Råd inför förlossning att undvika att drabbas av panik
Min första förlossning gick enligt regelboken, MEN när krystvärkarna kom så fick jag sådan panik så jag visste inte vart ja skulle ta vägen... det var den fruktansvärda känslan av att ha ett glödande vedträ uppkört i röven som orsakade paniken... hyperventilerade och ville bara fly från allt!
hur har ni gjort för att undvika att få panik när smärtan/obehaget är som värst?
Nu inför förlossning nr 2 så tänker jag att mannen ska försöka påminna mig om att smärtan är övergående och att den inte är för alltid och att det kanske kan hjälpa mig mentalt att våga ?möta? smärtan, men det vet ja ju inte om det fungerar när man väl ligger där ;) Minnet av att känna att man är inlåst i sin egen kropp skrämmer mig och vill inte känna så igen eftersom att bortsett från paniken var det en häftig upplevelse! Detta är förmodligen sista barnet och vill ha en positiv sista förlossning <3