Siden skrev 2020-04-20 10:28:44 följande:
Tack för ditt svar. Ja, det är väldigt tufft. Vi har pratat om ett till barn flera gånger. Förra sommaren så sa min man att vi kunde börja försöka efter sommaren. Då var jag jätteglad. Sen sa han plötsligt att jag behövde ha ett bättre betalt jobb före vi kunde försöka få barn. Det såg jag till att skaffa under vintern. Vi pratade igen i vintras och då sa han att vi kunde börja försöka denna sommar. Men nu tog jag upp det igen och då sa han plötsligt nej till idén om ett till barn. Han sa att han inte tycker att vi har det tillräckligt bra som par och att han vill att jag tar ansvar över bebisen helt ensam i så fall. Jag har längtat i ett år nu och är ledsen och gråter nästan varje mens. Började gråta när min vän sms:ade att hon var gravid. Kollar bebisbilder varje dag på nätet. Det tar liksom över ens liv, det här med barnlängtan. Trots att jag är väldigt glad över det barn jag redan har. Jag är även glad över mitt barns halvsyskon. Hur har det blivit för er parrelation med ett till barn? Är glad för din skull att du fick som du ville.
Åh jag förstår helt och fullt barnlängtan som tar över. Det betyder inte att man inte är nöjd och älskar det/de barn man redan har utan mer att man inte känner sig klar. Att man har en önskan att välkomna ytterligare en liten person till sin familj.
Tråkigt att din man betett sig på detta sätt. Att vara otydlig och förhala och även kräva att du ska byta jobb. Det ger dig ju väldiga förhoppningar på att han är med på tåget. Sen tycker jag hans krav om att du ska ta hand om bebisen själv tyder på att han inte vill ha fler barn.
Hur menar han när han säger att ni inte har det bra som par? Vad gör han för att det ska bli bättre? Och han är också otydlig där för han antyder att om ni skulle ha det bra skulle ni kunna skaffa ett till barn.
Men jag tycker du kan börja med att prata med honom om er relation generellt och hur ni ska kunna få det bättre. Kommunikation anser jag vara superviktigt i en relation för att vara tydliga och försöka förstå varandra. Och i den vevan fråga honom om han kan tänka sig barn igen. Ordentligt be honom svara exakt vad han känner.
Åh svår fråga.. Vi har varit tillsammans länge. Vi har tagit oss igenom ett par ordentliga dippar i vårt förhållande så jag känner att vi har en stark grund att stå på. Sedan vi fick minsta barnet som nu är 3 år, har vi dock haft det svårt. Vår minsta är mycket energisk, kräver full uppmärksamhet hela tiden, sover för det mesta väldigt dåligt så vi är generellt trötta för det mesta. Vi försöker så gott det går även ge tid till våra äldre barn och nånstans där räcker inte tid/ork till varandra. Vi är fortfarande tillsammans och inte på väg mot någon separation men om det fortsätter så här så vet jag inte hur der kommer gå. Det går som i vågor upp och ner. Ibland känns det bättre, det är när vi lyckats få lite mer tid till varandra, sen blir det sämre när vi inte hunnit med varandra. Det mesta handlar om att vi är trötta. Så det är kämpigt.
