1:2000 på kub, orolig

Jag fick 1:20 000 med första dottern och 1:2 med andra. Där hade vi usla odds. Jag var bara 27 år. Idag har jag två dörrar och båda är friska och fantastiska.

Gick du vidare med någon mer undersökning?

Jag fick 1:20 000 med första dottern och 1:2 med andra. Där hade vi usla odds. Jag var bara 27 år. Idag har jag två dörrar och båda är friska och fantastiska.

Exakt samma som jag. Med andra barnet fick jag 1:20000 och med tredje 1:2. Med första barnet gjorde jag inte kub. Jag var beredd på att få sämre siffror med tredje barnet än med andra men jag trodde aldrig att jag skulle få så dåliga siffror. Inget av mina tre barnen har någon kromosomavvikelse.

Inte mina heller, men oron för dotter nr 2 hänger någonstans kvar. Även om hon är en tokig, rolig kärleksfull 4-åring idag, så tänker jag att hon bara är min på lånad tid. Jag väntar på att den där svåra och ovanliga sjukdomen ska debutera. Resultatet av KUB hemsöker mig och jag önskar så att jag aldrig gjort det.

Inte mina heller, men oron för dotter nr 2 hänger någonstans kvar. Även om hon är en tokig, rolig kärleksfull 4-åring idag, så tänker jag att hon bara är min på lånad tid. Jag väntar på att den där svåra och ovanliga sjukdomen ska debutera. Resultatet av KUB hemsöker mig och jag önskar så att jag aldrig gjort det.

Det kan vara så enkelt som att du är i en annan åldersgrupp nu... 20-24 och 25-29 t ex... Jag minns inte exakt vilka de är, men jag vet att det skiljer sig mycket mellan grupperna.

Jag är 30 år och allting såg finfint ut på ultraljudet och med blodproverna. Jag fick 1:1250~ och var väldigt nöjd med det.

Det föds ca 100 barn med Downs syndrom i Sverige varje år av ca 70 000 födslar. Det är ganska lite, och motsvarar 1:700. Du har alltså nästan tre gånger Lägre risk än genomsnittet den här gången!

Om det ändå känns jobbigt för dig skulle jag betalat för en privat NIPT... Det kostar 3500-4000 kr ca, är icke-invasivt och de allra flesta kan få veta med mycket hög säkert om barnet har avvikelser eller ej.

Men du har alltså Väldigt Bra resultat, bara att du förra gången hade Extremt bra... tror du bara behöver anpassa hur du tänker på risken och det normala

Hej

Jag undrar hur det har gått för dig? Jag fick liknande dina siffror och haft svårt att slappna av är också 30 år gammal

Allting går bra med min graviditet än så länge... precis 30 fulla veckor nu, och hon sparkar och rör sig varje dag som hon ska.

På RUL såg allting fint ut, jag vet faktiskt inte vad risken är att något är fel trots att det ser bra ut där, jag har inte heller tänkt på det alls lika mycket sedan jag började känna henne röra sig vid 21 fulla veckor.

Jag tror min oro var ganska starkt sammankopplad med ovisshet och hormoner... de här senaste två månaderna har varit de bästa i hela min graviditet hittills. Har varit förskonad ifrån foglossning och haft mycket energi. Tränade dock för hårt en gång (trodde jag tog det lugnt, men insåg inte hur mycket kroppen ändrats) och mådde pyton dagen efter, typ mördarträningsvärk i magen så jag satt och spydde.

Det är jobbigt tidigare i graviditeten. Om du bara kan hålla ut och distrahera dig med något är jag säker på att du snart kommer att komma in i en bättre period!

Kramar!

Hej

Vore jätte tacksam om du kunde uppdatera hur det gick för dig gissar att du fått ditt fina barn nu:) anledning att jag frågar är för att jag fick typ samma siffror som dig på kub och oron har inte släppt än.

Jag har inte fått bebis än, tyvärr. 39+3 idag och jag är sååå redo för bebis att komma! Men fått igångsättning bokad 25 aug, så försöker ställa in mig på att jag blir mamma "på riktigt" först helgen om två veckor.

Ska försöka komma ihåg att posta här när bebis behagar komma.

Har för övrigt själv en del oro kvar, nu främst kopplat till att något ska hinna gå fel med bebis innan den föds.

Hur går din graviditet i övrigt?

Så mysigt snart har du din bebis:) det går ok är jätte trött känner jätte tung och är bara i v 27 . Vore jätte tacksam om du uppdatera sen när du fått din älskling???? jag förstår hur du menar känner själv den oron i bland att nått skall hända med bebisen , jag håller tummarna att allt går bra för dig ????

Hej!

Blä för att känna sig tung! Har du testat att simma? Det tyckte jag var skönt, just för att få känna sig lite som vanligt, även om det inte är något världsrekord-tempo man håller hjälper också med svullnad i händer och fötter om du har det!

Jag är nu 40+1 och ingen bebis i sikte. Igångsättning bokad 25:e. Oron är min följeslagare, stöter idel på artiklar och reportage om bebisar som dött i magen eller vid förlossning, och jag lovar att jag inte letar efter dem, men det gör det ännu svårare att hålla sig lugn nu. Världens längsta vecka framför mig. Ändå ska jag väl vara glad att det vara är en vecka nu.

Pepp pepp peppa till dig och din sista trimester!

Fortsätt svara här, så svarar jag igen om ett par dagar eller så

Det är så märkligt det känns som dem här artiklarna förföljer en har också läst en hel del. Men vi ska inte tänka så håller fingrar och tår att allt går bra för oss båda , senast på tisdag har du din bebis :):):) ser fram emot att få höra ifrån dig!

Jag följer gärna dig också, när var det du hade BF?

Här verkar saker förresten ha kommit igång! Slemproppen kom i natt och har haft värkar sedan strax före 05. Kom igen bebis!

O vad spännande håller tummarna att allt går bra :):):) jag har bf 5/11 så det ett tag kvar.

Kanske nästa gång du svarar har du fått din finis:)

Så blev det! Men det blev också en betydligt mer utdragen process än jag hade trott. Här kommer hela berättelsen...

Värkarna slutade komma regelbundet vid 13 samma dag, och sen kom de sporadiskt, men Hade lite ont över tiden. Hade knappt sovit den natten, och sedan inte heller natten till söndag, så då kontaktade jag förlossningen för en bedömning och hjälp med smärtstillande.

Där visade det sig att bebis hade lite väl hög puls på CTG-kurvan, jag blev kvar i flera timmar, och då hann regelbundna värkar komma igång. Först var tionde minut, sedan var femte. Skulle skickats hem med morfinspruta och en sovdos, men fick stanna kvar iom att värkarna var så tätt ihop och jag bor i en annan stad. Tur det, för morfinet tog inte, och inte sömntabletten heller.

Mitt i natten hade jag så ont att jag hamnade på golvet under värkarna. Fick epidural trots att jag fortf hade 1 cm tapp kvar (hade haft 4 cm vid 17), sen var jag en timme senare öppen 3 cm (ibland går det fort). Då hade epiduralen verkat och de hade tagit hål på fosterhinnorna för att kompensera för den motsatta effekt epidural kan ha på värkarbetet. Jag kunde sova, smärtfri i nästan 1,5 ljuvlig timme. Sedan började det trycka nedåt. Värkarna hade dessutom kommit av sig, så jag fick värkinducerande dropp. På en timme gick jag till fullt öppen... (ibland går det JÄTTEfort).

Lustgas hade hunnit bli min vän, och epiduralen sätt fortfarande fint. Men fy katten i h*lvete vad ont det gör när bebisen pressas nedåt... efter ett par timmar av det så var jag beredd på att helt ge upp. Tyvärr ger kroppen en inte det alternativet, så ytterligare två timmar tog det, med byte mellan positioner och till slut en super-BM som bara tog kontrollen och så hur jag skulle göra, där jag äntligen fick pressa för fullt. Plötsligt var hon ute.

Och hon är perfekt! <3 Fullt frisk, stark, inga synbara fel eller avvikelser, med starka skrik och bra amningsteknik. Och nu är jag helt slut.

Man får ingen mat på förlossningen, utom mackor när man är klar, (vi hade med lite eget som tur var) och jag har inte sovit på tre nätter. Dessutom är det sjukt myclet väntan emellanåt och efteråt... bara att kolla att allt var bra med bebis och få träffa en barnläkare tog närmre 11 h.

Nu är Vi äntligen hemma, jag äter nattmacka med Brieost (äntligen!) Och ska snart amma lilla damen igen innan vi försöker sova

O vad roligt!!grattis till era fina dotter. Så skönt att läsa allt har gått bra och att hon mår prima :) tack för att du delade med dig och berätta. Jag kommer att återkomma när jag har fått min i november hoppas de går lika bra som för er. Grattis ännu en gång och lycka till med allt ni har framför er.