Har börjat knarka pga sambon

Jag orkar inte mer, min sambo röker på en hel del och tar amfetamin ibland typ en gång i månaden. Har inte direkt varit i kontakt med sånt innan han kom i mitt liv. Mitt samvete säger att det är fel. Men jag älskar honom så mycket.

Han säger att jag får säga nej till honom och att han kan sluta för att han älskar mig. Men jag har inte sett nånting som visat med handling att han tänker sluta. Han säger det ofta när han är påtänd att han ska sluta för min skull för han älskar mig så mycket.

Jag lever på hoppet och jag orkar snart inte mer. Han verkar ändå ha skaplig kontroll över missbruket men jag är trött. Han frågar mig om jag vill ta droger ibland och jag har börjat ta en del under en period nu när jag mått dåligt. Däremot känns det åt helvete och jag vill inte ta droger och har hela livet hållit mig ifrån det. Känns ibland som jag måste göra slut med honom för att själv inte behöva ta droger, och samtidigt känner jag mig så taskig om jag gör slut när jag själv gör samma sak. Har pratat med honom och sagt att jag vill sluta helt och att han aldrig ska fråga mig om jag vill ha.

Känner att jag sviker honom om jag gör slut, jag vet att jag är hans livs kärlek. Vet inte hur jag ska klara av att kasta ut honom, var ska han bo tänker jag osv

Ge mig råd

Jag orkar inte mer, min sambo röker på en hel del och tar amfetamin ibland typ en gång i månaden. Har inte direkt varit i kontakt med sånt innan han kom i mitt liv. Mitt samvete säger att det är fel. Men jag älskar honom så mycket.

Han säger att jag får säga nej till honom och att han kan sluta för att han älskar mig. Men jag har inte sett nånting som visat med handling att han tänker sluta. Han säger det ofta när han är påtänd att han ska sluta för min skull för han älskar mig så mycket.

Jag lever på hoppet och jag orkar snart inte mer. Han verkar ändå ha skaplig kontroll över missbruket men jag är trött. Han frågar mig om jag vill ta droger ibland och jag har börjat ta en del under en period nu när jag mått dåligt. Däremot känns det åt helvete och jag vill inte ta droger och har hela livet hållit mig ifrån det. Känns ibland som jag måste göra slut med honom för att själv inte behöva ta droger, och samtidigt känner jag mig så taskig om jag gör slut när jag själv gör samma sak. Har pratat med honom och sagt att jag vill sluta helt och att han aldrig ska fråga mig om jag vill ha.

Känner att jag sviker honom om jag gör slut, jag vet att jag är hans livs kärlek. Vet inte hur jag ska klara av att kasta ut honom, var ska han bo tänker jag osv

Ge mig råd

Jag orkar inte mer, min sambo röker på en hel del och tar amfetamin ibland typ en gång i månaden. Har inte direkt varit i kontakt med sånt innan han kom i mitt liv. Mitt samvete säger att det är fel. Men jag älskar honom så mycket.

Han säger att jag får säga nej till honom och att han kan sluta för att han älskar mig. Men jag har inte sett nånting som visat med handling att han tänker sluta. Han säger det ofta när han är påtänd att han ska sluta för min skull för han älskar mig så mycket.

Jag lever på hoppet och jag orkar snart inte mer. Han verkar ändå ha skaplig kontroll över missbruket men jag är trött. Han frågar mig om jag vill ta droger ibland och jag har börjat ta en del under en period nu när jag mått dåligt. Däremot känns det åt helvete och jag vill inte ta droger och har hela livet hållit mig ifrån det. Känns ibland som jag måste göra slut med honom för att själv inte behöva ta droger, och samtidigt känner jag mig så taskig om jag gör slut när jag själv gör samma sak. Har pratat med honom och sagt att jag vill sluta helt och att han aldrig ska fråga mig om jag vill ha.

Känner att jag sviker honom om jag gör slut, jag vet att jag är hans livs kärlek. Vet inte hur jag ska klara av att kasta ut honom, var ska han bo tänker jag osv

Ge mig råd

Hej, jag tycker det är bra att du skrivit här.... Det är inte lätt beslut men jag tror att det är rätt beslut i längden... Att du gör slut med honom. Ställ ultimatum att han får välja mellan dig och drogerna. Tror tyvärr att han kommer välja drogerna. Det är inte ditt fel och inget som du kan påverka så länge han själv inte gör det krävs för att kunna sluta. 

Din rubrik visar ju hur de ser ut i förhållandet att du har provat knark på grund av honom. Det är allvarligt men du kan inte skylla på sambon. Han tycker säkert att det är bra om ni knarkar tillsammans och ingen som klagar på att han ska sluta då och som du säger speciellt när han är påverkad så är han inne på det spåret. Förnuftet försvinner ju tyvärr.

Det finns en liknelse som man kan tillämpa på ett förhållande.

Det är att om en person befinner sig på en stol och den andra på marken så är det mycket lättare för den personen som är på marken att dra ner den som är på stolen. Än vad det är för den som befinner sig på stolen att dra upp den som är på marken. 

Jag behöver ju inte säga att det är du som befinner dig på stolen...skämt och sido. Men än person som påverkar dig så negativt att du börjat prova droger det allvarligt, det är farligt att du dras in i droger och tänker att en framtid med barn är absolut inte bra....och att folk som tar droger blir oberäkneliga och tenderar att öka dosen för att få samma effekt. 

Han är säkert en jättebra kille och ni passar jättebra ihop men allt det förstör man tyvärr med droger. 

Och jag tycker du med sunt förnuft  och nyktra ögon ska ta hjälp och stöd att kunna bryta ifrån honom om han inte tar hjälp o slutar.. Han behöver troligen hjälp för att sluta. 

Det finns många som har kunskap om detta....

Det är en hjälp till honom också för att du lämnar honom kan vara ett uppvaknande för honom och det kan du säga också....medan han fortfarande inte är så hårt i klorna....att det är dagligen..

Lycka till och var rädd om dig!

Been there, done that. För drygt 10 år sedan kom jag från världens tristaste förhållande. Träffade killen med stort K och han var så jäkla härlig, spännande och jag var så jäkla kär. Han berättade rätt tidigt att han emellanåt använde tjack, han bjöd mig ett par gånger och de första gångerna tackade jag nej, men efter ett tag testade jag, trots att det från början var emot allt jag stod för. Skyller inte på honom men så blev det bara. Vi tog droger ihop under några månader, sedan lessnade jag ganska fort och slutade. Han lovade också att han skulle sluta. Jag blev gravid och redan under graviditeten tog han droger igen - med enda skillnaden att han inte var öppen om det mot mig längre. Och så fortsatte det, han kunde självklart ha uppehåll i en månad eller två, men slutade alltid med att han gick tillbaka. Höll på av och till tills han fick en psykos som han aldrig återhämtade sig ifrån. Idag känner han varken igen sitt barn eller mig.

Så, om jag får ge dig ett enda råd så är det vänd dig om och spring, och kom aldrig tillbaka.

Men du behöver inte bry dig om vad han tycker och tänker. Att du tagit  droger har inte med saken att göra, du kan bara säga att du vill sluta med droger och kan då inte vara tillsammans med honom så länge han också tar droger.

Förstår han inte det själv, så är det inte ditt problem. Ditt liv är ditt ansvar, och hans liv är  hans ansvar.