Carla1 skrev 2020-05-05 17:34:45 följande:
Hej allihop!
Efter mycket om och men lyckades jag tjata mig till ännu ett cellprov utanför det ordinarie screening-programmet. Jag är 26 år. Detta på grund av mellanblödningar och smärta.
Det har nu visat sig att jag har CIN2, alltså måttliga förändringar, med högrisk-HPV. I journalen står det:
?HSIL (CIN II). Mikroskopisk transformations-zon med atypisk flerskiktat skivepitel uppvisade virusförändringar, utmognadsstörning och mitoser upp till över halva epitelets tjocklek?.
Enligt det nya vårdprogrammet verkar det vara oklart huruvida jag ska göra en konisering eller ej. Bor i Skåne. En gynekolog har rekommenderat mig att göra ingreppet men en annan säger att jag kan vänta ett år. Har nu fått tid för konisering i början av juni.
Nu till mina frågor / funderingar:
1. Vad hade ni gjort, väntat eller gjort koniseringen?
2. Någon som har erfarenhet av måttliga cellförändringar som läker ut av sig själv?
3. Jag är verkligen JÄTTERÄDD för operationen. Den kommer göras i lokalbedövning och det är ett rutiningrepp. Någon som har gjort konisering och kan berätta hur det var? Hur mådde man efteråt?
4. Någon som gjort konisering och haft svårt att skaffa barn efter ingreppet? Har hört att en konisering kan försvåra graviditet och göra att man föder för tidigt.
Tar tacksamt emot ALLA råd, tips och erfarenheter kring konisering och cellförändringar!
Kram på er!
1. Har de inte erbjudit dig flera tester? De tog prover 3 ggr på mig innan de bestämde konisering. Hade CIN 3-4 på alla 3 prover.
2. Jag hade som sagt CIN3-4 vid 3 tillfällen och sen när de analysera konen de tog så hittades inga cellförändringar? Så då verkar de ha försvunnit av sig själv iallafall, lite oklart..... på efterkontrollen 6 månader senare fanns inte cellförändringar heller.
3. Jag var också sjuuuuukt orolig, ringde dit säkert 4 ggr innan och frågade en massa. Till slut erbjöd de lugnande tablett innan om jag ville ha, haha. Valde att inte ta dock. Allting gick SÅÅÅÅÅÅ bra, helt över förväntan! Trodde lokalbedövningen skulle göra förbaskat ont, men de kändes knappt! Som ett myggbett typ. Sen så fort de kommit in lite lokalbedövning så blir de ju bedövat liksom. Så de sa typ ?nu kommer de mera bedövning? men kändes inte alls mera. Allt som allt tog de typ 5 minuter. De var super-gulliga och snälla, de är ju vana med nervösa patienter! Tror ingen inte är nervös...
Efteråt mådde jag bra. Fick vänta på kliniken typ 30 min. Fick en kopp kaffe. Sen skulle jag gå på toa o se om de kommit nått blod, de hade de inte så fick åka hem. De rekommendera att man skulle va hemma från jobb två dagar efter. Jag mådde huuuuur bra som helst, de var fint väder så satt i solen och njöt av min ?sjukskrivning?. Man blödde väl lite grann men inget värre än riklig mens typ. Och så luktade de lite speciellt.
4. Fick barn 2 år efter koniseringen. Inte svårt att bli gravid. Till mig sa de att de är vid (ovanligt) stora koniseringar eller vid upprepade som de kan påverka att man riskerar föda förtidigt. Men i så fall kontrollerar de ju hur tappen ser ut. I slutet av graviditeten pratade läkaren om att ifall de var ett stort barn så ville han kolla tappen eftersom ev ärrbildning kunde göra att tappen inte öppnar sig ordentligt typ. Men han bedömde att barnet var normalt så ingen tapp-kontroll.
Förlossningen gick bra!
