Ingenstans att bo - vad gör man?!

Förlåt om jag låter hård nu men att vara journalist är ju ett yrke som kräver att du har en plan B klar i bakfickan. Varför har du inte det?

Det kommer väl knappast som en överraskning att du inte har en bostad och att de uppdrag du får inte är fasta tjänster?

Varför letade du inte bostad och jobb INNAN du kom hem till Sverige igen?

Journalister brukar vara driftiga människor så varför sitter du i princip bara apatisk och pillar i mobilen? Lyft på häcken och GÖR något. Du om någon borde ju ha fantastiskt kontaktnät att använda dig av?

Det är jag medveten om. Jag är själv nästan 30 år med en mamma på 60 år och oavsett min ålder hade min mamma alltid välkomnat mig hem med öppna armar. Detta besvarar inte alls min fråga gällande om TS föräldrar är riktigt friska som verkar likgiltiga inför att deras barn ska bo på gatan.

Om TS inte vill ha andra jobb så får det stå för henne. Nu gav jag henne ett råd och du behöver knappast kommentera det med vad TS vill och inte vill.Troligtvis. Jag har ingen aning om vem TS är eller bakgrunden som gör att hon inte är välkommen hos sina föräldrar. Och jag måste fråga, vad bidrog den här kommentaren med till diskussionen?

Kan ställa dig samma fråga. Vad bidrog din kommentar med till diskussionen?

Förutom att du fick hata lite TS släktingar som kanske får dig att må bättre?

blocket.se kolla efter de som letar rumskompis eller lägg ut en annons om att du letar boende. Jobb får du ju fixa på egen hand, finns det inte inom din branch får du hitta annat, ex kassan på matvaubutiken eller dylikt som inte kräver direkt utbildning. 

Andra alternativ är vandrarhem eller långtidshotell.
Om du är ok med att pendla på morgonen så finns det möjlighet till boende utanför storstäderna. I norrtälje och södertälje kan du ju få en bostad inom ett par månader, så är det en timmes pendling till Stockholm.

Håller med, dock inte i sista meningen

Jag har en son som närmar sig 40 och även om jag inte vill att han ska flytta hem till mig så hade jag absolut ställt upp även om jag så bodde i en städskrubb!

Jag vet också att min snart 90 år gamla mor skulle gjort detsamma för mig.

Hej igen alla och tack för engagemang

Jag tror att jag kanske skrev mitt inlägg lite dåligt och att det gav en fel bild eller så.

Klart jag vet hur man söker jobb samt bostad.

Jag menade mer att vad fan gör folk som är totalt utelämnade. Men jag är ju inte riktigt det, så skitsamma.

Jag har sökt jobb på Ica och i klädbutiker och andra typ av jobb så som lager osv. Kring nyår står ju allt sådant stilla tills folk är tillbaka på kontoren.

Jag tror oavsett att jag ska byta bransch för detta är en piss-bransch med såå svårt att få ett jobb som inte är ett vikariat och jag vill ej ha en sådan osäker arbetssituation när jag har familjs osv osv senare.

Får se var detta landar.

Nej, det är lite extremt att bryta kontakten med alla i familjen. Dock hade jag kunnat göra det om mina föräldrar inte kunnat ge mig tak över huvudet i ett sånt här nödläge. Föräldrarna verkar helt nollställda inför situationen att deras barn kanske kommer att hamna på gatan. Är detta en relation som man vill bevara? Inte jag i alla fall.

Exakt! Ens barn är väl det finaste man har? Bara för att man når en viss ålder slutar väl inte ens föräldrar att bry sig?

Jag känner faktiskt en person som blev nekad av föräldrarna att sova på soffan en månad i väntan på nytt boende. Personen fick sova i vilorummet på jobbet.. lagom kul att bo på jobbet.

Han pratade inte med föräldrarna på flera år efter detta men idag är det glömt och förlåtet.

Hej igen alla och tack för engagemang

Jag tror att jag kanske skrev mitt inlägg lite dåligt och att det gav en fel bild eller så.

Klart jag vet hur man söker jobb samt bostad.

Jag menade mer att vad fan gör folk som är totalt utelämnade. Men jag är ju inte riktigt det, så skitsamma.

Jag har sökt jobb på Ica och i klädbutiker och andra typ av jobb så som lager osv. Kring nyår står ju allt sådant stilla tills folk är tillbaka på kontoren.

Jag tror oavsett att jag ska byta bransch för detta är en piss-bransch med såå svårt att få ett jobb som inte är ett vikariat och jag vill ej ha en sådan osäker arbetssituation när jag har familjs osv osv senare.

Får se var detta landar.

Köp en billig husvagn och parkera hos dina farföräldrar som lösning tills du hittar ett mer permanent boende.

Du kan få bo hos mig tills att det har löst sig mot att du är hundvakt. Men du får stå för din egna mat o badrumsartiklar! Var själv i liknande situation. Var heller inte önskvärd hos den enda som kunde hjälpa mig. Nu ringer personen o vill att jag ska sova där fast jag har löst allt. Skriv om du vill.

Med tanke på yngre hemmaboende syskon så är den ena föräldern knappast lastgammal och sjuklig. Den andra föräldern räknar väl med att man är självgående och kan planera sitt liv i 30 års åldern.
Eftersom de är skilda så kanske partnern inte vill ha den vuxna särkullen inneboende mer än enstaka natt.

Det är en bra ide. Ts kan ju leta upp en året runt öppen camping om det inte funkar hos farföräldrarna.

Fast är hon rumsren då är det ju inget jobb det är bara en till under samma tak. För jag antar att hon klarar sig själv i övrigt.

Polisen söker en presstalesperson med journalistutbildning. Det är en tillsvidareanställning

https://arbetsformedlingen.se/platsbanken/annonser/23737648

Hej, intressant!

hur hittar man dessa boenden?

tack!