Ofrivilligt barnlös som lite yngre (född på 90-talet)

Tyckte också det var jobbigt att vänta, behövde vänta ett år ungefär. Vi fortsatte med ägglossningsstimulerande mediciner under tiden vi försökte då jag inte har ägglossning så ofta. Efter ett år utan att bli gravid vart jag äntligen 25 och vi kunde göra IVF, har en son nu som är 15 mån :)

Hur har det gått?

Hoppas att ni har kommit in till en klinik. Men har ni inte det. Överväger ni en privat donation? Finns privata donatorer som kan hjälpa till.

Jag blev också nyfiken på hur det gick. I första hand blev jag nyfiken på om det fungerade att gå via privat klinik? För mitt intryck är de har samma åldersgränser som landstinget (i vart fall den nedre åldersgränsen). Jag tycker det är tragiskt att de har en absolut lägre åldersgräns i sådana här fall. En nedsatt spermieproduktion kan, beroende på orsak, försämras ytterligare över tid så det är sällan till gagn att vänta längre än nödvändigt.

Hej!

Är I exakt samma situation. Har ett halvår kvar nu tills jag kan göra en IVF behandling. Det känns som man inte riktigt blir tagen på allvar när man är relativt ung. 

Hej! Så tråkigt när man inte tas på allvar för ens ålder. Har kanske inte exakt samma bakgrund som dig men har fått MA och känner att de bara viftar bort mina missfall eftersom jag är så ung och därför har tid att försöka igen. Även mina cellförändringar viftas bort för att jag bara är 23 och det fortfarande finns tid för barn.

Tyvärr har jag inga bra svar till dig men tycker det borde ske en förändring inom vården!

Jag är född 92 och är alltså 28, fyller 29 senare i år.

Vi blev gravida på 2a försöket när var 27 år och 6 månader. Fick sedan ma i v 9. Har försökt i 1 år nu och trots perfekt inprickade ägglossningar så har vi inte fått ett nytt plus. Så gravida kunde vi bli, men tydligen inte längre.

Jag har gjort privat utredning som visar på bra med ägg: amh över 4, afc över 25. Mannens spermier är bra.

Vi kör letrozol nu trots egen äl. Bommade första försöket men hoppas kunna bli gravid innan vi behöver göra ivf. Ivf kommer ta över 1 år (via regionen) så vi kommer betala privat i höst då jag vägrar vänta så länge.

Tyvärr så kommer man inte bli tagen på allvar som ung även om man kan få barn utan hjälp tyvärr :( att skaffa barn är reserverat för folk som är 30+ i dagens samhälle (är 22 å har ett barn och ett på väg) men vet också att när jag inte kunde få barn( fick ma) så togs jag inte seriöst för min längtan för barn då tjatade det bara om hur man skulle förhindra ett misstag igen och vilket pmedel jag ville ha.. även vid mina vanliga mf fick jag höra att de va misstag och även där "vilket pmedel vill du ha" även vid förlossningen nyförlöst tjatade det om pmedel för att förhindra misstag. Ska tilläggas att jag är gift med en 25 åring med jobb och vi har bostad och ett bra stabilt liv och barnen är planerade :)

Till dig som skrev om att vården skrivit om "misstag" och om p-medel, jag förstår dig, så tråkig syn ! 
Jag har haft två sena missfall varav de efter det sista frågade om jag ville börja med p-medel..... eh... nej??