Hur tycker ni man ska reagera när man fått reda på att man blivit bedragen under tiden er respektive är på resa? Alltså fått reda på det utan att hen har en aning om det.
ska man bara ta sina saker och tyst gå så den får stå där med sina funderingar eller ska man bara spy ur sig allt man tycker och tänker? Ska man vänta tills personen kommer hem eller berätta redan på telefon att man vet?
BOMBA MIG!!
Aldrig provat återställa själv, men sett att folk på familjeliv lyckats återställa både sms, whAtsup, fb, Mail och instagram. Så microotrogna blir nog alltid påkomna till slut
Nacka 44
Vet inte var du/ni bodde, men undrar om det finns någon chans att ni stöter på varandra nån gång i framtiden.
Kommer du att prata med henne då?
Vi hamnade knasigt nog på samma ställe igår med barnen men ingen av oss sade något till den andre. Vi bor inte så långt ifrån varandra. Det var första gången vi såg varandra förutom när vi kört förbi varandra i trafiken. Jag ser inte riktigt att vi skulle ha något att prata om eftersom hela förhållandet och hennes beteende bara var byggt på otrohet, lögner och svek. Hon hade ju alla möjligheter att välja om hon skulle vara trogen eller otrogen, ljuga eller vara ärlig. Och hon valde ju att svika både mig, mina barn och hennes egna barn. Och hon var otrogen även tidigare i vårt förhållande och även då lämnade jag henne, men tog sedan, dumt nog tillbaka henne då hon lovade dyrt och heligt att hon aldrig skulle göra så igen. Men det gjorde hon såklart, och hon borde bara insett att hon skulle bli påkommen till slut. Hon fick väldigt många chanser men hon behandlade mig som skit. Det konstiga är att jag förmodligen är den enda människan i hela världen som verkligen känner henne på riktigt och som vet vem hon verkligen är. Samtidigt så känns det inte som att jag känner henne alls. Det blev för många svek så jag tror inte att möjligheten finns att hon någonsin kommer kunna bättra sig varken som partner eller som människa. En person som varit otrogen kommer förmodligen alltid vara otrogen. Jag vet att hon älskade mig och att hon egentligen mådde väldigt bra i vårt förhållande, och bortsett från alla svek, lögner och otrohetsäventyr så hade vi ett helt magiskt förhållande. Vi hade verkligen skitroligt ihop och vi hade både ett väldigt bra och aktivt sexliv. Men hon tyckte helt enkelt att det var spännande med uppvaktning och flirtande med massa andra män. Hon ser väldigt bra ut och jobbar i en väldigt mansdominerad bransch, så hon får mycket uppmärksamhet, och det är ju där hennes stora problem ligger... att hon aldrig nöjer sig med vad hon har hemma. Hon tog också av sig förlovningsringen varje dag när hon åkte till jobbet och tog på sig den igen när hon åkte hem. Det har hon erkänt. Sedan söker hon själv uppmärksamhet genom att hon flirtar hej vilt med väldigt många och startar relationerna själv. Sedan nöjer hon sig ju såklart inte med att bara flirta, utan det leder väldigt snabbt till sängen har jag märkt. Det är sådan hon är som person och då skall hon såklart leva på det viset, för det är ju i det beteendet hon finner sin stora lycka. Men jag kan såklart inte dela mitt liv med en sådan person, eftersom min lycka finns med en enda partner och i familjelivet med barn och bonusbarn. I övrigt har vi inga gemensamma vänner så jag ser inte någon poäng att bara prata för att prata, och att bara vara hennes vän ser jag ingen poäng i alls. Vi hade ett magiskt förhållande på många sätt, och det vet jag att hon också tyckte. Och det gjorde även våra barn. Jag och barnen och vår gemensamma familj, och barnens fantastiska syskonkärlek var inte värda mer än hennes spänning med andra män. Jag tror någonstans att hon grämer sig än idag och tror att hon saknar allt vi hade. Men nu har hon ju faktiskt haft nästan ett år på sig att ställa allt till rätta genom att erkänna för sina barn, familj och övrig omgivning vad hon faktiskt gjorde. Först efter det hade hon kunnat be mig om förlåtelse på rätt sätt och visa att hon faktiskt insett att hon betett sig på ett helt oacceptabelt sätt. Då kanske jag på sikt hade kunnat tänka mig att ta henne tillbaka. Men eftersom hon valde att fortsätta förneka allt så fick jag ju till slut ett kvitto på att hon då tänk fortsätta vara otrogen, och att det är så hon helst vill leva. Då blev det ju väldigt enkelt att lämna henne. Och när vi var tillsammans så var hon min bästa vän. Men att bara vara hennes vän nu känns lite avlägset. Däremot känns det fortfarande väldigt tungt att våra barn splittrades, för de älskade verkligen varandra. Jag skulle därför sträcka mig väldigt långt för att barnen skulle få ses igen.
Vi hamnade knasigt nog på samma ställe igår med barnen men ingen av oss sade något till den andre. Vi bor inte så långt ifrån varandra. Det var första gången vi såg varandra förutom när vi kört förbi varandra i trafiken. Jag ser inte riktigt att vi skulle ha något att prata om eftersom hela förhållandet och hennes beteende bara var byggt på otrohet, lögner och svek. Hon hade ju alla möjligheter att välja om hon skulle vara trogen eller otrogen, ljuga eller vara ärlig. Och hon valde ju att svika både mig, mina barn och hennes egna barn. Och hon var otrogen även tidigare i vårt förhållande och även då lämnade jag henne, men tog sedan, dumt nog tillbaka henne då hon lovade dyrt och heligt att hon aldrig skulle göra så igen. Men det gjorde hon såklart, och hon borde bara insett att hon skulle bli påkommen till slut. Hon fick väldigt många chanser men hon behandlade mig som skit. Det konstiga är att jag förmodligen är den enda människan i hela världen som verkligen känner henne på riktigt och som vet vem hon verkligen är. Samtidigt så känns det inte som att jag känner henne alls. Det blev för många svek så jag tror inte att möjligheten finns att hon någonsin kommer kunna bättra sig varken som partner eller som människa. En person som varit otrogen kommer förmodligen alltid vara otrogen. Jag vet att hon älskade mig och att hon egentligen mådde väldigt bra i vårt förhållande, och bortsett från alla svek, lögner och otrohetsäventyr så hade vi ett helt magiskt förhållande. Vi hade verkligen skitroligt ihop och vi hade både ett väldigt bra och aktivt sexliv. Men hon tyckte helt enkelt att det var spännande med uppvaktning och flirtande med massa andra män. Hon ser väldigt bra ut och jobbar i en väldigt mansdominerad bransch, så hon får mycket uppmärksamhet, och det är ju där hennes stora problem ligger... att hon aldrig nöjer sig med vad hon har hemma. Hon tog också av sig förlovningsringen varje dag när hon åkte till jobbet och tog på sig den igen när hon åkte hem. Det har hon erkänt. Sedan söker hon själv uppmärksamhet genom att hon flirtar hej vilt med väldigt många och startar relationerna själv. Sedan nöjer hon sig ju såklart inte med att bara flirta, utan det leder väldigt snabbt till sängen har jag märkt. Det är sådan hon är som person och då skall hon såklart leva på det viset, för det är ju i det beteendet hon finner sin stora lycka. Men jag kan såklart inte dela mitt liv med en sådan person, eftersom min lycka finns med en enda partner och i familjelivet med barn och bonusbarn. I övrigt har vi inga gemensamma vänner så jag ser inte någon poäng att bara prata för att prata, och att bara vara hennes vän ser jag ingen poäng i alls. Vi hade ett magiskt förhållande på många sätt, och det vet jag att hon också tyckte. Och det gjorde även våra barn. Jag och barnen och vår gemensamma familj, och barnens fantastiska syskonkärlek var inte värda mer än hennes spänning med andra män. Jag tror någonstans att hon grämer sig än idag och tror att hon saknar allt vi hade. Men nu har hon ju faktiskt haft nästan ett år på sig att ställa allt till rätta genom att erkänna för sina barn, familj och övrig omgivning vad hon faktiskt gjorde. Först efter det hade hon kunnat be mig om förlåtelse på rätt sätt och visa att hon faktiskt insett att hon betett sig på ett helt oacceptabelt sätt. Då kanske jag på sikt hade kunnat tänka mig att ta henne tillbaka. Men eftersom hon valde att fortsätta förneka allt så fick jag ju till slut ett kvitto på att hon då tänk fortsätta vara otrogen, och att det är så hon helst vill leva. Då blev det ju väldigt enkelt att lämna henne. Och när vi var tillsammans så var hon min bästa vän. Men att bara vara hennes vän nu känns lite avlägset. Däremot känns det fortfarande väldigt tungt att våra barn splittrades, för de älskade verkligen varandra. Jag skulle därför sträcka mig väldigt långt för att barnen skulle få ses igen.
Vad gäller återställning av raderade sms, messenger, whattsapp etc så vet jag själv inte riktigt hur det görs, men jag letade på nätet länge och hittade en kille i Malmö som kunde göra det. Så jag bjöd ner mitt ex till Köpenhamn en helg och tog in på ett hotell. Killen från Malmö åkte över till Köpenhamn och vi planerade att jag, när min dåvarande tjej tog en dusch skulle öppna dörren och lämna över hennes telefon. Han behövde ca en timme på sig för att återställa allt och ladda ner det till sin dator. Under den timmen hade jag sex med min tjej och efter det såg jag till att hon var tvungen att duscha igen. Då fick jag tillbaka telefonen och lade tillbaka den på samma ställe utan att hon märkte något. Sedan tog det några dagar för killen i Malmö att sortera allt på olika USB-minnen. Därefter skickade han 8 olika USB-minnen till mig via post. Ett USB för vardera sms, messenger, whattsapp, mail, nätdejting etc.
Det som är viktigt att veta är att man måste veta koden till telefonen så att den kan låsas upp. Han kunde inte göra detta utan att jag kunde koden. Och det hela blev väldigt dyrt. Han tog 32.000 kr för att göra det. Men i mitt fall ansåg jag att det absolut var värt det.
Vad gäller återställning av raderade sms, messenger, whattsapp etc så vet jag själv inte riktigt hur det görs, men jag letade på nätet länge och hittade en kille i Malmö som kunde göra det. Så jag bjöd ner mitt ex till Köpenhamn en helg och tog in på ett hotell. Killen från Malmö åkte över till Köpenhamn och vi planerade att jag, när min dåvarande tjej tog en dusch skulle öppna dörren och lämna över hennes telefon. Han behövde ca en timme på sig för att återställa allt och ladda ner det till sin dator. Under den timmen hade jag sex med min tjej och efter det såg jag till att hon var tvungen att duscha igen. Då fick jag tillbaka telefonen och lade tillbaka den på samma ställe utan att hon märkte något. Sedan tog det några dagar för killen i Malmö att sortera allt på olika USB-minnen. Därefter skickade han 8 olika USB-minnen till mig via post. Ett USB för vardera sms, messenger, whattsapp, mail, nätdejting etc.
Det som är viktigt att veta är att man måste veta koden till telefonen så att den kan låsas upp. Han kunde inte göra detta utan att jag kunde koden. Och det hela blev väldigt dyrt. Han tog 32.000 kr för att göra det. Men i mitt fall ansåg jag att det absolut var värt det.
Vad gäller återställning av raderade sms, messenger, whattsapp etc så vet jag själv inte riktigt hur det görs, men jag letade på nätet länge och hittade en kille i Malmö som kunde göra det. Så jag bjöd ner mitt ex till Köpenhamn en helg och tog in på ett hotell. Killen från Malmö åkte över till Köpenhamn och vi planerade att jag, när min dåvarande tjej tog en dusch skulle öppna dörren och lämna över hennes telefon. Han behövde ca en timme på sig för att återställa allt och ladda ner det till sin dator. Under den timmen hade jag sex med min tjej och efter det såg jag till att hon var tvungen att duscha igen. Då fick jag tillbaka telefonen och lade tillbaka den på samma ställe utan att hon märkte något. Sedan tog det några dagar för killen i Malmö att sortera allt på olika USB-minnen. Därefter skickade han 8 olika USB-minnen till mig via post. Ett USB för vardera sms, messenger, whattsapp, mail, nätdejting etc.
Det som är viktigt att veta är att man måste veta koden till telefonen så att den kan låsas upp. Han kunde inte göra detta utan att jag kunde koden. Och det hela blev väldigt dyrt. Han tog 32.000 kr för att göra det. Men i mitt fall ansåg jag att det absolut var värt det.
Hon måste ju såklart få leva det liv hon vill leva.Men det betyder ju inte att hon måste bete sig så illa emot mig som hon gjorde, för jag behandlade både henne och hennes barn väldigt väl. Och jag har ju också ett val som jag måste få göra. Jag sade detta till henne flera gånger när jag insåg vad hon gjort, men hon valde ju att förneka för att få behålla mig. Jag förklarade att hon borde söka efter någon som hade samma ideal som henne, att de då kunde vara otrogna emot varandra utan att hon behövde smyga med det. Men hon förnekade allt gång på gång. Alltså var hon beredd att lura mig så länge det gick.
Första gången jag kom på henne var när hon skulle ut med jobbet en fredag hösten 2017. Då var hon gravid med vad hon påstod, mitt barn. Jag bodde då norr om stan och hon bodde söder om city. Jag ville såklart umgås med henne och ta hand om henne eftersom hon var gravid, så jag tänkte överraska henne med att ha lite thé och scones färdigt när hon kom hem. Hon mådde då väldigt illa hela tiden så hon hade sagt att hon skulle komma hem tidigt den kvällen. Jag åkte till hennes lägenhet för att överraska henne och runt 21.30 på kvällen smsade hon och sade att hon var på väg hem och undrade vad jag hade för mig. Jag svarade att jag bara hade en lugn hemmakväll. Hon skrev då att hon skulle vara hemma ca 10 min senare och att vi skulle höras morgonen därpå för hon var trött och skulle gå och lägga sig direkt när hon kommit hem. Men hon kom inte hem den kvällen eller natten. Jag både ringde och smsade flera gånger för jag var oroligt att något hänt. Jag stannade till kl 02.30 och sedan lämnade jag några saker i diskhon så att hon skulle förstå att jag varit hos henne på kvällen. Men vid 9 nästa morgon så ringde hon och sade att hon först nu sett att jag hade ringt och smsat. Hon hade somnat direkt när hon kommit hem sade hon. Då förstod jag på allvar att hon varit otrogen trots att hon då var gravid i v 8.
Jag visste då inte varken in eller ut och behövde tänka i några dagar innan jag gjorde slut. Och bara 3 dagar efter den fredagen så ringer en kompis till mig och undrar om jag fortfarande är tillsammans med henne. Jag svarar ja, och då ber han mig komma till hans kontor omgående för han har något som jag måste se. Jag åker dit och han öppnar då upp sitt konto på match.com. Där visar han mig att hon har ett aktivt konto där och man kunde då se att hon hade varit inloggad så sent som kvällen innan. Där och då bestämde jag mig för att göra slut med henne första gången. Att jag sedan ca 3 månader senare tog henne tillbaka är mitt livs största misstag och för det får jag såklart skylla mig själv.
Trots det gjorde jag verkligen allt för att lita på henne igen. Men klyschan om "Once a cheater - always a cheater" är nog trots allt väldigt sann....
Hon måste ju såklart få leva det liv hon vill leva.Men det betyder ju inte att hon måste bete sig så illa emot mig som hon gjorde, för jag behandlade både henne och hennes barn väldigt väl. Och jag har ju också ett val som jag måste få göra. Jag sade detta till henne flera gånger när jag insåg vad hon gjort, men hon valde ju att förneka för att få behålla mig. Jag förklarade att hon borde söka efter någon som hade samma ideal som henne, att de då kunde vara otrogna emot varandra utan att hon behövde smyga med det. Men hon förnekade allt gång på gång. Alltså var hon beredd att lura mig så länge det gick.
Första gången jag kom på henne var när hon skulle ut med jobbet en fredag hösten 2017. Då var hon gravid med vad hon påstod, mitt barn. Jag bodde då norr om stan och hon bodde söder om city. Jag ville såklart umgås med henne och ta hand om henne eftersom hon var gravid, så jag tänkte överraska henne med att ha lite thé och scones färdigt när hon kom hem. Hon mådde då väldigt illa hela tiden så hon hade sagt att hon skulle komma hem tidigt den kvällen. Jag åkte till hennes lägenhet för att överraska henne och runt 21.30 på kvällen smsade hon och sade att hon var på väg hem och undrade vad jag hade för mig. Jag svarade att jag bara hade en lugn hemmakväll. Hon skrev då att hon skulle vara hemma ca 10 min senare och att vi skulle höras morgonen därpå för hon var trött och skulle gå och lägga sig direkt när hon kommit hem. Men hon kom inte hem den kvällen eller natten. Jag både ringde och smsade flera gånger för jag var oroligt att något hänt. Jag stannade till kl 02.30 och sedan lämnade jag några saker i diskhon så att hon skulle förstå att jag varit hos henne på kvällen. Men vid 9 nästa morgon så ringde hon och sade att hon först nu sett att jag hade ringt och smsat. Hon hade somnat direkt när hon kommit hem sade hon. Då förstod jag på allvar att hon varit otrogen trots att hon då var gravid i v 8.
Jag visste då inte varken in eller ut och behövde tänka i några dagar innan jag gjorde slut. Och bara 3 dagar efter den fredagen så ringer en kompis till mig och undrar om jag fortfarande är tillsammans med henne. Jag svarar ja, och då ber han mig komma till hans kontor omgående för han har något som jag måste se. Jag åker dit och han öppnar då upp sitt konto på match.com. Där visar han mig att hon har ett aktivt konto där och man kunde då se att hon hade varit inloggad så sent som kvällen innan. Där och då bestämde jag mig för att göra slut med henne första gången. Att jag sedan ca 3 månader senare tog henne tillbaka är mitt livs största misstag och för det får jag såklart skylla mig själv.
Trots det gjorde jag verkligen allt för att lita på henne igen. Men klyschan om "Once a cheater - always a cheater" är nog trots allt väldigt sann....
Ja. Hon försökte få mig tillbaka, men jag insåg att det inte skulle funka. Däremot valde jag att stötta henne genom hela processen. Först tog hon ett abortpiller som hon fick av barnmorskan. Det visade sig att det inte fungerade, så det blev till slut en skrapning. Jag stöttade henne som sagt hela vägen, men sedan insåg jag att jag kanske inte ens var pappa till barnet. Jag tror inte att hon visste själv vem som egentligen var pappa till barnet. Det visade sig i de återställda, tidigare raderade smsen att det fanns en del kandidater till det faderskapet.
När processen med aborten var klar och hon var på benen igen och började jobba så bröt jag all kontakt med henne. Sedan hörde hörde hon av sig ca 3 månader senare och ville ha mig tillbaka.
Ja. Hon försökte få mig tillbaka, men jag insåg att det inte skulle funka. Däremot valde jag att stötta henne genom hela processen. Först tog hon ett abortpiller som hon fick av barnmorskan. Det visade sig att det inte fungerade, så det blev till slut en skrapning. Jag stöttade henne som sagt hela vägen, men sedan insåg jag att jag kanske inte ens var pappa till barnet. Jag tror inte att hon visste själv vem som egentligen var pappa till barnet. Det visade sig i de återställda, tidigare raderade smsen att det fanns en del kandidater till det faderskapet.
När processen med aborten var klar och hon var på benen igen och började jobba så bröt jag all kontakt med henne. Sedan hörde hörde hon av sig ca 3 månader senare och ville ha mig tillbaka.
Ja. Hon försökte få mig tillbaka, men jag insåg att det inte skulle funka. Däremot valde jag att stötta henne genom hela processen. Först tog hon ett abortpiller som hon fick av barnmorskan. Det visade sig att det inte fungerade, så det blev till slut en skrapning. Jag stöttade henne som sagt hela vägen, men sedan insåg jag att jag kanske inte ens var pappa till barnet. Jag tror inte att hon visste själv vem som egentligen var pappa till barnet. Det visade sig i de återställda, tidigare raderade smsen att det fanns en del kandidater till det faderskapet.
När processen med aborten var klar och hon var på benen igen och började jobba så bröt jag all kontakt med henne. Sedan hörde hörde hon av sig ca 3 månader senare och ville ha mig tillbaka.
Ja. Hon försökte få mig tillbaka, men jag insåg att det inte skulle funka. Däremot valde jag att stötta henne genom hela processen. Först tog hon ett abortpiller som hon fick av barnmorskan. Det visade sig att det inte fungerade, så det blev till slut en skrapning. Jag stöttade henne som sagt hela vägen, men sedan insåg jag att jag kanske inte ens var pappa till barnet. Jag tror inte att hon visste själv vem som egentligen var pappa till barnet. Det visade sig i de återställda, tidigare raderade smsen att det fanns en del kandidater till det faderskapet.
När processen med aborten var klar och hon var på benen igen och började jobba så bröt jag all kontakt med henne. Sedan hörde hörde hon av sig ca 3 månader senare och ville ha mig tillbaka.
Hon hade 2 barn med 2 olika pappor. Jag frågade aldrig dem om hon hade varit otrogen emot dem. Men i efterhand så inser jag ju att det förmodligen var så. Men hon bråkade fruktansvärt mycket med både papporna och även den äldsta dotterns bonusmamma. Det var helt bisarra bråk och det gick ju såklart ut över barnen men även mig och vår relation. Jag försökte medla och se till barnens bästa men jag fick inte lägga mig i, trots att det var mest jag som skötte hennes barns aktiviteter med fotbollsträningar, hämta från skola/dagis och såg till att ordna deras kompisträffar etc. Jag hade en ganska bra relation med barnens pappor och bonusmamma och ville inte lägga mig i deras gamla bråk och ev otroheter etc. Vad jag däremot inte kunde undgå var att höra mitt ex berättelser om hur illa hon skulle ha blivit behandlad av det yngsta barnets pappa. Hon sade sig ha levt i skräck under några år då han enligt henne skulle ha förföljt henne och hotat både henne och hennes föräldrar och syster. Efter att jag lämnat henne har jag insett att det bara var en massa lögner, för hon har sagt samma saker om mig har jag fått höra på omvägar. Och jag behandlade henne väldigt väl. Visst var jag väldigt arg emellanåt och höjde rösten rejält några gånger, men det hade jag absolut fog för. Men allt hon sagt är ungefär samma saker som hon sagt om sitt ex. Allt detta gör hon för att upprätthålla sin egen heder och framställa sig själv både som en oskyldig och oförstående kvinna inför alla i hennes omgivning.