Jag är separerad sen ett år tiillbaka oxh min nioåriga dotter blir helt vansinnig bara vid tanken om jag ska träffa någon.
Jag tycker att der är en stor stressfaktor. Hon tycker hellre att jag ska vara helt ensam. Jag har svårt för att hsntera detta.
Ärligt talat så har jag liksom svårt att förstå det redan nu. Att hon inte bryr sig alls om att jag är ensam.
Förstår henne. Hon vill väl inte ha en för henne främmande människa i ert hem som kanske kommer med nya regler eller helt enkelt gör att hon inte kan vara sig själv hemma. Jag var likadan, min mamma försökte och det gick väl sådär, sen kom mannen med hans dotter som var i min åkder och då fräste jag och betedde mig riktigt ila mot henne för jag ville inte ha en konkurrent hemma. Och efter det slutade dem träffas, sen har hon inte träffat nån ny medan jag bodde hemma men det har hon iofs inte nu heller.
Bra exempel. Du förstörde din mammas kärleksliv, jagade bort mannen i hennes liv och dömde henne till ensamhet.
Hur vet du att han INTE var mannen i hennes liv? Intrycket är att du avskräckte henne så pass att hon inte vågat träffa någon och när du vuxit upp hade hon vant sig vid ensamheten.
Att hota med att bo hos den andre föräldern på heltid är väldigt effektivt och väldigt elakt. Självklart att din mamma inte ville avstå dig. Fast du var en elak skitunge...
Men hon var ändå ett barn då det inträffade så hon bär absolut inte ansvaret för sin mammas lyckade eller misslyckade relationer. Hon var ett barn och agerade som ett barn och försökte försvara sin trygghet och skjuta bort det läskiga och okända som kommer med förändring. Det var mamman ansvar att ta kontrollen och reda ut det med sitt barn, hon var den vuxna och har ansvaret för sitt eget liv och sina relationer
Ja du har rätt. Mamman skulle agerat annorlunda, träffat mannen på barnfria veckor och introducerat honom långsamt. Men du måste hålla med om att hotet från ens barn att permanent flytta till den andra föräldern skrämmer. Att ett barn agerar så själviskt som TS gjorde då har jag förståelse för. Men hon tycks även som vuxen sakna insikt i hur elak hon var och att det faktiskt kunnat påverka mammans liv i negativ riktning.
Precis så. Tack. För det är faktiskt så att har man skaffat barn så kommer barnet först. Att jag redan hade andra problem så so m mobbning och kände mig otrygg i skolan gjorde ju såklart att hemma var ännu viktigare att försvara, hade en okänd man flyttat in så hade jag förlorat tryggheten även där. Men vissa verkar tycka att en vuxens kärleksliv är viktigast av allt och barnen kommer på andra plats.
Förstår henne. Hon vill väl inte ha en för henne främmande människa i ert hem som kanske kommer med nya regler eller helt enkelt gör att hon inte kan vara sig själv hemma. Jag var likadan, min mamma försökte och det gick väl sådär, sen kom mannen med hans dotter som var i min åkder och då fräste jag och betedde mig riktigt ila mot henne för jag ville inte ha en konkurrent hemma. Och efter det slutade dem träffas, sen har hon inte träffat nån ny medan jag bodde hemma men det har hon iofs inte nu heller.