Kan jag svika mitt barn?

Omöjligt att veta om det va rätt val eller inte. Det kommer du själv aldrig att veta. Finns många faktorer som spelar in här.

1 du är just nu förälskad och det verkar vara en stark förälskelse. Men kommer den att övergå till kärlek?

2 barn i bilden.

3 det trygga är alltid tryggt, där tar du ingen rsik för du vet vad du får.

Du kommer aldrig veta om den nya är mannen i ditt liv om du inte satsar. Du tog en jävligt drastiskt och plötsligt beslut och kastade dig direkt in i ett nytt förhållande. Kanske det kommer fungera bättre med ditt ex igen efter att du skakat om i ert förhållande eller så blir det inte bättre.

Det råd jag kan ge är att inte gå tillbaka enbart för ditt barn. Det blir så mycket jobbigare om ni skiljer på er igen. Barn kommer över saker, kanske inte det snyggaste uppbrottet då det verkar ha varit plötsligt och drastiskt. Enda gången jag kan tycka det är ok att hålla ihop för barnens skull är om båda är med på det och man får det att fungera. Inte en massa bråk.

Jag skulle råda dig att ta lite tid för att fundera och vara helt ensam. Lätt att blunda för sina problem och känslor genom att kasta sig in i en ny relation. Kanske gå till en terapeut med ditt ex och prata om vad som hänt. Vad fick dig att känna denna livskris? Hur mår du egentligen? Är du hög på lyckorus efter lite förändring och spänning i vardagen eller är du på rätt väg?

Ja du har gjort fel. Ja du har svikit ditt barn och din man. Om han är så dum att han vill ha dig tillbaka så borde du verkligen fundera på att krypa på dina bara knän och tacka honom för en ny chans. Räkna med att han kan ha bittra stunder framöver.

Det kan bara du svara på. Men verkar ju inte lovande att söka sig tillbaka till någon man inte trivs med bara för att första förhållandet efter inte blev lyckat.

Ja det låter verkligen som att du varit egoistisk och svikit ditt barn. Jag har gjort precis samma sak för många år sedan och ångrar inget så mycket som det.

Fast det handlar inte om det, handlar om att man kanske borde stå ut åtminstone några år till för att ge barnet trygghet med båda föräldrar

Jag har testat det. Att stå ut. Det är kvävande.

De flesta av oss som varit i långa förhållandet har nog i perioder fått stå ut. Det är inte alltid så jävla roligt alls att leva ihop men har man skaffat barn ihop får ens egna ego stå tillbaka. Allt annat är inget annat än egoistisk. Känns som att en del tror att det löser sig att fly så fort livet känns lite kvävande eller tråkigt. Omoget. Gjorde också så när jag var ung och dum i huvudet. Som tur var tog han tillbaka mig och vi har nu varit ihop i 20 år.

Till ?k? : Oj, kanske var du en egoistisk jävel. Bra du lyckats ändra det. Det är alltid lättast att utgå från sig själv. Men det kan se annorlunda ut för andra, just sayin....Dessutom tycker jag du verkar elak. Hoppas jag har fel. Ibland ändrar ju folk sig när de börjar reflektera. Inte alla kan, men de som kan...

Det låter ju som att allt skedde väldigt plötsligt och dramatiskt där, och det kanske inte var det bästa för barnet nej. Men det är ju gjort nu och i grunden är även bara du en människa, du får väl försöka att sitta lite lugnt i båten nu istället.

För det är det jag tycker du borde göra. Att rusa tillbaka till exet och försöka igen där riskerar att bara bli en ännu värre soppa och att påverka ditt barn ännu mer. Ta det lugnt. Sitt ner i båten. Ge dig själv utrymme och tid att tänka och känna efter ordentligt innan du gör upp en plan. Och förklara detta för männen. Det kanske inte är det schysstaste mot dem och kanske en eller bägge inte väntar på dig, men för ditt barn tror jag det bästa är att du fattar ett beslut om riktning, genomför den lugnt och metodiskt och så långt möjligt FORTSÄTTER i samma riktning istället för att hatta fram och tillbaka med vilda kast. 

Först och främst behöver du väl lista ut VARFÖR du gick till den här andra mannen till att börja med. Var din relation hemma dålig? Är det helt enkelt så att han är ditt livs kärlek på ett annat sätt in ditt barns pappa? Om något av detta stämmer tror jag inte att det blir lyckat att försöka gå tillbaka till ditt ex. Men försök så långt som möjligt att analysera detta mer objektivt (då förälskelse tyvärr är en stark och förblindande kraft). Försök spalta upp vad som inte kändes 100% i förhållandet till barnets pappa och vad det är med den nya mannen som eventuellt är genuint bättre efter att du försökt skala av "förälskad"-delen i attraktionen till honom.