Jaha, då blir det separation...

Jag och min fortfarande sambo har varit ett par i knappt fyra år, bott ihop i 2,5 år. Vi är inte purunga, har varsitt barn från tidigare förhållanden. Vi blev blixtkära i varandra efter att ha varit bekanta i flera år. Efter att vi flyttade ihop har det blivit så att nästan all ledig tid drar han iväg på grund av sin tidskrävande hobby och jag är hemma själv eller med våra tonåringar eftersom vi bara har en bil.

Jag har fått dra det tyngsta lasset vad gäller vårt hem, matlagning, tvätt etc. För ett par helger sedan drog han iväg hela helgen och då slog det mig att jag inte känner mig uppskattad eller sedd överhuvudtaget. Det är knappt att jag får en kram ens. Häromdagen blev han irriterad på mig för att jag ville ge honom en kram, då brast det på nåt sätt, och jag blev jätteledsen. Dagen efter kom han hem från jobbet och frågade hur det var och jag började störtgråta. Jag lugnade väl ner mig efter en stund och det var nog första gången vi verkligen uttryckte hur vi båda kände, han har inga känslor kvar, det har visserligen jag, men å andra sidan trivs jag inte med att leva så här.

Tidigare när jag var ensamstående med min dotter mådde jag jättebra, ägnade mina barnlediga veckor åt umgänge med vänner eller bara umgicks med mig själv vilket jag behöver och uppskattar, bara ligga på soffan och läsa en bok till exempel. Så det är inte det att jag känner skräck för att bo själv, men jag vet inte vad som hänt, jag mår verkligen inte bra. Trots att jag själv gått och tänkt en tid på att det skulle vara skönt att separera och få rå mig själv igen. Är det känslan av att ha blivit ratad kanske? Hjälp mig bena ut varför jag tycker det är så jobbigt, när jag nästan önskat att det skulle bli så här!

Jag gjorde en lista på för- och nackdelar med att flytta isär, och plussidan övervägde. Men jag känner kärlek för honom fortfarande, och nu efter att vi faktiskt pratat på riktigt så är han mycket mer tillmötesgående gentemot mig. Det är kanske att han känner lättnad? Nu är det "bara" det praktiska att fixa, vi bor i hyresrätt och har inte gemensam ekonomi så vi är inte så värst intrasslade i varann. Men jag VILL INTE! Jag fattar inte, självständiga jag, vad har hänt?