Jag gjorde abort, syster gravid

Jag tycker att du ska berätta det för dem. Det är ju något som du mår dåligt över.

När jag först blev gravid hade min syster nyligen fått operera bort livmodern och min svägerska genomgick kort därefter sitt andra missfall. De hade båda extremt svårt att glädjas med mig, men jag visste ju varför.

Om du är öppen med att du mår dåligt över alla bebisdiskussioner så blir det lättare för dig att emellanåt säga ?stopp nu behöver jag en paus i bebispratet?.

Jag tror dessutom att du själv kommer må bättre över att få prata om din abort.

Berätta det om du känner att det kan ge dig något men du måste inte om du inte vill. Du är ingen dålig dotter om du inte nämner detta för de har egentligen inget med det att göra. Annat än om du behöver stöd.

Du är absolut inte en dålig dotter gör att du inte berättar. Mår du bra av att hålla det för dig själv så gör det utan dåligt samvete. Mår du däremot dåligt och behöver ventilera med någon så skulle jag välja att berätta för den som det känns bäst med. Inte nödvändigtvis mamma eller syster om det inte är just dem du vill tala om det för såklart.

Jag gjorde själv abort för många år sedan och sa inget till min familj. Dock skvallrade pojkvännens styvpappa som fick reda på det så min mamma fick veta iallafall men de e en annan historia.

Kan förstå att du vill berätta, men samtidigt finns risken att det kommer negativt påverka din syster som njuter o är glad i sin graviditet. Du valde ändå att göra abort o nu är din syster gravid. Är det hennes första?

Ångrar du din abort mer för att hon är gravid nu o du jämför dig med henne?

Tycker absolut inte att du måste berätta om aborten. Självklart kan du hålla det för dig själv. Du är ingen dålig dotter bara för att du inte berättar exakt allt som händer i ditt liv. Det är okej om du vill hålla vissa saker privata.

Känner du fortfarande att aborten var rätt för dig? Eller känns det bara jobbigt för att det blir så påtagligt hur det hade kunnat vara för dig iom din systers graviditet? 

Tack för alla svar hörni! Känns lite bättre nu, att jag inte har någon ?skyldighet? att berätta för min mamma.

Aborten var rätt val då det inte var rätt läge. Vi vill gärna ha hus innan och som det ser ut nu med det ekonomiska läget i världen känns det inte bra att stressköpa hus för att en bebis ska få plats. Vi ville ju egentligen vänta tills allt med boende och det ekonomiska var stabilt, så det känns som ett bra beslut.

Tror det är som många av er säger, att det känns påtagligare för att hon är gravid. Hade hon inte varit det hade det nog inte varit lika jobbigt. Hon är den första i släkten att få barn och är väll lite avis på den uppmärksamhet det kommer med. Försöker glädjas åt att jag snart ska bli moster istället och få njuta av bebis utan att behöva få allt ?det jobbiga? som kommer med. Tack igen för eran pepp!