detta som psykisk terror från min partner, varför ska jag kämpa om han inte tror på mig, jag som gör allt för honom rent praktiskt. Jag städar huset, lagar mat, hjälper honom att handla, ställer upp för honom i sängen och allt där till.

Känns verkligen hopplöst när han kan få hjärtattack imorgon. Någon som förstår hur han tänker?

Gammal tråd. Men hade varit spännande om du TS sa till din man att du älskar honom, du skiter i det här arvet MEN du orkar inte ta hand om honom och allt praktiskt längre utan du yrkar på därvidlag eller att han tar in på hem.

Du verkar ändå kalkylera mycket med arvet. Du anser att du gör så mycket för honom, även i sängen, så någon ersättning borde du ändå få för allt ditt slit. Det är särskilt viktigt för dig eftersom han kan dö när som helst.

Det låter mer som en ekonomisk uppgörelse än kärlek. Han kanske inser att du tänker så och vill inte ge dig något av just den anledningen.

Det är ett konstigt sätt att resonera på om man påstår att man älskar någon. Han är inte skyldig dig någon ekonomisk kompensation och om du älskade honom så skulle du inte bry dig om det.

Jag tror inte heller att han kommer att ändra sig så du får väl hitta någon annan äldre man som är beredd att göra det.

Vi har känt varandra i över 10 år, det är först nu på slutet som jag börjat inse att det är han som utnyttjar mig som sin typ dräng.

Jag tror han kommer bli väldigt ensam om jag skulle lämna honom, vet inte varför han tänker som han gör.

Så skulle jag ha stanna hos honom i över 10 år om jag inte kände något ?

Arvet kan han ju skriva om jag faktiskt skulle lämna honom. Tro mig jag har gjort så mycket för den här mannen men han visar ingen tacksamhet tillbaka.

Det har tagit mig ganska lång tid att inse detta, för jag trodde faktiskt att han hade ändrat sitt testamente till min fördel, vi är ju dom som spenderat mest tid tillsammans sista 10 åren.

Nu kanske han har ändrat testamtentet och det kommer som en positiv överraskning, men det verkar inte så på hans resonemang om att gården ska tillhöra släkten, släktingarna som inte bryr sig alls sen vi träffades ska alltså håva in storkovan och jag ska städa upp efter honom.

Det är ju klart att man kalkylerar när ens egen framtid står på spel. Jag hade inte gett upp min bostad och flyttat in hos någon och hjälpt till med boendekostnaden varje månad, och sen stått utan ett skit om det tog slut eller han gick bort.

Även om man älskar någon måste man va realistisk och tänka framåt.