Sambos som är mjäkiga mot bonusbarnens mamma

Märkligt hur gränslöst och påträngande ett ex tycker att man får bete sig. Gick det inte ens att prata med henne om gränser och integritet? Det verkar som om hon forfarande tyckte din särbo/sambo var hennes man på nåt skumt sätt?

Jag sa ifrån men det hjälpte föga så det gav jag upp. Sambo/särbo försökte men misslyckades mer än lyckades. Det jag fick igenom var att nyckeln inte följde med vid veckobyte. Och separat ekonomi. Tror hon var van vid att både min sambo /särbo och en pappa till några av hennes andra barn släppte allt om hon viftade med lillfingret. Och sen kom jag och "förstörde" det.

Jag sa ifrån men det hjälpte föga så det gav jag upp. Sambo/särbo försökte men misslyckades mer än lyckades. Det jag fick igenom var att nyckeln inte följde med vid veckobyte. Och separat ekonomi. Tror hon var van vid att både min sambo /särbo och en pappa till några av hennes andra barn släppte allt om hon viftade med lillfingret. Och sen kom jag och "förstörde" det.

Det var ju ändå rätt framgångsrikt att få igenom separat ekonomi och nyckel.

Det är allt ett samhällsproblem med ex som förstör tillvaron för så många efter att deras relation är avslutad. Det är oerhört viktigt att andra vuxna står upp och håller ifrån - för allas skull, särskilt barnens.

Det är nog snarare ett samhällsproblem att skilda män med barn i bagaget inte vet hur de ska hantera sin nya roll. Ett och annat tokigt ex kan inte utgöra ett så stort problem för så många.

Helt galet att barnet inte fick ha nyckel till sitt eget hem. Hoppas hen får ha det nu när du inte finns kvar där. Bra att du flyttat!

Han, barnen och nuvarande sambon är alltså utsatta för en sorts psykiskt övergrepp, med halvt dolda hot om försämring? Eller vad tror du?

Helt galet att barnet inte fick ha nyckel till sitt eget hem. Hoppas hen får ha det nu när du inte finns kvar där. Bra att du flyttat!

Men tänk efter lite då. Hur lyder rubriken? Vilka är det som brukar skriva här? Och hur uttrycker du dig själv? Du påstår att det är exen som är samhällsproblemet. Tänk efter lite: vem är det som har ansvar för att den nya konstellationen ska fungera? Är det exet? Nej, det är den som har valt att ingå en ny relation och som bär med sig en gammal relation med barn i bagaget. Om det sen är en man eller kvinna som ingår den nya relationen med barn i bagaget är egalt, det kan vara en man likaväl som en kvinna som inte kan hantera sitt ansvar och sin nya roll, men i  de här trådarna som skrivs så är det oftast män som inte klarar av att ta sitt ansvar som spindeln i nätet.  

Tänk efter lite till. Vad kan det bero på? Det skulle kunna bero på att det oftast är kvinnor som skriver på familjeliv. Det kan vara en orsak. Familjeliv är knappast ett bra underlag för att bedriva statistik. Men tänk lite till. Vi har inte ett jämställt samhälle. Vi har ett bra läge för att komma till ett jämställt samhälle men vi är inte där ännu. Vem tar oftast ansvar för det sociala livet i familjen? Då pratar jag till exempel om vem som har telefonnummer till barnens lekkamraters föräldrar, vem som planerar kalas och ser till att hålla kontakt med släkt? Om vi tittar på en sån sak som det sociala ansvaret och utgår ifrån ett exempel där kvinnan har tagit det ansvaret. Mannen och kvinnan skiljer sig. Låt oss kalla dom för pappan och mamman. Mamman går vidare till en relation där hon fortsätter att ta det ansvar hon alltid gjort. Den man hon träffar behöver aldrig känna att han ska ta något extra ansvar för att det ska fungera, han har inga förväntningar på sig, mamman tar själv på sig det ansvar som hon bör ta på sig.

Titta vidare på pappan som går in i en relation med en kvinna. Pappan är inte van att ta samma ansvar och kvinnan tror eventuellt att eftersom pappan verkar så osäker på den rollen så ska hon gå in och hjälpa till. Och det här kan handla om den sociala biten, eller att ta hand om hushållet, städa, laga mat. Kanske läsa läxor, se till att barnen kommer i säng. Det kan vara mycket smickrande att känna sig behövd men en pappa som lutat sig tillbaka på att mamman tog hand om mycket av det osynliga arbetet skapar en dålig start för den nya relationen om han fortsätter att luta sig tillbaka på att den nya kvinnan också ska ta hand om det osynliga arbetet. Det är han som bär med sig barn in i den nya relationen och det är han som har ansvar att se till att det fungerar mellan alla inblandade i den nya konstellationen. 

Ett lite knaggligt exempel men jag tror att det går att förstå vad jag menar. Jag tror att det är betydligt vanligare med män som inte har förstått hur mycket osynligt arbete som kvinnan gör än att det finns tokiga ex lite här och där. 

Men tänk efter lite då. Hur lyder rubriken? Vilka är det som brukar skriva här? Och hur uttrycker du dig själv? Du påstår att det är exen som är samhällsproblemet. Tänk efter lite: vem är det som har ansvar för att den nya konstellationen ska fungera? Är det exet? Nej, det är den som har valt att ingå en ny relation och som bär med sig en gammal relation med barn i bagaget. Om det sen är en man eller kvinna som ingår den nya relationen med barn i bagaget är egalt, det kan vara en man likaväl som en kvinna som inte kan hantera sitt ansvar och sin nya roll, men i  de här trådarna som skrivs så är det oftast män som inte klarar av att ta sitt ansvar som spindeln i nätet.  

Tänk efter lite till. Vad kan det bero på? Det skulle kunna bero på att det oftast är kvinnor som skriver på familjeliv. Det kan vara en orsak. Familjeliv är knappast ett bra underlag för att bedriva statistik. Men tänk lite till. Vi har inte ett jämställt samhälle. Vi har ett bra läge för att komma till ett jämställt samhälle men vi är inte där ännu. Vem tar oftast ansvar för det sociala livet i familjen? Då pratar jag till exempel om vem som har telefonnummer till barnens lekkamraters föräldrar, vem som planerar kalas och ser till att hålla kontakt med släkt? Om vi tittar på en sån sak som det sociala ansvaret och utgår ifrån ett exempel där kvinnan har tagit det ansvaret. Mannen och kvinnan skiljer sig. Låt oss kalla dom för pappan och mamman. Mamman går vidare till en relation där hon fortsätter att ta det ansvar hon alltid gjort. Den man hon träffar behöver aldrig känna att han ska ta något extra ansvar för att det ska fungera, han har inga förväntningar på sig, mamman tar själv på sig det ansvar som hon bör ta på sig.

Titta vidare på pappan som går in i en relation med en kvinna. Pappan är inte van att ta samma ansvar och kvinnan tror eventuellt att eftersom pappan verkar så osäker på den rollen så ska hon gå in och hjälpa till. Och det här kan handla om den sociala biten, eller att ta hand om hushållet, städa, laga mat. Kanske läsa läxor, se till att barnen kommer i säng. Det kan vara mycket smickrande att känna sig behövd men en pappa som lutat sig tillbaka på att mamman tog hand om mycket av det osynliga arbetet skapar en dålig start för den nya relationen om han fortsätter att luta sig tillbaka på att den nya kvinnan också ska ta hand om det osynliga arbetet. Det är han som bär med sig barn in i den nya relationen och det är han som har ansvar att se till att det fungerar mellan alla inblandade i den nya konstellationen. 

Ett lite knaggligt exempel men jag tror att det går att förstå vad jag menar. Jag tror att det är betydligt vanligare med män som inte har förstått hur mycket osynligt arbete som kvinnan gör än att det finns tokiga ex lite här och där. 

Idag ska min sambo träffa sitt ex pga deras gemensamma son. Som har gång på gång visat sig vara en usel mor. Men som min sambo inte alls vågar säga ifrån till. Usch :)

Det är inte så lätt att hålla exet borta när hon använder barnen som dörr för att ta sig in och ställa till med tjafs.

Maken sa nej till henne, då började förtalskampanjen till barnen. När de fyllde 18 och umgänget upphörde, så upphörde även hennes väg in, barnen kom och hälsade på, men hade inte längre någon insikt i våra liv. Kontakten med henne klipptes av och inget som kom från henne besvarades längre, det tog ett tag men sen slapp vi henne helt.