• Anonym (Förkrossad)

    Sörja olika vid missfall.

    Hej!

    Har nyligen genomgått ett MA som upptäcktes på rul men som dog i v14. Det är det jobbigaste jag behövt gå i genom. Jag och min sambo sörjer såklart båda två, men på väldigt olika sätt. Jag vill gärna prata om det och bearbeta vad som hänt och varför, medans han inte vill prata så mycket och vill fokusera på att se framåt och försöka igen. Jag förstår varför han inte känner på samma sätt som mig men jag tycker att det är så jobbigt att vi inte är på samma plan och vet inte riktigt hur jag ska hantera det.

    Ni andra som gått igenom samma sak, hur har ni hanterat sorgen? Har ni också känt på olika sätt och hur tog ni er igenom det? Kunde ni prata med varandra om det?

  • Svar på tråden Sörja olika vid missfall.
  • Anonym (Missfall)

    Det finns ett citat från Leo Tolstoj som beskriver sorg på ett träffande sätt. Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget sätt.

    Vi sörjer så olika, inte bara män och kvinnor utan varje person sörjer på sitt eget sätt. Det finns inget fel sätt att sörja på. Man hanterar också sorg olika vid olika tillfällen i livet. Låt din man sörja på sitt sätt, han hanterar det genom att fästa blicken på ljuset där framme, du behöver simma i sorgen ett tag för att kunna ta dig upp.

  • Anonym (Pi)

    Jag har fått tre missfall, alla i första trimestern. Visst är det känslomässigt jobbigt, men det är ju väldigt vanligt med missfall så tidigt. Min inställning är därför att det är något man troligen kan vänta sig och om det skulle ske så är det inte hela världen och då är det bara att gå vidare och försöka igen. Det finns liksom inte så mycket att älta när det redan skett. Det kanske är så din man också tänker.

Svar på tråden Sörja olika vid missfall.