Han har ljugit om bonusdottern
Jag har en 14-årig dotter med adhd, och är så särbo med en man som också har en 14-årig dotter med add, som nyss även fått diagnosen autismspektrumstörning grad 1.
Vi har varit ett par i drygt fem år, och i början funkade våra döttrar rätt bra ihop, de har alltid gillat varandra även fast de ibland inte varit helt i fas med varann. Det har dock alltid märkts att min dotter är mer impulsiv och hyperaktiv, medan min bonusdotter är mer tillbakadragen och behöver mycket avskildhet och ett lugnare tempo.
Jag har dock reagerat allt mer på att bonusdottern under åren som gått har allt svårare att hänga med i samtal, förstå resonemang, instruktioner och liknande. Man måste fortfarande prata med henne som om hon vore ett mycket yngre barn, använda enkla ord, korta meningar och gärna visuellt stöd som bilder eller ritprat. Hon har svårt för abstrakta resonemang och klarar t.ex. inte att titta på film utan att ofta pausa och spola tillbaka vissa delar gång på gång för att förstå handlingen. Hon har underkänt i flera ämnen trots att hon får mycket stödundervisning i skolan. Det här har gjort att hon och min dotter har allt mindre utbyte av att umgås med varandra.
När bonusdottern utreddes för add för ca 7 år sen framkom att hon låg högre än snittet intelligensmässigt, men med lägre arbetsminne. Nu i den autismutredning som nyss gjorts framkom samma sak, att hennes intelligens ligger över snittet. Jag har jobbat mycket med att få min dotter att ta till sig att bonusdottern inte är mindre intelligent, utan att det är andra saker som gör att vi måste anpassa samtalstempo, formuleringar, samtalsämnen m.m. Hon framstår helt enkelt ibland som mindre intelligent pga att hon tar in och processerar allt så långsamt, och i praktiken blir det ju allt mer hämmande när vi umgås alla fyra.
Häromdagen städade jag undan lite i köket hemma hos min särbo, och fick då syn på autismutredningen som låg på bordet. Det visade sig att de inte alls har kommit fram till att bonusdottern är särskilt intelligent, utan ligger långt under snittet i alla genomförda tester! De konstaterar i utredningen att hon sannolikt snarast kan ha en intellektuell funktionsnedsättning och att hon bör utredas vidare för detta.
Min särbo har alltså ljugit om det här, kanske ända sedan den första utredningen! Jag tycker att det är grymt mot bonusdottern att göra så här eftersom det ju leder till att hon får fel hjälp och anpassningar, och att hon blir missförstådd hela tiden. Det leder ju också till att andra blir irriterade på henne för sådant hon inte har någon kontroll över.
Det här förklarar så mycket av de tecken jag själv märkt av allt mer, men jag vet inte hur jag ska ta upp det med min partner. Han blir väldigt defensiv då det gäller hans dotters svårigheter, och han vill uppenbarligen inte att jag ska veta om det här. Bonusdottern vet nog inte om det själv heller, hon brukar tvärtom ibland prata om att testerna visar att hon är smartare än de flesta andra i sin klass, o.s.v.
Vad ska jag göra? Ska jag bara vara tyst och låtsas som ingenting, eller är det bättre att ta upp det med min partner? Och hur bör jag göra det i så fall?
