• Mandel

    Pappan skickar personal m sonen till sjukhuset istället för att be mig!?!

    Måste bara fråga om någon mer har varit med om något liknande då jag upplever detta som så otroligt löjligt lågt korkat...

    Det är 1 år sedan vi skilde oss. Ingen otrohet inblandad och ingen mer än x-maken blev förvånad över att jag ville skilja mig efter 25 år. Hade varit dåligt i många år...
    Han har träffat en ny och hon har i princip redan flyttat in efter några månaders dejtande så han borde ju vara stolt och lycklig kan jag tycka.
    (Jag har inte presenterat någon ny.)
    Han har otroligt svårt för att kommunicera med mig och när vi hämtar/lämnar barn - vi har varannan vecka, så kan han knappt titta på mig. Han försöker ta allt via barnen istället för att ta det direkt med mig.
    Jag trodde att vi ändå skulle kunna fungera skapligt normalt med varandra och speciellt inför barnen med tanke på alla år vi levt ihop, men jag hade fel på den punkten. 
    Barnen är väl medvetna om att både pappa och hans nya och hennes barn är hjärtligt välkomna i mitt hus eftersom de är en del av mina barns liv, men de är också fullt medvetna om att jag inte är välkommen innanför dörren hos pappa...

    Nu börjar jag dock sura ihop på detta tramsande från hans sida. Det är våra barns bästa det handlar om och då får han faktiskt ta och skärpa till sig.
    Droppen blev igår. Det är pappavecka och sonen har en tid på sjukan idag och när jag pratade med sonen igår så berättade han att pappa är sjuk så då ska en av pappas anställda följa med sonen till sjukan på undersökningstiden!!!
    Varför i h-vete hör han inte av sig till mig och ber mig åka till sjukan med sonen???
    Det är ju mitt barn och inte personalens barn. Mitt ansvar!

    Har någon annan varit med om något liknande???

    Eller är jag bara löjlig som reagerar över huvudtaget?


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Svar på tråden Pappan skickar personal m sonen till sjukhuset istället för att be mig!?!
  • Bjoer
    Mandel skrev 2020-04-03 09:31:12 följande:
    Jag vet, men jag blir bara så besviken över att vi inte kan hantera detta som vuxna människor. 
    Att det inte är barnen som är fokus utan att man ska vara "kränkt" och agera utifrån det.
    Men om vi ska vara ärliga nu, om det kom som en överraskning för honom efter 25 års förhållande att du ville separera så har det nog varit lite brist i kommunikationen redan innan, eller hur? Det är ju inte så konstigt då att han kanske känner sig sviken, ledsen och sårad och därför vill ha så lite kontakt med dig som möjligt. Han har ju inte kommit över relationen och separationen än. Jag menar, det är ju lätt från ditt håll, som var känslomässigt redo flera år i förväg, att hantera detta "som vuxna människor" men det är inte samma sak för honom. Jag tror att eftersom du var den som initierade separationen så får du räkna med att vara mer tillmötesgående en tid framöver för att få det att fungera smidigt.

    Sen tycker jag nog att han hanterade det som en vuxen människa, nämligen löste problemet. Men han löste det på ett sätt som fungerade för honom.
  • Anonym (förälder)

    Fast en viktig fråga är väl vad sonen tyckte.
    Var han ok med att pappas kollega följde med till sjukhuset
    eller tyckte han att det var jobbigt att någon utomstående följe med?
    Det beror ju på ålder och varför han hade en tid på sjukhuset.
    Man får ju också alltid visa leg när man följer med barn in på sjukhus
    eftersom man inte får ge ut medicinska uppgifter hur som helst det ju enbart är för vårdnadshavare.
    Hur väl känner sonen kollegan? 
    Är det någon han känner väl så han var bekväm med att han följde med?

  • Mrs Moneybags

    Ja, jag skulle ju tycka att det var lite konstigt att han inte ringde och sa - hej, jag är sjuk och X ska till doktorn idag, kan du ta det? 

    Men då utgår jag ju ifrån en normal relation och inte från er dysfunktionella relation.

    Det spelar också roll hur gammalt barnet är. Om det är en treåring skulle jag bli väldigt förvånad, men om det är en 13-åring spelar det mindre roll. 

  • Mandel
    Bjoer skrev 2020-04-03 10:03:03 följande:
    Men om vi ska vara ärliga nu, om det kom som en överraskning för honom efter 25 års förhållande att du ville separera så har det nog varit lite brist i kommunikationen redan innan, eller hur? Det är ju inte så konstigt då att han kanske känner sig sviken, ledsen och sårad och därför vill ha så lite kontakt med dig som möjligt. Han har ju inte kommit över relationen och separationen än. Jag menar, det är ju lätt från ditt håll, som var känslomässigt redo flera år i förväg, att hantera detta "som vuxna människor" men det är inte samma sak för honom. Jag tror att eftersom du var den som initierade separationen så får du räkna med att vara mer tillmötesgående en tid framöver för att få det att fungera smidigt.

    Sen tycker jag nog att han hanterade det som en vuxen människa, nämligen löste problemet. Men han löste det på ett sätt som fungerade för honom.
    Överraskningen bestod i att man vägrade inse och lyssna. Inte på att det inte hade kommunicerats. Är man ofelbar så är man.

    Vi har provat familjeterapi 2 omgångar, jag har sagt att jag vill skilja mig och beställt hem papper 2 gånger tidigare och han har lovat att skärpa till sig. 
    Jag har mer eller mindre dagligen de sista åren av vårt förhållande pratat om kommunikation och kompensation.

    Han är arbetsnarkoman och jobbade typ 7-23 vardagar och 9-17(20) helger.
    Han tyckte jag var orättvis som gnällde på honom eftersom han aldrig gnällde på mig och då svarade jag alltid att jag skulle inte heller ha mage att gnälla om jag kunde komma och gå som jag ville. Någon annan tog hand om barnen, alltid lagad mat på bordet, rena underkläder i byrån, någon annan skötte hem, bil och trädgård osv. Jag skulle verkligen inte gnälla då!
    Och nej, hans eviga jobbande gynnade inte mig ett dugg ekonomiskt. Såg aldrig röken av några pengar trots att han lovade att barnen och jag skulle få pengar så vi kunde roa oss om helgerna istället för att sitta hemma och vänta på en pappa/make som aldrig kom hem.
    Så jag har pratat för döva öron.
    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Anonym (Konstigt)

    Som många säger så tycker jag att det beror väldigt mycket på varför barnet skulle till läkare och hur barnet tycker om det.

    Nu vet du hur saker hanteras av pappan och för att förebygga detta nästa gång så bokar du om sådanan besök till att hamna på dina veckor. Brukar inte vara några problem att boka om en tid när man väl har fått kallelse. Då behöver du inte oroa dig för om pappan kommer följa med eller inte. Då har du full kontroll!

  • Mandel
    Anonym (Konstigt) skrev 2020-04-03 11:04:15 följande:

    Som många säger så tycker jag att det beror väldigt mycket på varför barnet skulle till läkare och hur barnet tycker om det.

    Nu vet du hur saker hanteras av pappan och för att förebygga detta nästa gång så bokar du om sådanan besök till att hamna på dina veckor. Brukar inte vara några problem att boka om en tid när man väl har fått kallelse. Då behöver du inte oroa dig för om pappan kommer följa med eller inte. Då har du full kontroll!


    Barnen är skrivna hos pappan då jag flyttade därifrån så allt kommer direkt till honom.
    Svårt att styra om då.
    Och han får jättegärna ta med dem till sjukan och tandläkare eller vad som helst när som helst och det vet jag att han fixar med bravur, det är mer att nu när han är sjuk kan jag tycka att jag kunde fått åka istället för att han skickade en anställd.

    Men jag har insett att det är fel av mig att vilja ha ansvar för mitt eget barn även om det råkar vara pappavecka.
    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Anonym (Konstigt)
    Mandel skrev 2020-04-03 11:13:35 följande:

    Barnen är skrivna hos pappan då jag flyttade därifrån så allt kommer direkt till honom.

    Svårt att styra om då.

    Och han får jättegärna ta med dem till sjukan och tandläkare eller vad som helst när som helst och det vet jag att han fixar med bravur, det är mer att nu när han är sjuk kan jag tycka att jag kunde fått åka istället för att han skickade en anställd.

    Men jag har insett att det är fel av mig att vilja ha ansvar för mitt eget barn även om det råkar vara pappavecka.


    Jag hade också blivit irriterad och tyckt som dig. Kan du inte be mottagningen att skicka ut kallelse till båda vårdnadshavarna? Då har du ändå koll och kan checka av med honom innan om han tänker hå på besöket eller inte. Väljer han att skicka någon annan med barnet då kan du väl möte upp barnet där och följa med in? Ingen som kan neka dig det då du är vårdnadshavare.
  • Anonym (J)

    Jag hade reagerat som dig. Kan inte han och det är hans vecka är det väl klart att han åtminstonde frågar dig om du kan gå. Vem drar in någon helt oberörd?

  • Anonym (ooo)
    Mandel skrev 2020-04-03 09:31:12 följande:
    Jag vet, men jag blir bara så besviken över att vi inte kan hantera detta som vuxna människor. 
    Att det inte är barnen som är fokus utan att man ska vara "kränkt" och agera utifrån det.
    Jag tycker det beror på vad barnet ville och vad det var för orsak man hade en läkartid. Hur gammalt är barnet? 

    Om barnet inte tyckte det var en big deal att någon annan gick med = ok. Om barnet däremot var nervös för läkarbesöket och gärna hade haft mamma eller pappa med sig, då håller jag med om att pappan borde kollat med dig, TS. 
  • Anonym (1177)

    Kolla om du kan lägga till barnen på 1177 mina sidor. Där har jag mina barn och alla tider skickas dit

  • Mandel
    Anonym (1177) skrev 2020-04-03 16:46:22 följande:

    Kolla om du kan lägga till barnen på 1177 mina sidor. Där har jag mina barn och alla tider skickas dit


    Det handlar inte om att jag ska sköta alla besök eller ens närvara även om det är pappans vecka.

    Han fixar det galant på egen hand utan nu var det en enskild händelse där han valde att skicka en icke anhörig istället för att be mig.

    Jag blev ledsen/besviken över det.
    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Anonym (1177)
    Mandel skrev 2020-04-05 06:31:59 följande:

    Det handlar inte om att jag ska sköta alla besök eller ens närvara även om det är pappans vecka.

    Han fixar det galant på egen hand utan nu var det en enskild händelse där han valde att skicka en icke anhörig istället för att be mig.

    Jag blev ledsen/besviken över det.


    Förstår att du är besviken och det är väldigt inte okej att göra som han gjort. Men du skrev att alla besök skickas hem till honom och du inte alltid vet. Så som Konstig skrev ser du så har du mer koll och kan checka av. För jag tycker inte hans anställda ska med på läkarbesök
Svar på tråden Pappan skickar personal m sonen till sjukhuset istället för att be mig!?!