Hur ska man göra för att sluta tänka på en annan än sin partner? När nästan hela ens vakna tid går åt att längta efter och tänka på en annan hur sjutton gör man för att bryta dessa tankemönster. Tänker inte lämna min man. Vill inte leva med den andre men han äter sig in under huden daglien. Tacksam för tips om någon varit i liknande situation.
Nej du väljer inte din man du väljer att ha din man i verkligheten OCH den andra mannen i din fantasi och en stor del av att hans finns kvar där och tar så mycket av din tid är för att du vet att du kan ha både och, och behöver inte välja, du kan ta den när som. Hade du tvingats välja på riktigt så hade fantasibubbla spruckit ganska snabbt.
Du vet det där med att man inte saknar kossan förrän båset står tomt... eller om man har en gammal sliten volvo som funkar bra men man fantiserar om att köra runt i en ferrari... volvon kommer kännas skitttråkig så länge den funkar. Men om den lägger av och man inte har något alls så uppskattar man den på ett helt annat sätt. DET är vad jag menar med ta din man för given.
Skäms, tycker det är fel, är ju semantik. Det är tillräckligt obekvämt för dig för att inte vilja prata med din man om det iaf trotts att du vet att det är något som påverkar er båda.
OM de inte påverkar andra, för om fantasierna börjar påverka andra så tycker jag de har rätt att veta varför. Om inte annat kan det kanske hjälpa en själv att komma ur sin onda cirkel.
Ingenting i ett förhållande är tvång, allt handlar om val. Men det många glömmer är att det handlar om BÅDAS val och känslor och inte bara mina egna. Och ärlig och öppen kommunikation är nog ganska viktigt i ett förhållande, även (om inte främst) sånt som kan vara jobbigt att prata om.
Japp känslor kommer och går, men ibland kan man fastna i några, och går det lång tid och de inte släpper kan det bli ett problem som påverkar en själv och andra och då hjälper det nog inte med att försöka vänta ut dem utan man får ta tag i det.
Vilken jobbig situation. Jag tänker att eftersom det är just fantasier, som du verkligen vill bli av med, så finns inget skäl att berätta för din man (som ovanstående föreslog). Jag förstår tanken, men tror att det kan göra mer skada än nytta då det kan riskera tilliten han känner för dig. Nu kan jag ha helt fel, för jag känner ingen av er, men kanske han blir osäker på huruvida det hänt något mellan er eller ej. Och det kan bli väldigt obekvämt i det sammanhanget ni alla tre umgås i.
Jag håller med om att fantasier och drömmar är något man måste få bära inom sig själv. Och om än det känns jobbigt nu så svalnar förhoppningsvis dessa känslor med tiden. Det bästa vore ju om du inte behövde träffa personen mer överhuvudtaget, för han blir väl en påminnelse varje gång vilket kan försvåra för dig att släppa honom ur tankarna. Och kanske kommer han alltid att finnas där, bara inte så intensivt som nu. Och kanske det är okej, så länge du inte känner att det skadar relationen med din man.
Jag tror också att det kan vara bra att fundera över vad som får dig att längta så efter denna man. Vad har han som du inte får i din relation? Eller är det bara ren sexuell attraktion? Om jag var du skulle jag nästan boka tid med en psykolog för att få vädra allt detta, kanske det hjälper att prata om med någon helt utomstående. :)
Jag kan även ge ett eget exempel, dock inte riktigt som din situation. När jag var tillsammans med mitt ex så blev jag oerhört förälskad i en person jag träffade under ett sammanhang som både mitt ex och jag befann oss i. Skillnaden var dock att relationen med mitt ex var otroligt trasig och vi gjorde slut ett år efter detta sammanhang. Under den tiden var jag helt besatt av den andra mannen i tankarna och byggde upp ett enormt luftslott kring honom. Några månader efter att det tog slut med exet kontaktade jag denna man. Vi sågs, och jag insåg snabbt att det verkligen bara varit ett luftslott. Han var trevlig, men känslorna jag haft var som bortblåsta efter bara ett par träffar. Så med det sagt kan det vara bra att försöka förstå hur komplext känslolivet är och att hjärnan verkligen kan lura en.
Vilken jobbig situation. Jag tänker att eftersom det är just fantasier, som du verkligen vill bli av med, så finns inget skäl att berätta för din man (som ovanstående föreslog). Jag förstår tanken, men tror att det kan göra mer skada än nytta då det kan riskera tilliten han känner för dig. Nu kan jag ha helt fel, för jag känner ingen av er, men kanske han blir osäker på huruvida det hänt något mellan er eller ej. Och det kan bli väldigt obekvämt i det sammanhanget ni alla tre umgås i.
Jag håller med om att fantasier och drömmar är något man måste få bära inom sig själv. Och om än det känns jobbigt nu så svalnar förhoppningsvis dessa känslor med tiden. Det bästa vore ju om du inte behövde träffa personen mer överhuvudtaget, för han blir väl en påminnelse varje gång vilket kan försvåra för dig att släppa honom ur tankarna. Och kanske kommer han alltid att finnas där, bara inte så intensivt som nu. Och kanske det är okej, så länge du inte känner att det skadar relationen med din man.
Jag tror också att det kan vara bra att fundera över vad som får dig att längta så efter denna man. Vad har han som du inte får i din relation? Eller är det bara ren sexuell attraktion? Om jag var du skulle jag nästan boka tid med en psykolog för att få vädra allt detta, kanske det hjälper att prata om med någon helt utomstående. :)
Det gynnar inte ditt förhållande att gå omkring och vara kär i någon annan heller.
Om du vaknar upp skitkåt av att ha drömt om Brad Pitt en gång eller någon gång då och då spelar det såklart ingen roll, om du drömmer om Brad varenda natt och går omkring och dagdrömmer om honom varenda vaken minut så är ditt drömmande inte bara längre din ensak eftersom det även påverkar ditt förhållande OCH därmed även din partner.
Om du läser TS trådtastart så står det klar och tydligt att hon spenderar hela sin vakna tid med att längta efter den andre mannen och det är inte riktigt samma sak som det du beskriver.
Otroligt jobbigt läge, jag har själv varit mannen i en sån situation för en tid sedan. Du skrev inte på vilket sätt det påverkar er relation men jag antar att det blev som för oss. Har Man varit tillsammans länge och har bra kontakt så märks sånt här. Jag märkte mer och mer att ngt var fel , min fru var frånvarande och liksom ?inte där? i många situationer, till slut blev stämningen ohållbar och efter konfrontation kom sanningen fram. Har du ngn kontakt med den andra mannen ?
Eftersom du säger att du vill behålla din man ger jag dig två råd baserade på egen erfarenhet, bryt ev. Kontakt omgående och berätta , sanningen kommer fram förr eller senare och ju längre du väntar desto svårare blir det att komma över .
Fantasier och drömmar är något man måste få bära inom sig själv. Det ska aldrig finnas ett tvång att dela med sig av sina innersta tankar. Känslor för andra kommer och går. Ibland stannar de kvar för evigt. Det kan kännas som en sorg man bär med sig genom hela livet. Ens inre är privat. Allt måste inte delas...även om sorgen kan påverka andra.
Det gynnar kanske inte mitt förhållande för stunden att vara kär i någon annan men det betyder definitivt inte att min partner har 100% rätt till alla mina tankar. Usch, det hade varit hemskt om man inte fick ha sina tankar och drömmar ifred. Mitt innersta inre tillhör bara mig!
Jag är gift sedan 8 år och har 3 barn.
Vi har haft det svajigt i förhållandet.
Och för ca 1 år sedan träffade jag en, vi jobbade ihop. En enda gång. Inget hände men jag kände....
Jag har försökt att inte tänka på honom, och det är så j* la svårt.
Hur man ser på TS problem tror jag har att göra med vilken relation man har haft med sin partner. Många har i flera år levt tillsammans med bredvid varandra. Vilket gör att man levt ett parallellt liv där drömmar och fantasier kunnat leva utan att partner märkt något. Det fanns säkert stark kärlek länge men den har med tiden blivit mer av vänskap. Så att bryta upp handlar mer om social skam än kärleksförlust. Många av de som lever så är väldigt måna om sin rätt att fantisera och ev leva annorlunda parallellt
En mer djup relation ger ju mer kunskap om partnern. Man känner varandra bättre och läser av sin partner tydligare. Märker om andra blir viktiga.Och andra förändringar.
TS fantiserar inte. Hon är besatt. Vilket tar mycken tid. Och hon vill ha det så. Hon mår bra av sina tankar på den andre. Hon känner inte skam eller skuld. Det blir oklart vad det är hon egentligen känner som skapar problem ???
Därför hjälper inte terapin. För i terapi söker man orsaker till sin ångest. Och förändrar. Och det första man gör då är att förstå varför man känner som man gör och accepterar. Och väljer hur man skall gå vidare.
Och det mest drastiska är ju att våga fördjupa relationen till sin partner och berätta hur man känner. För att se om man kan ta det ett steg vidare. Om partnern inte förstår så kanske det är dags att försöka hitta ett liv som är mer värt att leva.