• hoppasålängtar

    När parnern redan har barn

    Hej! Jag är i det sits att jag på ngt vis är ensam i min barnlöshet, eftersom min sambo redan har ett 9-årigt barn. Jag tycker det är kämpigt. Samtidigt försöker jag tänka att jag ju då inte behöver oroa mej för hans skull, eller oroa mej för att han skulle vilja "byta ut" mej för att han desperat vill ha barn och därfär skulle skaffa en annan kvinna av denna anledning. Nej, det behöver jag inte oroa mej för. Men efter 3 år av ofrivillig barnlöshet och några kämpiga IVF försök, så känns det mest ensamt och jag vågar t ex inte förselå adoption, eftersom jag vet att han inte brinner för att skaffa barn på samma sätt som jag. Någon som känner igen sej, eller har tipps till hur man kan hantera situationen?

  • Svar på tråden När parnern redan har barn
  • åsis

    Gissa om jag känner igen mig! Vi hade dock turen att efter 2½ år lyckas (skulle på ivf).

  • Tinselflickan

    Hej - det är exakt samma för mig. Min man har en son på 11 och vi har varit ofrivilligt barnlösa i två och ett halvt år.

    Jag tröstar mig med att min man, som den här gången av förklarliga skäl VET vad det är han ger sig in på, ändå vill försöka få barn med mig. Trots att han har ett misslyckat förhållande bakom sig och ett barn sedan tidigare tycker han att det är jätteviktigt att vi två får barn ihop - till mig säger han att han vill göra det rätt den här gången, med någon som han kommer att hålla ihop med.

    Jag tror att man får försöka att tänka så. Han vet ju bevisligen vad det innebär, och att det är jobbigare än att skaffa barn "på vanligt sätt" - men ändå vill han göra det.

    Det är väl inte så illa?

Svar på tråden När parnern redan har barn