Någon som har beprövad erfarenhet kring trotsigt barn

Hur fungerar han på förskolan? Är det bara hemma han agerar så?

Min son var exakt likadan i den åldern och han har det svåraste formen av ADHD.

Ja på förskolan är han mkt lugnare, så fort man lämnar hemmet så är han oftast hur duktig som helst att ?uppföra? sig.

Ingen som har någon idé?!

Hur har ni hanterat hans trots tidigare? Har nån av er en auktoritet hos honom? Dvs nån som han lyssnar på? Ni måste bara sätta ganska strikta gränser för honom som inte under några omständigheter får tänjas. Ju hårdare och mer konsekvent ni håller er till dessa, desto snabbare fattar barn att så är det bara och börjar följa dem. Som ett alternativ skulle jag rekommendera att besöka en barnpsykolog (dvs att ni ska dit och prata och få hjälp på hur ni ska agera - inte att det är nåt fel på barnet utan i de flesta fall är det fel på föräldrarnas beteende )

Tack för svar. Ja jag känner själv att han är ett barn man behöver vara ganska konsekvent med, pappan är desto mjukare i hans sätt att hantera situationer. Tror att vi dessutom förstärker det och blir ?good cop, bad cop? för att vi tycker att den andra ?överdriver? sin autoritet.

Han trotsar mig såklart men det går alltid lättare då pappan inte är med. Då kan han klä på sig mm, men så fort pappan är med i rummet så kan han ?ingenting ?.

Hej. Jag tycker att ni skall söka hjälp. Arbetar som psykolog m barn från ålder 6-18 och träffar många fld som upplever liknande problem och leder föräldrautbildningar kring utmanade beteende hos barn. Det barnet ofta behöver är flds hjälp att hantera situationer som de ännu inte har utvecklat förmågor att klara av bättre. De fld jag träffar upplever alla förbättring när de får andra strategier men kan också uppleva en del skuld över att ha fått barnen att känna att de misslyckats under många år. Därför råder jag till att söka hjälp på tex mödrabarnhälsovård nu och inte vänta till destruktiva mönster konsolideras och barnets självkänsla påverkats, pga skäll, misslyckanden, ilska och konflikter i familjen.

Barn kan tex ha svårt m impulskontroll, att förutse situationer, att klara av att följa instruktioner i flera led, förstå hur andra upplever det eller byta aktivitet Osv. I dessa problemsitustioner behöver barnet er hjälp. tex genom att ni hjälper barnet på m kläder och samtidigt hjälper barnet till överblick genom att hänvisa till bilder på kläderna och ordningen eller berättar f barnet vad ni gör. det gäller även att ha rimliga krav på vad en treåring klarar och i vissa situationer. Det handlar även om att kravanpassa, välja sina strider f att inte skapa ett negativt familjeklimat, och försöka förstå barnets förmågor och perspektiv. Som fld kan En förundras över att barnet klarar vissa situationer ibland, ibland inte, och ibland verkar vilja förstöra, men då är det viktigt att försöka minnas att barn faktiskt gör så gott de kan. hoppas detta var till hjälp. Lycka till.

Tusen tack för ditt svar. Kändes skönt att få höra dina synpunkter. Vi får helt enkelt ta kontakt med dem.

Jag tror redan att jag skällt på honom för många gånger och att jag får honom att känna sig dålig då eftersom han ibland säger själv att han är dum mm. Även om jag självklar aldrig sagt att han ÄR dum men brukar säga att han ibland för dumma saker (då han gör illa någon eller dylikt).

Hoppas det går att reparera för han är samtidigt en känslig liten pojke.

Vi hade från typ ett år till ca femårsdagen bråk och skrik flera gånger varje dag. Slet tussar av sitt hår. Kastade saker. Slogs med oss, syskon och kompisar. Slog sig själv. Ja, okontrollerat jättearg helt enkelt.

Vi föräldrar pratade ihop oss, ganska ofta, och var så konsekventa vi orkade och förmådde. Ordnade vardagen så enkelt vi kunde (båda jobbar deltid). Var så lugna i vårt bemötande som vi orkade och förmådde. Försökte lära henne alternativ till att slåss. Pratade med henne. Skällde på henne när vi kokade över. Pratade med förskolepersonalen. Skyddade syskon. Skyddade henne från att skada sig själv. Stannade ibland hemma med henne från tex utflykter om det blev för mycket bråk vid påklädning, mycket för att det inte skulle gå ut över syskonet (som då fick åka på utflykten med en av föräldrarna). Körde henne utan ytterkläder i vagnen till förskolan om vintern när hon vägrade klä sig (det är nära). Konsekvenser mao.

Nu är hon en bestämd, men i övrigt rätt vanlig, femåring.

Tack ???????? va skönt att höra från någon som varit i liknande situation men där det löst sig ändå. Är kanske jobbigare för vissa barn att gå igenom olika faser. En del verkar ju ha väldigt milda ?problem? med sina barn och då tänker man själv och många runt omkring en, att de är vi som är föräldrar till dessa mer ?påfrestande ? barn, som gör något fel. Men det är nog inte så enkelt. Tack för att du delade med dig.

Stort lycka till! Är övertygad om att ni gör ert bästa som fld och även om en inte säger att barnet gör fel så känner de flesta barn sånt ändå. Särskilt de som är extra känsliga. En bra utgångspunkt tycker jag är att tänka på hur en som vuxen hade reagerat på de krav vi kan ställa på våra barn, tex kräva att de skall äta, stänga av padda, kissa när vi ber dem/omedelbart. Jag hade iaf inte blivit glad om chefen på jobbet kommit in och krävt att jag skulle gå och äta lunch asap...???? Hoppas nu ni får bra hjälp, skriv annars igen!