• Anonym (Zeta)

    Hur hade du gjort? Seperation?

    Vi har varit tillsammans i 9 år och efter barn (7, 5 och 2 år) så har vi inte haft så mycket tid att vårda våran relation.

    Det har eskalerat under det senaste året.

    Jag försöker sporadiskt visa uppskattning och komma med komplimanger, är genuint intresserad om hur han mår och hur dagarna har varit.

    Gör helt ärligt nästan allt som han vill, men det är aldrig tillräckligt.

    Sambon har inte tagit initiativ på flera år till varken närhet, sex eller ens försökt visa uppskattning.

    Den ända gången de är på tal om någon from av beröring så är det när han vill ha massage, sen är det "bra" och man ska hålla sig borta.

    Han sitter i mobiltelefonen nästan hela tiden när vi är hemma, även i sängen.

    Ligger alltid med ryggen emot mig när vi ska sova.

    Klagar nästan alltid på det jag gör i hemmet (ex. missat att torka ovanpå badrumsskåpet eller en dörrlist vid dammtorkning)

    Vi har varit i kontakt med familjerådgivningen 3 gånger sedan mars i år.

    Dom har kommit med massor av förslag som vi ska prova men han verkar inte alls intresserad av att försöka, när vi väl ska prata med varandra så mår han dåligt eller så är det fel tidpunkt.

    När rådgivaren försökt få fram vad och varför han känner som han gör så blir det något i stil med "jag vet inte varför"

    När jag åkt bort ett par dagar på jobbresa, vilket är i snitt 1 gång i månaden så säger han alltid att det varit mycket bättre när han varit själv hemma med barnen.

    Älskar honom, men vet inte vad jag ska tycka eller tänka längre, känner mig totalt nedbruten.

    Vågar inte ens försöka ge honom en kram för då vet jag att jag hade blivit frånstött och fått höra någon kommentar.

    Om han nu hatar mig, varför lämnar han då inte mig?

    Vet inte hur länge jag orkar fortsätta tro och hoppas att allt ska bli bättre.

    Vad hade ni gjort?

  • Svar på tråden Hur hade du gjort? Seperation?
  • Anonym (lämna!)

    Män lämnar sällan sina kvinnor. De är dåliga på att vara själva när de levt tillsammans med någon i många år. De lämnar först när de träffat en annan kvinna. Så det är du som får lämna om du vill slippa honom.

  • Fjäril kär

    Säg det du skriver här.

    Att du inte orkar mer och funderar på separation. Fråga honom om du inte är värd ett sexliv och närhet? Varför vill han att du ska vara utan det?

  • Anonym (Gladiator)

    Som man hade jag uppskattat att någon frågade hur jag skulle ställa mig till en separation. För då får man verkligen tänka efter och reflektera. I det här fallet så blir det extra tungt då man åker på 3 underhåll av barn. Inte en helt enkel ekvation att lösa men, den får man bara ta eftersom kvinnan gärna vill separera.

  • Anonym (op)

    Men fy vad jobbigt det måste vara för dig.

    Det är ju i alla fall ohållbart, så jag hade försiktigt tagit upp att du funderar på om ni ska separera, eftersom du mår så dåligt av hur ni har det. Att du inte vet vad du ska göra för det ska bli bättre, men att du inte klarar av det som det är nu.

    Då kanske han funderar mer på hur han själv är. eller så får du i alla fall svar om han vill eller inte.

  • Anonym (Tvärtom fast olika)

    Hej TS.

    Vi har varit gifta i 8 år, tillsammans i 10.

    Tyvärr så är jag liknande i din mans sits. Det är jätteskönt när han är borta på jobb och jag behöver bara vara med barnen.

    Han vet att jag inte känner som jag gjorde och han försöker verkligen men mina känslor är borta och det är bara tomt. Vi har dock haft våra upp och nedgångar och jag tror att mina känslor är avstängda för jag kommer bara att bli besviken igen om jag tillåter mig att känna något.

    Det bästa vore att separera men just nu är det helt omöjligt, vi har fortfarande kul ihop men jag älskar honom inte längre och de känslorna tror jag inte kommer att kunna komma tillbaka.

    Jag har även länge kämpat mot depression men det är på rätt väg och jag börjar sakta men säkert komma tillbaka.... kan det vara något sånt?

  • Anonym (Han trampar på dig!)
    Anonym (Zeta) skrev 2019-12-19 12:05:58 följande:

    Gör helt ärligt nästan allt som han vill, men det är aldrig tillräckligt.

    Sambon har inte tagit initiativ på flera år till varken närhet, sex eller ens försökt visa uppskattning.

    Den ända gången de är på tal om någon from av beröring så är det när han vill ha massage, sen är det "bra" och man ska hålla sig borta.

    Han sitter i mobiltelefonen nästan hela tiden när vi är hemma, även i sängen.

    Ligger alltid med ryggen emot mig när vi ska sova.

    Klagar nästan alltid på det jag gör i hemmet (ex. missat att torka ovanpå badrumsskåpet eller en dörrlist vid dammtorkning)

    Dom har kommit med massor av förslag som vi ska prova men han verkar inte alls intresserad av att försöka, när vi väl ska prata med varandra så mår han dåligt eller så är det fel tidpunkt.

    När rådgivaren försökt få fram vad och varför han känner som han gör så blir det något i stil med "jag vet inte varför"

    När jag åkt bort ett par dagar på jobbresa, vilket är i snitt 1 gång i månaden så säger han alltid att det varit mycket bättre när han varit själv hemma med barnen.

    Älskar honom, men vet inte vad jag ska tycka eller tänka längre, känner mig totalt nedbruten.

    Vad hade ni gjort?


    Herregud. Jag blir alldeles död inuti av att bara ta dessa delar av din text.

    Han trampar ju på dig. Du gör nästan allt han vill, du ger honom massage, fjantar för honom, får kritik för att du missat damm... Han säger till och med att det varit bättre när du inte har varit hemma!

    Var finns din självkänsla och ditt egenvärde? Du är värd att må bra och kunna njuta av livet. Ta några veckor och planera innan du lämnar. Gå till en jurist om det är nödvändigt, skaffa ett nytt boende om du tror att det är du som behöver flytta. Planera din ekonomi, ditt jobb och din situation som ensamstående. Kontrollera alla era gemensamma saker rörande fastighet, ekonomi, sparande och allt som rör ert nuvarande gemensamma liv.

    Tillåt dig att sörja när allt är genomförd men se till att ta till styrka nu. Under tiden, släpp mannen och sök inte efter hans närhet eller uppmärksamhet.

    När du är klar med förberedelserna ska du vara klar och tydlig mot mannen om vad som gäller. Det ni kan bestämma tillsammans gör ni skriftligt och du rådgör därefter med juristen.

    Du kommer att växa som människa när du får tillbaka din självbevarelsedrift och ditt värde som han har stulit för dig. Lycka till!
  • LFF
    Anonym (Gladiator) skrev 2019-12-19 12:19:00 följande:

     I det här fallet så blir det extra tungt då man åker på 3 underhåll av barn. 


    Inte om du tar ditt ansvar för barnen och har dem 50% av tiden.
Svar på tråden Hur hade du gjort? Seperation?