Svärmor frågar alltid om mannens ex

Jag tycker du ska göra det, varje gång han pratar om sitt ex eller andra gör det så kontrar du med ditt ex, för först då trillar kronan ner.

När jag blir irriterad på någon så brukar jag spegla deras sätt att agera och/eller prata mot dem själva, det har funkat varje gång.

Men sådana är ju ganska lätta för dig att undvika, utgår jag från? Varför sitter du och pratar med svärmor i telefonen när du är så ömhudad gällande att bli påmind om att din man haft ett förhållande innan ert? Eller är det din man som pratar med sin mamma och du som sitter bredvid och lyssnar - det är ju hemskt onödigt i så fall. 

Jag tror det helt enkelt kan vara obetänksamhet (så har min svärmor varit) men min namn har sagt åt henne att vi inte vill prata om hans ex. Det har blivit mycket bättre, men ibland råkar det slinka ut något, men då mer när hon pratar med barnbarnen. Vi kan sitta och fika och så säger hon tex "gjorde ni något roligt hos mamma förra veckan?". Så det får vara ok, det är ju barnens liv och de måste få kunna prata om vad de gjorde förra veckan även om inte vi var med. Men just när det bara är vi vuxna finns det inget anledning att prata om henne, men det verkar successivt ha gått in. 

Så om svärmor skulle tycka att det inte finns anledning för dig/er att prata om vissa personer eller ämnen så skulle ni ödmjukt acceptera det och noga censurera er själva? Kanske till och med be om ursäkt om något "råkade slinka ut"?

Det är väl ändå fullkomligt naturligt att man väljer samtalsämnen efter vem man pratar med! Det finns ju sällan anledning att propsa på att prata om sådant som gör den andra obekväm.

Förvisso bör man visa rimlig hänsyn till andra, men att behöva självcensurera sig gällande någon som man kanske känt och haft en relation till under ibland långliga tider för att någon annan "känner sig obekväm" med att höra personen omtalas tycker jag för min del ligger långt bortom all rimlighet. I det här speciella fallet rör det sig dessutom om en väldigt blygsam frekvens på kontakten vilket gör det hela ännu fånigare. 

Min man och jag har båda väldigt långa relationer bakom oss. Våra före detta partners var del av våra ursprungliga familjer under massvis med år, jag kan inte se hur det ens hade varit möjligt - mycket mindre rimligt eller önskvärt - att belägga alla med munkavle för det fall att någon av oss "känt sig obekväm" med att höra dem omnämnas. 

Totalt obegripligt för min del, en oförskämd förväntan helt enkelt. 

Håller med

Väl uttryckt

Det stämmer att jag inte gillar det du kallar "bonusarna" eftersom jag bedömt dem för vad de är för personer och inte efter vems ungar de är, så tyvärr finns det inget att gilla där.
Deras mamma sket också ut sig ganska snabbt, hon visade sig tom va värre än maken berättat. Men henne har jag inte träffat på ganska många år nu eftersom det inte finns någon som helst anledning till det.

Jag anser det va en idiotisk fråga, hur skulle jag kunna veta det och varför skulle jag bry mig om hur det är med exet?
Två gånger om året är ju varje gång ts träffar svärmor. 

Jag har också en lång relation bakom mig med exmaken, men inte pratar vi om honom för det. Det är slut och har varit i många år!

Jag tycker det är socialt klumpigt och oförskämt att dra upp exen, speciellt när det har varit/är mycket infekterat. Man måste få sitta ner och prata med bekanta i lugn och ro utan att de ska dra upp något otrevligt och infekterat varje gång man träffas. Det räcker att man tvingas diskutera de senast utspelen hemma, åker man bort så vill man kunna släppa det och få lite sinnesro i alla fall de timmar man är borta.

Ja, man sitter ju inte och drar upp en fd partner till henne som tex misshandlat henne och burit sig hemskt illa åt mot henne. Hur kul är det, och vad tjänar man på att sitta och älta det varje gång man träffar henne?
Hur gärna tror du att hon vill träffa en om man drar upp en person som gjort henne illa varje gång man träffas?

Hade du själv dragit upp ämnet?

Ja, herregud...

Allt är så extremt för dig. Dessutom extremt negativt, kategoriskt, fyrkantigt, onyanserat, konfrontativt, kolliderande, exkluderande, avvisande, repellerade, omejslat, stångande, hämndgirigt, oförstående, oförlåtande och definitivt och alltid oeftergivligt att det därför sällan fungerar att resonera med dig om något som helst ämne. Det finns liksom inga grader av något och allt ska bemötas, behandlas och krossas med samma stampande, stickande, skärande metoder. Våra ex är oftast inte heller ett eget ämne som vi avsätter timmar i andra sällskap för att tala om. De förekommer däremot i många samtal där de så att säga är och förblir ett naturligt inslag i det vi för tillfället pratar om. Vi har inte ersatt dem med ett pipande läte och vi hoppar heller inte över deras namn för att skona andra - men så behöver vi ju inte heller göra det eftersom ingen av oss levt i den misär som dina exempel alltid och hela tiden ger vid handen existerar i antingen ditt liv eller i din omgivnings liv och leverne. För oss (och för alla VI känner i VÅR omgivning) är våra långa och viktiga relationer till andra människor inte något otrevligt som måste amputeras vare sig för vår eller andras skull. 

För den händelse att jag någonsin träffar någon som levt i så unkna och destruktiva relationer att deras tidigare partners namn inte under några omständigheter kan omnämnas utan att någon i sällskapet får kväljningar eller utslag av PTSD lovar jag att inte vara så socialt klumpig och oförskämd att jag drar upp deras ex när de i lugn och ro vill sitta och prata med bekanta och vila sig från allt elände de genomgått i livet. 

I allt övrigt vidhåller jag vad jag tidigare skrivit i tråden.

Tja, ts lever i en relation med ett närvarande ex som bär sig illa åt mot både sambon och henne, så om du tycker det är överdrivet att få lite vila mellan hennes utspel så får det stå för dig.....
Det är ju otroligt snällt av dig att lova att inte sitta och dra i en relation som din vän/barn mår dåligt av. 
Du kanske tom låter bli att visa semesterbilder för den blinde.....

Som sagt, rimlig och orimlig hänsyn. Det är rimligt att låta bli att prata om en misshandlande extremfallsterrorist där offret önskar utelämna förövaren ur alla samtal och orimligt att vid en skilsmässa låta bli att ens nämna exets namn för att en ny partner inte kan stå ut med att bli påmind om att ett sådant finns. 

Ja, jag låter bli att visa semesterbilder för en blind om det är befogat att låta bli att göra det. Vid ett annat tillfälle när det i stället är befogat att visa de där semesterbilderna trots att den blinde är närvarande så får i stället den blinde anpassa sig till situationen och stå ut. 

Så ja, jag tycker i ts fall - utifrån den information hon själv kommit med - att det är överdrivet. Och det står jag naturligtvis för, jag står för allt jag skriver. Det utgår jag från att du också gör varför jag har svårt att se till vilken nytta den märkliga insinuationen skulle vara. 

Jag anser det helt rimligt att utelämna exet vid samtal, speciellt när relationen är dålig. Det är ingen person som ts och sambon umgås med, utan det är en person som de kommer avsluta kontakten med så fort det går när barnen är stora nog.

Ja, ni finns ju uppenbarligen ni också (och svårt verkar ni ha det). Ivrigt gnidande på spåkulan.

Inte speciellt svårt för de flesta normalt funtade människor brukar inte prata om exen.

Med tanke på att de inte kommer överens med exet så behöver man inte va raketforskare för att veta att de kommer klippa linjen så fort det går.

Eftersom de har en så dålig relation är det väl torka gällande samtalsämnen, särskilt de icke-minerade. Att prata om det förgångna och någon hon har träffat men som inte är en aktiv del i era liv känns väl som ett säkert kort, samtidigt som hon undviker att prata om de som är närvarande.