Behöver lite kloka tankar och råd från andra som, precis som jag har ett distansförhållande. Träffar ni era partners som bor i andra städer nu under coronapandemin? Jag och min partner har inte träffats på över en månad och det känns ohållbart att fortsätta att inte ses om pandemin håller på under en längre tid. Hur tänker ni andra?
Många telefonsamtal blir det, dock inte telefonsex varje gång haha.
Det är ca 45 mil emellan oss. Och bil skulle det bli isf. Men med tanke på fhm rekommendationer känns det omoraliskt ändå.
Ja vi bor i olika länder pga studier och har setts en långhelg i mån fram tills nu (snart ett års relation). Men det var tänkt att vi skulle ha en månad ihop i sommar och så lär det inte bli :/ Det var två mån sen vi sågs senast. Det tär men vi håller ut. Kan vi inte ses något alls innan hösten blir det otroligt tungt :(
Ja det är otroligt jobbigt att inte kunna ses och inte heller veta när man kan ses nästa gång. Hur håller ni kärleken vid liv nu? Om ni hade bott i olika städer i Sverige, tror du att ni hade träffats då, trots viruset?
Jag umgås med de få närmaste stabila som jag brukar att umgås med; med min familj hemma, med min VMF (annan stad) och med min bror (annan kommun). Åker med egen bil mellan dem, mig och jobbet; och håller mig borta från folksamlingar (som rekommenderat) för andras skull mer än min egen. Mina äldre släktingar etc pratar jag ist med på telefon. ... Med vänlig hälsning, Pentra
Tack för ditt svar Pentra!
Ja det är otroligt jobbigt att inte kunna ses och inte heller veta när man kan ses nästa gång. Hur håller ni kärleken vid liv nu? Om ni hade bott i olika städer i Sverige, tror du att ni hade träffats då, trots viruset?
Usch vilken jobbig situation! Tror du att du kommer åka dit i början av maj om flygtrafiken öppnar upp, även om det innebär att du måste sitta i karantän ett tag?
Jag tänker att man såklart fixar att vara ifrån varandra i några månader om förhållandet är stabilt, även om saknaden är väldigt jobbig. Men om detta håller på i halvår eller år blir det ju väldigt svårt.
Usch vilken jobbig situation! Tror du att du kommer åka dit i början av maj om flygtrafiken öppnar upp, även om det innebär att du måste sitta i karantän ett tag?
Jag tänker att man såklart fixar att vara ifrån varandra i några månader om förhållandet är stabilt, även om saknaden är väldigt jobbig. Men om detta håller på i halvår eller år blir det ju väldigt svårt.
Jag har en kompis som har distansförhållande med en kille i Sverige. Hon bor också i Sverige men de bor i olika regioner. Hon träffar inga kompisar alls eller går i butiker, osv. Hon går till och från jobbet 1
40 minuter varje dag dvs undviker kollektivtrafiken på vardagar. Hon är typ ensam på kontoret och samma för hennes kille på hans arbetsplats.
Ingen av dem har bil men de har setts varannan helg och ena gånger åker hon och andra gången åker han. De reser sent på fredagen runt 23 och hemresa vid 22-tiden. Resan tar 1 timme och 15 minuter. Hon har berättat att hittills har det varit 5 st i vagnen (SJ) när hon rest.
När de ses så umgås det bara med varandra. Dock har de pratat tidigare om att flytta ihop i framtiden men inte haft bråttom men när jag pratade med henne senast så höll hon på att leta jobb i hans stad och hoppades de skulle kunna flytta ihop i sommar redan.
Ne, vi väntar inte längre. Det är 3 månader nu sedan vi sågs. I början av juni ska vi äntligen träffas. Jag är frisk, hanr frisk, jag kör bil utan att stanna och utsätter ingen.