Den känslan, att leva med en man som helt slutat tända på en. Att aldrig få känna sig fin, sexig eller åtrådd. Att aldrig få en komplimang. Aldrig få bekräftelsen i att han vill ta på mig. Att aldrig få ha sex med den man älskar. Den känslan är så tung. All form av självförtroende är som bortblåst.
Hur hanterar ni andra det som lever med en partner som inte tänder på er längre, man som kvinna?
Jag önskar ju att leva med honom livet ut. Jag har väldigt svårt att se mig själv utan honom.
Inget kommer ändras i er relation.
Du är uppenbarligen nöjd med att leva så här under överskådlig tid.
Ingen kan hjälpa dig med detta.
Jag tycker det är tragiskt.
Hoppas du får det liv du önskar.
Lycka till.
Inget kommer ändras i er relation.
Du är uppenbarligen nöjd med att leva så här under överskådlig tid.
Ingen kan hjälpa dig med detta.
Jag tycker det är tragiskt.
Hoppas du får det liv du önskar.
Lycka till.
Förstår, men samtidigt öppnar han ju inte upp till en seriös dialog om något. återvändsgränd. Hur ska ni då kunna fortsätta, där även du ska få en chans att bli riktigt lycklig? Men kanske kände du dig halv även innan honom, kanske aldrig haft ett bra samliv med en man.
Nej, det är helt sant att han inte öppnar för en dialog om något. Och det är förstås jättefrustrerande. Att inte kunna få svar och att inte känna att han också vill kämpa för att vända det. Men om han är nöjd, varför skulle han då vilja kämpa för att ändra något med det?
Jag kände mig inte ens halv innan honom. Jag var helt trasig då. Jag har honom att tacka för allt egentligen.
Fast varför tycker du inte att du förtjänar bättre? Du är ju uppenbarligen inte alls lycklig så vad finns det hos honom som ingen annan kan ge dig? Exakt VAD ger han dig?
Ok, det ställer ju det hela i ett annat perspektiv. Jämfört med vad som var tidigare så är alltså det här guld. Gissar på massa tragiska upplevelser av alla möjiga slag, berätta gärna mer om du vill. Kanske skönt att lätta sitt hjärta? Särskilt här då det är anonymt.
När man är gift så länge som jag var är det ju oundvikligt att känna en grundkärlek för den man lever med och det som är Familj AB. Man är ett team. Han är min bästa vän och förtrolige. Det är ohyggligt jobbigt att älska någon så djupt och ändå inte längre känna någon åtrå. Jag kunde se på honom och förstå att han är snygg och attraktiv men det hände inget i kroppen. .
. Även om känslan säger nåt annat. Hoppas du har vänner omkring dig eller nåt annat "bra", hoppas verkligen det.
Jaha, precis som jag då. Har själv tagit itu med allt mitt med mediciner o massa terapi (lättare sagt än gjort förstås, har varit en lång resa), kanske du med?
Men vadå, varför skulle du inte vara ett drömkap för det, är du säkert visst. Även om känslan säger nåt annat. Hoppas du har vänner omkring dig eller nåt annat "bra", hoppas verkligen det.
Men jag har aldrig slutat älsa Den billan jag gifte mig med.
Men va enormt svårt att kela å mysa med henne då hon trodde bara att jag ville ha sex.
Så många gånger man blev tillsagd att; lägg avv!
Så ja, vill, men något har blivit tokigt med tiden.
Så synd allt