Sexliv som inte funkar

Nej inte egentligen, inte alls.

Enda skillnaden är ju att jag på nåt sätt accepterar att det blir ingen sex, men att jag samtidigt bestämmer det själv och då blir jag mindre missnöjd, men fortfarande utan sex.

Rätt usel metod egentligen  ????

Sex är ju så grundläggande i en relation. Är precis som dig, det är en stund där man möts och bara fokuserar på varandra, bekräftar varandra, får närhet. Det är så mycket mer än bara en orgasm. Jag vill också ofta och som det är i princip alltid jag som tar initiativ. Har även backat för jag känner mig för "på". Jag får en känsla av att han även har lite svårt för att det är han "mannen" i relationen som vill mindre. Han tar det nog lite personligt, och ibland tror jag han säger han vill fast han inte orkar/här lust, just av den orsaken att han känner sig omanlig.

Förstår din frustration att du inte kan ta initiativ utan måste vänta ut. Han måste ju öva på att ändå göra nåt ibland när han inte är supersugen. Kan ju inte va så att bara den ena i förhållandet får va den som kan visa när man vill. Han borde kanske jobba med sig själv när det gäller press/krav. Verkar som han alltid då blir osugen för att du vill?

Man måste kunna ta ett nej såklart men ibland måste man faktiskt görs uppoffringar för varandra. Även om inte han vill ha penetrerande sex kan ni ju ligga nakna jämte varandra och han kan ta på dig och smeka dig/ slicka dig. Ni kan kyssas. Det borde inte va svårt att vilja ge den man älskar.

Var även såhär i min tidigare relation :/ Jag har alltid varit den som velat mest.

Sex är ju så grundläggande i en relation. Är precis som dig, det är en stund där man möts och bara fokuserar på varandra, bekräftar varandra, får närhet. Det är så mycket mer än bara en orgasm. Jag vill också ofta och som det är i princip alltid jag som tar initiativ. Har även backat för jag känner mig för "på". Jag får en känsla av att han även har lite svårt för att det är han "mannen" i relationen som vill mindre. Han tar det nog lite personligt, och ibland tror jag han säger han vill fast han inte orkar/här lust, just av den orsaken att han känner sig omanlig.

Förstår din frustration att du inte kan ta initiativ utan måste vänta ut. Han måste ju öva på att ändå göra nåt ibland när han inte är supersugen. Kan ju inte va så att bara den ena i förhållandet får va den som kan visa när man vill. Han borde kanske jobba med sig själv när det gäller press/krav. Verkar som han alltid då blir osugen för att du vill?

Man måste kunna ta ett nej såklart men ibland måste man faktiskt görs uppoffringar för varandra. Även om inte han vill ha penetrerande sex kan ni ju ligga nakna jämte varandra och han kan ta på dig och smeka dig/ slicka dig. Ni kan kyssas. Det borde inte va svårt att vilja ge den man älskar.

Var även såhär i min tidigare relation :/ Jag har alltid varit den som velat mest.

Tyvärr krävs det en vilja från bägge det är en grundförutsättning.

Om relationen är bra i övrigt så gör du säkert redan alla rätt :)

Viktigt att inte skuldbelägga sig själv vilket är lätt hänt.

Viktigt även att förstå att blir man nekad är det knappast pga att du gjort något fel.

Folk har helt enkelt olika behov om när det gäller frekvens.

Det är synd att han inte ser det som ett problem alls. Det blir svårt att göra någon sorts förändring då. Jag försöker att inte ta det personligt, men det är svårt. 

Ja, det verkar vara svårt för honom att hantera de få gångerna som jag vill mindre, tror han tycker det är jättejobbigt då att inte få sex. Vi gör det ibland att bara vara nakna och nära på ett kravlöst sätt, och det tycker vi båda om. 

Han tycker jättemycket om att gå ner på mig men han gör det inte om han själv är kåt. När jag berättade att jag går ner på honom trots att jag inte är supersugen eftersom det inte behövs, så sa han att han inte tycker det är lika roligt och att han inte kan ha lika mkt inlevelse att gå ner på mig om han själv inte är kåt. Vilket jag känner lite... deal with it? Alltså om jag är kåt men inte han, och han tycker om att gå ner på mig. Där är ju lösningen. Varför måste han vara kåt? Suck..

Det gör han ibland, men är typ samma om han inte är kåt. Om han är kåt så gör han det gärna.

Jag känner att jag behöver skriva av mig och få höra vad någon annan har att säga om min situation. 

Jag har varit ihop med en man (är kvinna) i cirka 1 år, och allting i vår relation känns fantastiskt. Vi har gemensamma projekt, intressen, bor ihop, jättefin kommunikation och pratar massor om våra känslor och tankar dagligen. Det finns bara en sak som inte funkar, enligt mig. 

Jag är en väldigt sexuell person och tycker att sex är en jätteviktig del av relationen. Sex i vår relation ger mig trygghet, närhet och gör att jag känner mig närvarande med honom. Jag vill egentligen ha sex nästan varje dag. Min partner har en lägre sexlust, så vi har i snitt sex ungefär varannan dag. 

Problemet är att jag inte kan ta något initiativ till sex med honom, eftersom hans sexlust springer i motsatt riktning då. Han har förklarat det som att han blir självmedveten och dålig självkänsla gör det svårt att "ta emot". Om han har lust så har vi alltid sex. Jag har även sex med honom/går ner på honom även när jag inte är jättesugen men tänker att sånt gör man för varandra och det är ju inte jobbigt direkt. 

Veckan innan mens har jag extra stort behov utav närhet och känner mig ganska skör. Det är då det här brukar bli ett problem. Tänk er att vara den som har större behov av sex, men det enda jag kan göra är att gå och vänta på att han ska bli kåt av sig själv. Det känns otroligt frustrerande. Vi har pratat om det massor av gånger men kommer inte fram till någonting vettigt. Han vill inte öppna upp relationen. Vi har provat att schemalägga en dag i veckan som är "vår" där vi gör saker som vi båda tycker är viktiga för vår relation, men den brukar störas av annat eftersom både vi och våra nära är ganska spontana. Det brukar sluta med att någon kompis kommer på besök hela helgen eller nåt.. 

Jag vet inte vad jag ska göra längre, jag lever i en relation som jag ÄLSKAR. Men jag går också hela dagarna med liiiiite för lite närhet och sex. Det gör att jag inte känner mig helt närvarande med honom, jag uppskattar inte vår relation riktigt utan letar efter distraktioner hela tiden. 

Han vet inte heller vad han ska göra, säger typ "jag är så kåt som jag är, och det går inte att ändra på". Vi har pratat om att han ska öva på att våga "ta emot" sexinitiativ men det har inte gått alls. Slutar med att han skojar bort det vilket gör mig ledsen. 

Jag har provat att onanera mer, att acceptera relationen jag har valt, att be om sex och närhet mer tydligt. Ingenting leder någonstans, och han är inte särskilt motiverad att ändra på sig eftersom han tycker att vårt sexliv är fantastiskt! Han får ju precis så mycket sex som han vill.... Jag är så desperat nu att jag t.o.m. är villig att skriva en smärre novell om vårt sexliv till främlingar på internet. 

Snälla hjälp, vad gör jag?? 

Hur gamla är ni? Tänkte om det är hans ålder som spökar?

Tack för svar alla. Det gör ont att läsa vissa som rekommenderar att vi gör slut. Förstår att det är av omtanke men jag tror inte det är aktuellt. Vi pratar mer och mer om det här problemet och kommit överens om att testa allting innan vi ger upp. Jag tror att det finns någon sorts mellanväg. Jag måste tro det, för jag älskar honom. Och resten av vår relation är 99% friktionsfri så det känns helt sjukt att ge upp för en sådan sak.